Lektion 2: Råd och stöd, personlig assistans

LSS har tio speciella insatser som anges i 9 §:

1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

RÅD OCH STÖD

Insatsen Rådgivning och annat personligt stöd

Råd och stöd ska vara ett komplement till insatser inom sjukvård, omsorg, undervisning etcetera. Insatsen bör därför utgå från varje brukares individuella behov och utformas i samråd med denne. För vissa utförare har avsaknaden i precisering av insatsen inneburit kreativa lösningar som varit bra, men för andra används bristen på precisering som en begränsning.

Med Råd och Stöd tänker vi på stödinsatser av en övergripande natur. Insatsen kan vara rådgivande och allmänt stödjande och kan ges av experter som kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, dietist, talpedagog, läkare med flera.
Antalet personer med insatsen har minskat. En viktig förklaring till det är osäkerhet kring vad som ingår. 1998 hade 22 700 personer Råd och stöd. Fem år senare hade antalet personer minskat till 11 700. År 2017 hade antalet minskat ytterligare, till 4 100 personer.
Råd och stöd är en viktig insats, inte minst när en familj precis fått ett barn med funktionsnedsättning. En tidig insats är avgörande för barnets och familjens framtid.

SÅ TÄNKTE POLITIKERNA

I LSS-propositionen skrev socialminister Bengt Wester­berg:

”Personer som omfattas av den nya lagen skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Sådant stöd skall kunna ges av företrädare för yrkeskategorier som t.ex. kurator, psykolog, sjukgymnast, förskolekonsulent, talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist. Insatserna skall vara ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst.”

Det är landstingen som ansvarar för Råd och stöd, enligt 2 § i LSS, om inget annat avtalats. Övriga insatser i 9 § svarar kommunerna för.

När lagförslaget remissbehandlades hade några instanser andra åsikter. Sex landsting ifrågasatte att lagen ska omfatta rådgivning och annat personligt stöd, med hänsyn till gränsdragningsproblem gentemot hälso- och sjukvårdslagen och till risken för att parallella organisationer byggs upp. FUB ansåg att begreppen habilitering och rehabilitering ska användas i den nya lagen i stället för rådgivning och annat personligt stöd. Ministern motiverade sitt förslag med att personer med svåra funktionsnedsättningar och deras anhöriga har en så utsatt situation att deras tillgång till kompletterande särskilt expertstöd måste lagregleras. Denna rätt ska tillförsäkra dem kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet.

SÅ HÄR FUNGERAR RÅD OCH STÖD IDAG

År 2001 fick en särskild utredare i uppdrag av regeringen att utreda bland annat insatsen rådgivning och annat personligt stöd i LSS, då det fanns gränsdragningsproblem mellan LSS och HSL. I slutrapporten SOU 2004:103 konstaterar utredaren att tillämpningen av råd och stöd efter LSS ikraftträdande präglades av Socialstyrelsens Allmänna råd, 1994:1. Råd och stöd ska garantera att personer som tillhörde LSS personkrets får sina behov tillgodosedda om de inte tillgodoses på annat sätt. Många huvudmän såg att insatsen kunde innehålla habiliterings- och rehabiliteringsåtgärder som ett sätt att uppfylla intentionerna i LSS.

Regeringsrättens domar 1997 försämrade drastiskt förutsättningarna för att använda råd och stöd. En dom avsåg rätten till logopedbehandling och den andra rätten till teckenspråksundervisning.

Regeringsrättsdomarna följde strikt lagtexten och motiveringarna i propositionen om LSS, och fastställde att habilitering/rehabilitering INTE ingår i rådgivning och annat personligt stöd, utan ingår istället i det ansvar landstingen har för habilitering/rehabilitering enligt HSL.

Många åtgärder som före 1997 kunde ingå i Råd och stöd betraktas numera som HSL-insatser och innehållet i Råd och stöd har begränsats. Insatsens värde som komplement har därför blivit mindre, och brukarnas möjlighet till inflytande och självbestämmande har försämrats. Det är tveksamt om dessa förändringar överensstämmer med syftet med LSS. Det är dock uppenbart att Råd och stöd enligt LSS har många likheter med habilitering och rehabilitering enligt HSL. För att skapa god kvalitet i insatsen Råd och stöd behöver stödet ofta ges i en sammanhållen kedja av medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska åtgärder.

Regeringsrättens domar skärpte vikten av att göra en gränsdragning mellan dels habilitering eller annan hälso- och sjukvårdsinsats enligt HSL, dels rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. Det har resulterat i en osäkerhet som har lett till att insatsen minskat avsevärt.

År 2008 presenterade LSS-kommittén sina förslag i betänkandet ”Möjlighet att leva som andra”. När det gällde insatsen råd och stöd föreslog kommittén att den skulle benämnas ”Särskilt expertstöd” för att tydligare avgränsas mot annat personligt stöd. Insatsens kärna skulle vara kunskapsstöd åt den enskilde. Det ansågs inte innebära någon förändring av insatsens innehåll i praktiken, men LSS-kommittén hänvisade bland annat till intervjuer med personal och brukare som kommit fram till att två aspekter av stödet betyder särskilt mycket, hjälp med myndighetskontakter, till exempel för att få andra LSS-insatser eller vård och rehabilitering, och att ha ett ”bollplank” att diskutera olika frågor med och vända sig till vid behov. Förslagen ledde dock inte till någon förändrad eller kompletterad lagstiftning.

Idag är insatsen underutnyttjad och behöver utvecklas för att svara mot de behov som finns. Det gäller bland annat de behov som finns hos personer som har ett stort behov av stöd och hjälp från logoped, fysioterapeut, kurator och arbetsterapeut. En samordnande och informerande roll saknas i insatsen. Trots att den enskilde många gånger både har en individuell plan och en SIP, samordnad individuell plan, så har man behov av stöd med samordning för att få en överblick och ett kontinuerligt stöd. Många personer med funktionsnedsättning och deras närstående saknar en adekvat samtalspartner som kan informera, stötta samt rådfrågas.

Att insatsen råd och stöd inte tillämpats i enlighet med lagens ursprungliga syfte innebär stora problem för många enskilda och deras närstående. Inte sällan hamnar berörda personer mellan stolarna, och ingen tar ansvar för deras behov. Tillämpningen varierar mellan olika landsting vilket leder till rättsosäkerhet. Förskjutningen, att hänföra allt fler åtgärder till HSL, ökar möjligheten för huvudmannen att bestämma och definiera omfattningen och utformningen av insatsen vilket skapar ytterligare osäkerhet. Insatsen kan då också nekas den enskilde, utan att man har möjlighet till rättslig prövning.

Råd och stöd behöver utvecklas

Funktionshinderrörelsen betonar att insatsen råd och stöd behövs för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska uppnå goda levnadsvillkor och få möjlighet att delta i samhällslivet i enlighet med LSS ursprungliga intentioner. Det är av stor vikt att insatsen kan användas både som ett kvalitativt och kvantitativt komplement till habiliterings- och rehabiliteringsinsatser enligt HSL. Enligt rörelsens mening borde det inte uppstå några problem i gränsdragning gentemot sjukvårdande behandling enligt HSL, eftersom det ska föreligga ett behov med direkt anknytning till funktionsnedhindret för att insats enligt § 9 p.1 ska beviljas. Rörelsen anser att det behövs en informationssatsning för stöd i tillämpningen av denna insats.

Förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar är avsevärt annorlunda jämfört med andra. Denna särskilt anpassade insats är därför synnerligen befogad för att motverka konsekvenserna av funktionsnedsättning.

Eftersom lagstiftningens intentioner urholkats och att rättspraxis resulterat i en allt mer restriktiv tillämpning, ser funktionshinderrörelsen ett behov av att förtydliga lagstiftningen så att lagens ursprungliga syfte kan säkerställas.

En kommentar

Det diskuterades i senaste LSS-utredningen om huvudmannaskap, att det vore en fördel med endast en huvudman för LSS. Jag vill påpeka att med insatsen Råd och stöd så är finns det idag tre olika huvudmän.

PERSONLIG ASSISTANS

Insatsen biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans

Personlig assistans är den LSS-insats som mer än någon annan har överstigit vad utredningar och lagstiftare förväntade sig.

IfA (Intressegruppen för assistansberättiga)skriver:

”Personlig assistans har inneburit en mycket stor förändring för många personers liv. Det brukar ibland kallas för en frihetsreform, för det var först genom LSS-lagstiftningen som personer med omfattande funktionsnedsättning fick möjlighet att bestämma med vad man vill ha hjälp, på vilket sätt och av vem. Genom den personliga assistansen kan man leva sitt liv på det sätt som man själv vill.”

Ökar eller minskar personlig assistans enligt LSS? Enligt vissa medier och politiker ökar personlig assistans ”okontrollerat” och ”lavinartat”. En del talar om ”galopperande kostnader”.

Vissa intresseorganisationer talar om en ”övervältring” av kostnader från Försäkrings­kassan till kommunerna. Intresseorganisationer för de som har assistans, och företag som utför tjänsterna, uppger dock en minskning för antalet personer som får personlig assistans genom Försäkrings­kassans restriktivare bedömning.

Siffrorna är tydliga; från januari 2016 till december 2018 har antalet personer med assistansersättning minskat från 16 119 personer till 14 408 personer, en minskning med 1 711 personer eller med 11 procent på tre år. Samtidigt ökar Sveriges befolkning med drygt en procent per år.

Kostnadsökningen

Ökningen beror alltså inte på antalet personer, utan på en ökning av antal timmar per person, samt inflationen. Ökningen i timmar har varit i snitt 1 timme per vecka. Timschablonen har ökat med 2,50 kronor per år.

Personlig assistans har inte ökat eller minskat i någon högre grad under de senaste tio åren. 2008 var antalet personer i princip lika många som idag! Antalet timmar har däremot ökat med snitt 2 timmar per vecka och år, dvs. med knappt 2 procent per år. Schablonen pris per timme har ökat med 2,5 procent per år.

Sammantaget varken okontrollerat eller lavinartat!

Vad säger lagen och politikerna?

Rätten till personlig assistans eller ekonomisk ersättning regleras i LSS och är avsedd för personer med svåra funktionsnedsättningar.

Socialförsäkringsbalkens kapitel 51 reglerar assistansersättningen om behovet är mer än 20 timmar per vecka.

Vad personlig assistans innebär finns förtydligat i paragraferna 9 a-9 d i LSS.

Paragraferna 9 a och 9 b handlar om rätten till personlig assistans och utformningen av insatsen.

9 a § Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.

Både rätten till personlig assistans och assistansersättning gäller sedan 2001 även efter att personerna fyllt 65 år (paragraf 9 b). Paragraferna 9 c och 9 d tillkom 2012 efter den så kallade ”Fuskutredningen” 2011, officiellt för att stävja fusket men kanske lika mycket för att begränsa kostnadsökningen.

Begreppet personlig assistans innebär att det ska vara fråga om ett personligt stöd knutet till en enskild person och finnas tillgängligt under alla tider då behov finns. Personlig assistans ska utföras av ett begränsat antalassistenter knutna till den enskilde personen.

Vissa grundläggande hjälpbehov ska föreligga för att man ska vara berättigad. Alla behov behöver inte föreligga samtidigt.

Att enbart förmå (pusha) en person att tillgodose dessa behov berättigar inte till personlig assistans.

