Vi är alla kommuninnevånare

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.
2017-09-20

Men liksom i dagens ”nådiga lunta” är vissa personer viktigare än andra! Vår LSS-grupp är inte så stor och därför oviktig för våra makthavare? Att största delen av gruppen inte kan föra sin egen talan gör nog inte ansvariga politiker mer intresserade.

Det är kanske läge att påminna varför gruppen fick en egen lag, LSS, och varför lagen blev en rättighetslag.

Jag gör det med några utdrag ur LSS-propositionen 1992/93:159:

Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jämföras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter. Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklarhet. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters godtycke.

Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Bl.a. Handikapputredningen har konstaterat att det kvarstår betydande klyftor på olika områden mellan människor med funktionshinder och andra människor (SOU 1990: 19). Det har t.ex. visat sig att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa levnadsförhållanden som är jämförbara med andra människors. Det finns fortfarande många vuxna personer med omfattande funktionshinder som saknar egen bostad och därför är hänvisade till att bo på institution eller i sitt föräldrahem. För många familjer med ett barn med funktionshinder fungerar inte samhällsstödet tillfredsställande. Möjligheten för svårt funktionshindrade att få personligt stöd är ofta begränsad och de kan i regel inte själva bestämma vem som skall ge det personliga stödet.

Lagstiftning kan spela en viktig roll för att åstadkomma jämlika levnadsvillkor

Alla personer med funktionshinder måste enligt min mening kunna tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de bor. Den pågående utvecklingen mot att överföra ansvaret för offentliga verksamheter från central till lokal nivå och att uppgifter i vissa kommuner hänskjuts till lokala nämnder, kan gagna möjligheterna till en lokal anpassning av olika verksamheter. Utvecklingen har emellertid också visat sig leda till olikheter i kvaliteten på bl.a. stöd och service till personer med funktionshinder. Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser, liksom ambitionerna på handikappområdet, har visat sig variera kraftigt mellan kommuner och i vissa fall mellan lokala nämnder. Enligt min mening kan lagstiftningen på handikappområdet spela en viktig roll för att i ett allt mer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnadsvillkor.

Som min rubrik säger är vi alla kommuninnevånare. Det är då diskriminerande för och ett utpekande av en utsatt grupp, att de bara ska vara statens ansvar, som för personlig assistans.

När jag läser intervjun med Maria Persdotter här på HejaOlika, tillsammans med ett antal kommentarer från direkt berörda, blir jag bekymrad. Att förlora FK (Försäkringskassan) och bli kommunens ansvar är i deras värld att hamna i rena mörkret. Med tanke på hur FK är just nu är, så blir det objektivt högst märkligt. Det borde oroa SKL mer än eventuell övervältring av kostnader för assistansen?

Kommuner pratar bara besparingar och budgetöverdrag när det gäller LSS

Jag, som nu varit aktiv i FUB en längre tid, har också konstaterat att kommunerna bara pratar kostnader med ord som besparingar, effektiviseringar och budgetöverdrag när det gäller LSS. Sällan om målet för LSS, att liv som andra trots sina funktionshinder. Det är också uppenbart hur kommunerna särskilt undviker två viktiga paragrafer i LSS. Dels paragraf 10 om Individuell Plan, trots att den skärpts så sent som 2011 med att kommunen ska erbjuda IP till alla som har LSS-insatser. Det vill man inte för att det blir ett extra tydliggörande ”avtal”. Dels paragraf 15.7 som säger att kommunen ska samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder, vilket man inte vill, då det innebär att intresseorganisationer får både påverka och ha insyn i hur LSS sköts.

Det är nog det som avspeglas i RBU:s med flera berördas ”röda skynke” för en ytterligare kommunalisering av assistansen. Resten av LSS är ju där redan. Ekonomiskt finns ett utjämningssystem som gör att alla kommuner, stora som små, i princip betalar lika mycket per innevånare för LSS. Dock är idag ca 80 procent av assistansersättningen statligt finansierad. Inget av övriga LSS.

Skillnaden på hur verkligheten ser ut för personer i LSS-gruppen är beroende av ansvarig kommuns kompetens, men även av ansvarigas vilja eller till och med attityd till personer som lever på bidrag!

Tyvärr, Maria Persdotter, är det inte bara de små kommunerna som brister. Och det är absolut inte lika över Sverige, vilket är uppenbart om man som jag studerat LSS-mål i Förvaltningsrätten.

