Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.

Slarvigt om LSS-boende för barn

Blogginlägg

Att vara förälder till ett barn med svåra funktionsnedsättningar är ingen lätt uppgift, ibland oöverstiglig. Det innebär ett oerhört stort föräldraansvar som absolut inte kan jämföras med ”normalt föräldraansvar” som vi ofta läser i beslutsärenden från Försäkringskassan eller kommuner.

Vi har en lag, LSS, som ska se till att barnet och föräldrarna ska få den hjälp de behöver för att klara sitt utökade föräldraansvar.

SVT:s rapportering den 27 augusti visar tydligt hur livet påverkas i en familj som plötsligt, utan föraning, ska ta hand om sitt svårt funktionshindrade barn i vardagen. Rubriken var ”Funktionshindrade barn tvingas flytta till barnboende”.

Programledarna använde slarvigt ordet barnhem. Ett ord som tyvärr mer medvetet användes av Centerns partiledning i DN Debatt (28/8) som där hänvisar till SVT. Då har ordet blivit något som används för att ge oss läsare en bild av de gamla stora barnhemmen/institutionerna som fortfarande fanns i slutet av 1900-talet och som avvecklades med LSS tillkomst.

SVT släppte 27 augusti en dokumentär på SVT Play kallad ”Striden om assistansen”, om Matilda första år. Om föräldrarnas kamp att få hjälp och personlig assistans. Ett bra och tydligt program som just visar hur onormalt föräldraansvaret är.

Maria Persdotter, RBU:s ordförande, skrev samma dag en bra debattartikel på SVT Opinion. Den beskriver tydligt problematiken när föräldrar inte får nödvändig hjälp från samhället, oavsett byråkratisk orsak.

Vi som inte vill manipulera våra läsare är överens om att vi inte har barnhem längre! Vi har en insats i LSS som heter ”Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet”, paragraf 9.8. Det är en insats som idag omfattar knappt 1000 barn och unga. Av dessa är sex barn under 6 år, drygt 70 från 7 -12 år samt cirka 900 är 13-22 år. Det finns ingen mer tydlig statistik, men jag kan tro, av lång erfarenhet (även egen), att många av de 900 bor borta på grund av behov av specialskolor.

Av de som förlorat assistansersättningen från Försäkringskassan visar tillgänglig redovisning hittills att de flesta tagits över av kommunerna med personlig assistans i kommunal regi. Det innebär dock inte att vi ska sluta oroa oss, då diskussionen om kostnader för kommunen som tar över också är osaklig. Kunskapen om LSS-utjämningssystemet verkar bara finnas hos ekonomicheferna ute i våra kommuner.

Om vi ser tillbaka i statistiken har antalet barn i LSS-boende minskat under den senaste tioårsperioden, från 1400 till knappt 1000. Det är den kraftigaste minskningen (och förändringen) av en LSS-insats under den perioden, minus 30 procent. Tittar vi ytterligare tio år tillbaka var siffran ca 1200.

Vi kan knappast påstå att fler hamnar på ”barnhem”! Framförallt inte de riktigt unga.

Det finns tydligt ett behov att upplysa våra medier och politiker vad som står i LSS

Det finns tydligt ett behov att upplysa våra medier och politiker vad som står i LSS:
”Barn som trots olika stödåtgärder inte kan bo hos föräldrar har enligt denna punkt rätt till boende i familjehem eller bostad med särskilt stöd för barn och ungdomar.
Det är viktigt att barnen och ungdomarna får det stöd och den stimulans som de behöver för att leva ett gott liv. Det bör därför vara ett litet antal boende i samma lägenhet eller villa. För dem med utvecklingsstörning eller autism är detta särskilt viktigt.
Boendeformerna familjehem och bostad med särskild service för barn och unga är frivilligt valda insatser och skall i förhållande till barnets hem vara en kompletterande varaktig uppväxtmiljö. Gränsen mellan olika boendeformer bör vara mjuk och utgångspunkten bör vara att med föräldrahemmet som bas hitta den individuella lösning som är bäst för barnet eller ungdomen.
Oavsett var bostaden är lokaliserad bör gälla att den är utformad som en vanlig bostad och fungerar så hemlikt som möjligt. Det innebär bl.a. att det bör vara ett litet antal barn eller ungdomar som bor i en och samma lägenhet eller villa. Tillsammans med den personal som skall ge assistans, innebär även en liten grupp att den enskilde omges av många personer. Ju större antal barn eller ungdomar som bor i samma grupp, desto större blir nämligen behovet av regler och struktur som den enskilde måste underordna sig. Vissa barn och ungdomar är på grund av funktionshinder särskilt beroende av att gruppen är liten. Dit hör t.ex. många barn med utvecklingsstörning eller autism.
Normalt bor 2-4 barn och unga i en sådan gruppbostad.”

Avslutningsvis; det är alltid behov som ska styra insatsen i LSS. Det är absolut inte resurser (pengar, personal, bostäder) som får styra, inte som lagen är skriven idag. Låt oss vårda detta! Och glöm inte syskonen.

ANNONS

Annons för Labanskolan

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Aktivera

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för Särnmark

Publicerad:
2018-08-28

Av: Harald Strand

Nyckelord:
Harald Strand, LSS, barnboende, boende

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *