Lektion 12: Jämlikhet

LSS ska utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan personer med och utan stora funktionsnedsättningar. Hur har det gått?

Mycket har hänt de senaste 25 åren med LSS, lagen om stöd och service. Mycket har förändrats till det bättre. Men har personer med funktionsnedsättning uppnått den jämlikhet med övriga samhället som lagen talar om?

Jag har tidigare skrivit om de grundläggande principerna i LSS. Jag kommer att förtydliga några av dessa och börjar med princip 1: Jämlikhet.

VAD STÅR DET OM JÄMLIKHET I LSS-LAGEN?

5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

VAD STÅR I LSS-PROPOSITIONEN?

Målet för insatserna enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) skall vara att främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Vi har också kunnat se hur enskilda och grupper med stora funktionsnedsättningar har levnadsvillkor som tydliggör kvarstående klyftor i välfärdens utveckling. Väl kända mål om full delaktighet och jämlikhet har inte uppnåtts.

Enskilda inom vår personkrets konfronteras varje dag med ojämlikhet och brister i såväl den generella tillgängligheten som i det särskilda stöd som ställs till förfogande. Den otrygghet som uppstår för den enskilde (och hans/hennes anhöriga) ger en psykisk och fysisk förslitning vars kostnader i alla avseenden är svåra att beräkna. Vi har därför ansett det nödvändigt att tillförsäkra enskilda goda levnadsvillkor och behövligt stöd genom särskild lagstiftning. Det kan tyckas vara motsägelsefullt i förhållande till vårt synsätt att människor med funktionsnedsättningar inte ska ses som ”problem” att lösa i särskild ordning. Det är enligt vår uppfattning dock följdriktigt, mot bakgrund av erfarenheter från våra kartläggningar av den nuvarande situationen för vår personkrets.

Alla personer med funktionshinder måste enligt min mening kunna tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de bor. Den pågående utvecklingen mot att överföra ansvaret för offentliga verksamheter från central till lokal nivå och att uppgifter i vissa kommuner hänskjuts till lokala nämnder, kan gagna möjligheterna till en lokal anpassning av olika verksamheter. Utveck­lingen har emellertid också visat sig leda till olikheter i kvaliteten på stöd och service till personer med funktionshinder.

Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser, liksom ambitionerna på handikappområdet, har visat sig variera kraftigt mellan kommuner och i vissa fall mellan lokala nämnder. Enligt min mening kan lagstiftningen på handikappområdet spela en viktig roll för att i ett allt mer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnadsvillkor.

Till socialtjänstens uppgifter hör redan i dag att göra sig väl förtrogen med kommunmedborgarnas levnadsförhållanden och att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden
Våra förslag handlar inte om förmåner eller välgörenhet. De beskriver i stället nödvändiga och självklara verktyg för att göra målen om full delaktighet och jämlikhet möjliga att förverkliga.

VAD SÄGER HANDIKAPPUTREDNINGEN?

Valet av ett humanistisk synsätt innebär att vi avvisar tanken på människan som ett objekt eller ett föremål för åtgärder. Hennes liv är inte heller mekaniskt förutbestämt eller utan egna val.

Med andra ord menar vi att en teknokratisk och deterministisk människosyn inte kan försvaras, eftersom den rationaliserar bort det specifikt mänskliga. Följden skulle bli att människan kan ses som en mer eller mindre välfungerande maskin.

Den humanistiska människosynens kärna, respekten för människovärdet, innebär att människan alltid är att betrakta som en person med ett värde i sig. Värdet är inte delbart eller förhandlingsbart och inte knutet till vad en människa har eller gör. Alla människors värde är lika. Att alla människor har samma värde innebär att alla har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade.

Synsättet avspeglas i de grundlagsfästa fri- och rättigheterna för alla medborgare i vårt land. När rätten till respekt för det personliga egenvärdet i någon mån inskränks, t.ex. genom andras diskriminerande handlingar, är det en kränkning, men det försvagar inte människovärdet i sig. Det går att kränka men inte att utplåna.

Det är också grundläggande att den etiska principen om människors värde är oberoende av vilka andra egenskaper eller funktioner som en människa har. Det gäller både förtjänster och begränsningar.

Varje enskild människas värde är ovillkorligt liksom hennes rätt till respekt är ovillkorlig. Denna princip gäller oavsett tillgång eller förlust av den ena eller andra förmågan. Den ovillkorliga rätten till respekt förändras inte på något sätt efter t.ex. art och grad av funktionsnedsättning. Våra förslag handlar inte om förmåner eller välgörenhet. De beskriver i stället nödvändiga och självklara verktyg för att göra målen om full delaktighet och jämlikhet möjliga att förverkliga.