Att kalla det ett lotteri, som Maria Persdotter gör, låter kanske drastiskt, men framförallt är det ett nederlag för välfärdsstaten!

LSS är en rättighetslag, men bristen på vilja och kunskap återspeglas även i Förvaltningsrätten. Det är ett hot mot Sverige som rättsstat.

Rädslan för total kommunalisering av assistansen som vi läser och hör är absolut förståelig. Även om logiken talar för.

Harald Strand
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för PictureMyLife

 

Kommentarer

Den totala kostnaden för LSS…

Den totala kostnaden för LSS blir så klart högre för kommunerna om de ska ta över hela kostnaden för assistansen. Det finns en anledning varför man ursprungligen valde att fördela asdistanskostnad mellan stat och kommun. Det här kommer att drabba hela LSS och alla insatser. Jag är allvarligt bekymrad över vad som händer med LSS. De här människorna ses bara som kostnader och besvär. Människovärdet har helt hamnat i skymundan.

Helena
Jag tror alla LSS insater blir lidande om assistansen kommunalis

Harald har en poäng i att vi är alla, även vi som berörs av LSS kommuninvånare vilket betyder att kommunerna har ansvar även för vårt välbefinnande = goda levnadsvillkor.

Jag delar emellertid definitivt Maria Persdotters oro för LSS utredningen och en kommunalisering av assistansen. En fullständig kommunalisering av assistansen är ett rött skynke även för mig.

Redan 2015 kom en rapport från Socialstyrelsen som visade att de personer som förlorar PA får minskat stöd när de söker kommunal PA istället - minskningen var i genomsnitt 25 %. Nu förlorar personer statlig assistansersättning i allt snabbare takt och får söka hos hemkommunen istället. Vi ser redan resultatet. Runt om i landet kommer larmrapporter om personer som snabbt förlorar kommunal PA. Ett exempel är en jätteskandal i somras i Tranås kommun där antalet indragna assistansbeslut (på årsbasis) har ökat med 400 % sedan 2016. Vad som skulle hända om kummunerna får 100 % ansvar vågar jag knappt tänka på.

FK är verkligen långt ifrån bra, stundtals katastrofalt dålig vilket jag själv nyligen fått uppleva. En förödande urholkning av PA är emellertid nästan 100 % säker vid en kommunalisering - i bästa fall "hemtjänst med guldkant" som en god vän säger. Jag är också ganska säker på att det kommer slå hårt även mot andra LSS insatser som redan är utsatta för stora neddragningar utan kommunerna har huvudmannaskap för personlig assistans. Jag har mycket svårt och se något annat än att alla som berörs av LSS insatser blir förlorare om kommunerna tar över PA.

Därmed inte sagt att kommunerna inte ska betala någonting för PA. Jag tycker mina vänner i STIL är inne på rätt spår som nu förespråkar att kommunerna betalar lite mer för PA än idag men enbart FK beviljar ersättningen.

Thomas
Finansieringen borde inte drabba individerna

När jag säger att den dåliga kvalitén som er oro verkligen speglar och som de som har andra LSS-insatser bara drabbas av utan att de egentligen kan protestera då FR inte nu lägger sig i verkställigheten (hur-et) av en insats, borde ge signaler till SKL att informera sina medlemmar om det ansvar de har för att LSS ger ”ett liv som andra med goda levnadsvillkor”.

Skillnaden i olika kommuner borde leda till åtgärder från SKL.

Det är bra att ni som har rösten ser till att detta kommer upp på bordet!

Naturligtvis skall hela LSS fungera som lagen föreskriver och då menar jag precis som ovan att alla ska få ett liv som andra med goda levnadsvillkor.

Finansiering av LSS inkl. PA är ett ansvar mellan Staten och SKL (kommunerna) precis som skolan och mycket annat. Organisationen borde vara skild från detta.

Harald
Strand
Harald Strand
Dagens samhälle och LSS-gruppen

Snabba förändringar, ingen betänketid - diskussioner på sociala medier, fräcka rubriker och minimalt innehåll.
Målgruppen hamnar utanför och många föräldrar som nått mogen ålder hänger inte med...
Det är märkligt att man inte tar frågan upp till den nivån där den hör hemma och använder lagen i det skick som den skapades. Att slippa det förrädiska dribblande i riksdagsdebatterna som är under all kritik.
Det känns som om det är dags för "revolution" för ojämlikheten är förödande.

Christer Pettersson

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.