VAD INNEBÄR DETTA I FRÅGA OM JÄMLIKHET?

Av detta förstår vi att jämlikhet enligt lagens mening handlar om två saker:

1. Att man ska ha möjlighet att leva som andra trots sin funktionsnedsättning. Det handlar alltså om de skillnader som finns mellan de som har en funktionsnedsättning och de som inte har det. LSS är till för att utjämna den skillnaden.

2. Jämlikhet mellan män­niskor i olika delar av landet. Lagen ska alltså tillförsäkra alla som tillhör personkretsen ”en god service och ett gott stöd oavsett var de bor”.

HUR SER DET UT IDAG?

Med jämlikhet i LSS menas jämförelsen mellan personer med funktionsnedsättning och personer utan funktionsnedsättning.
Har situation för personer med funktionsnedsättning förändrats med hjälp av LSS, som var lagens tanke?

Svaret är naturligtvis ”Ja”. De individer som omfattas av lagen har, med hjälp av de olika insatserna, fått goda möjligheter att leva ute i samhället som alla andra. Rätten till egen fullvärdig bostad är stark. Även om det byggs alltför få gruppbostäder, och väntetiden att få en bostad kan vara lång, är rätten via lagen oftast inte ifrågasatt när behov finns.

Jag såg det för första gången i ett beslut från en kommun i år! En person fick avslag på LSS-bostad trots att hen tillhörde personkretsen. Personen förväntades få den via vanliga bostadskön.

Rätten att delta i samhällslivet finns tydligt skrivet i lagen. Likaså rätten till arbete.

Ingen är idag omyndigförklarad. Du har i teorin samma rättigheter och skyldigheter som alla andra.

Den extra lag som tillkom i samband med LSS (LASS, lagen om assistansersättning, som numera är en del av LSS) har betytt oerhört mycket för de personer som har assistans.

Karl Grunewald skriver bland annat: ”Det finns ingen insats som är så välkommen och som träffar så rätt, nämligen möjliggörandet av självständighet och självbestämmande”.

IfA, Intressegruppen för assistansberättiga, skriver bland annat: ”Genom den personliga assistansen kan man leva sitt liv på det sätt som man själv vill”.

BOENDE OCH FRITID

Gruppbostäderna är numera alldeles för stora för att särskilda behov och önskningar ska kunna uppmärksammas.
Det finns ofta inte tillräckligt med personal för att de som bor i gruppbostaden ska kunna delta i samhällslivet eller ha egna fritidsaktiviteter.

Fritidsaktiviteterna har reducerats till kollektiva utflykter. Personalens arbetstider styr vad du kan göra på kvällarna. Om du är på dans med personal måste du vara hemma till skiftbytet som ofta är klockan nio, eller senast halv tio. Det är då utelivet börjar för andra i samma ålder.

En tredjedel av gruppbostäderna är samlokaliserade med andra verksamheter, som till exempel boende för äldre och verksamhet med inriktning mot demens. Det gynnar inte jämlika levnadsvillkor, menar IVO, Inspektionen för vård och omsorg, i en rapport 2015.

I samma rapport konstaterar IVO att i de allra flesta LSS-boenden används någon form av skydds- och begränsningsåtgärder i den egna lägenheten, gemensamma utrymmen eller i form av rörelsebegränsning.

En förklaring, skriver de, kan vara den bristande bemanningen. En annan orsak kan vara bristen på fungerande metoder i stödet, som då ersätts av begränsningsåtgärder. För att rätta till detta bör det investeras i både bemanning och kompetens hos personalen i LSS-boenden, konstaterar IVO.

Den valfrihet som övriga i samhället har existerar i princip inte för denna grupp. Du kan inte välja var du vill bo. Du kan till och med plötsligt tvångsflyttas till en annan bostad, om det passar kommunen. Du kan däremot inte flytta för att du själv vill, kanske för att du inte trivs med dina grannar eller dina boendestödjare, som du ju inte valt själv.

ARBETE OCH HÄLSO-
OCH SJUKVÅRD

Väldigt få inom LSS-gruppen har idag ett arbete, uppskattningsvis endast några få procent.

I den kostnadsjakt som pågått sedan år 2008 har uppstått många andra diskriminerande svårigheter. Rätten till kontaktperson och ledsagare har begränsats.

Du kan inte resa på utlandssemester eller knappt utanför din kommungräns. Detta har fastslagits i Högsta förvalt­nings­­domstolen, trots att det naturligtvis inte är ”ett liv som andra”.
Ett område där personer med stora behov ska prioriteras är sjukvården. Det innebär att vården ska vara jämlik även för de som har stora funktionsnedsättningar.

Både intresseorganisationer och Socialstyrelsen har konstaterat i debattinlägg och rapporter att vården är långt ifrån jämlik.

Socialstyrelsens analyser visar att, när personer med insatser enligt LSS insjuknar i cancer, är risken att dö är mer än dubbelt så hög som för andra cancerpatienter. Personer med funktionsnedsättning har betydligt sämre hälsa till följd av funktionsnedsättningen. Även om cancer utesluts i dödsorsaker kvarstår en mer än fördubblad risk att dö för personer som tillhör LSS-gruppen.

Socialstyrelsens Läges­rapport 2016 konstaterar en förhöjd användning av psykofarmaka och även generellt fler läkemedel för de som bor på LSS-boende.

Socialstyrelsen avslutar kapitlet om jämlik vård med denna mening:

”Resultaten stärker tidigare slutsatser att personer med funktionsnedsättning inte alltid får adekvat somatisk vård och därmed riskerar sämre hälsa, oavsett vad orsakerna till detta kan vara.”

För att hälso- och sjukvården ska bli mer jämlik för personer med funktionsnedsättning behöver den även vara mer tillgänglig. Socialstyrelsen har i en annan rapport uppmärksammat att tillgängligheten hos vårdcentraler är låg för denna grupp. Detta riskerar att göra det ännu svårare för personer med funktionsnedsättning att få vård. Det kan ta längre tid och i värsta fall kan bristerna helt utestänga dessa personer från att söka vård och stöd på samma villkor som den övriga befolkningen.

FUB och Autism & Asperger­föreningen skrev i ett inlägg till landstingspolitiker i Stockholms län:

”Det är sedan länge känt att personer med utvecklingsstörning och autism har svårt för att inte säga omöjligt att få vård som är anpassad för deras behov. Det innebär läkare som har kunskap om utvecklingsstörning och som kan förstå deras specifika behov och skilja på symptom av en tillfällig sjukdom och funktionsnedsättningen.”

Vi ser att patienter slussas vidare eller förgäves letar efter vårdcentraler som har kunskap om deras särskilda behov. Vi har även i dialog pekat på att andra landsting som Sörmland har skapat vårdcentraler specialiserade på vår grupp. Det har krävt ändringar i ersättningsystemet för vårdcentraler.
Problemet är likartat vad gäller bostad, nämligen att valfrihet kallad vårdval inte fungerar för vår grupp, vilket våra ansvariga politiker har svårt att ta till sig. Inte sällan görs jämförelser med äldreomsorg. Men det är inte den jämlikheten som lagen talar om. Jag brukar förtydliga att äldreboende får man några år i slutet av ett långt liv, men för vår grupp gäller gruppbostaden hela vuxna livet. Jämförelsen ska då naturligtvis göras med andra i samma ålder i ”ett liv som alla andra”.

STORA SKILLNADER
ÖVER LANDET

Om ni minns meningen från departementschefen ovan (”alla personer med funktionshinder måste enligt min mening kunna tillförsäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de bor”), så kan vi lätt konstatera att så är inte fallet!

Det finns stora skillnader över landet bland kommunerna och även i hur förvaltningsrätterna dömer. Ser vi till utfallet av alla domar i förvaltningsrätterna om kontaktperson, som vi i FUB Stockholms län undersökt, ser vi skrämmande stora skillnader över landet.

Ett exempel: 2 av 30 domar är till den enskildes fördel i Stockholm, men 11 av 33 i Karlstad. I flera förvaltningsrätter var siffran 0 för år 2011. Min uppfattning är att det inte blivit bättre sedan dess. Naturligtvis strider även avslag av kontaktperson för att de bor på gruppbostad mot lagen. Det är alltid behov som ska styra.

Socialstyrelsen skriver i sin analys av vissa LSS-insatser 2015:

Det finns stora skillnader i hur insatsen ledsagarservice tillämpas i kommunerna. Olikheterna berör främst var insatsen kan beviljas, vem som ska svara för ledsagarens omkostnader och vad som ingår i personlig service.

LÅNGT KVAR TILL JÄMLIKHET

Jämlikheten inom LSS-gruppen brister generellt då de personer som har de svåraste behoven glöms bort, då de är personer som har svårt att kommunicera. Det är en mycket stor grupp i LSS som behöver synliggöras för att de ska få de goda levnadsvillkor lagen utlovar.

Sammantaget kan man säga att det kanske trots allt inte skett så mycket i synen på personer med funktionsnedsättningar som en belastning på de 25 åren!

Mycket har hänt och mycket har förändrats till det bättre. Men har personer med funktionsnedsättning uppnått den jämlikhet med övriga samhället som lagen talar om?

Knappast!

Så här långt har du kommit i kursen
0% avklarat
0/19 steg klara


Kursinnehåll

Lektion Content