Insatsen ska vara förbehållen personer med svåra funktionsnedsättningar med integritetsnära behov.

I LSS-propositionen föreslogs att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig ska kunna erhålla en statlig ersättning, så kallad assistansersättning. Assis­tans­ersättning är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och ska kunna lämnas till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Försäkringskassan fick ansvaret.

I propositionen skrevs ett förslag om en särskild lag om assistansersättning, LASS. LASS upphörde som egen lag och ersattes 1 januari 2011 av Socialförsäkringsbalkens kapitel 51. Utförandet med mera av personlig assistans regleras nu i LSS. Kontroll och tillsyn görs som för övriga LSS av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Socialförsäkringsbalken om assistansersättningen

1 § I kapitel 51 finns bestämmelser om
- rätten till assistansersättning i 2-6 §§,
- förmånstiden i 7 och 8 §§,
- beräkning av assistansersättning i 9-11 §§,
- omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,
- utbetalning av assistansersättning i 14-19 §§,
- återbetalning av assistansersättning i 20 §,
- samverkan med kommunen i 21-23 §§, och
- uppgiftsskyldighet i 24 §.

Assistans från Försäkringskassan – så funkar det idag

Den som är berättigad till personlig assistans för grundläggande behov och det överstiger 20 timmar per vecka, kan erhålla hjälp även för andra personliga behov, om de inte tillgodoses på annat sätt. Assistansen kan ges av assistenter som är anställda av kommunen, kooperativa företag eller privata företag. Den assistansberättigade kan anställa sina egna assistenter i ett eget företag.

Omfattningen av stödet bör vara så att den enskildes hela behov av stöd omfattas, även de behov som inte i sig själv berättigar till personlig assistans. Dock ingår inte stödinsatser som inte görs tillsammans med brukaren, exempelvis städning, inköp och liknande. Man kan få rätt till dubbelassistans om vissa villkor uppfylls. Även en förälder kan anställas som personlig assistent för uppgifter utanför sitt ordinarie föräldraansvar.

Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för personlig assistans enligt LSS, men även för assistansersättning enligt Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Till exempel är kommunen skyldig att tillhandahålla assistansen om brukaren så önskar.

Kommunen har även det övergripande finansiella ansvaret även om Försäkringskassan normalt betalar ut assistansersättningen.

Skäliga kostnader för assistans är desamma för kommunen som de schablonbelopp som anges i Socialförsäk­rings­balken. Kommunen får således ta ut avgift från den enskilde på samma belopp som denne erhåller från Försäkrings­kassan.

Personlig assistans är den insats som ökat mest sedan införandet av LSS 1994. Antalet personer har ökat från LSS-propositionen beräkning år 1993 om 7 000 personer till för närvarande ca 19 000 personer. Kommunen har alltid finansieringsansvaret för de första 20 timmarna per vecka. Om behov av fler än 20 timmar föreligger och att Försäkringskassan godkänt rätten till assistansersättning betalar Försäkrings­kassan ut denna ersättning.

I övriga nordiska länder är motsvarande insatser starkt begränsade. I Danmark finns ca 2 000 brukare med ca 100 timmar per vecka. I Norge finns ca 3 000 brukare med ca 33 timmar per vecka. I Finland finns ca 11 000 brukare med mindre än 25 timmar per vecka. Sverige är således ett föregångsland även avseende personlig assistans.

Socialstyrelsen betonar att personlig assistans inte bara har inneburit stora förbättringar för enskilda, utan också är ett kostnadseffektivt sätt att ge stöd. Sommaren 2008 släppte Socialstyrelsen rapporten ”Personlig assistans ur ett samhällsekonomiskt perspektiv” där man lyfter fram en rad ofta förbisedda fördelar med personlig assistans.

Rapporten skriver att hemtjänst kostar cirka 70 procent mer per brukartimme än personlig assistans. Detta beror på att endast cirka hälften av hemtjänstens tid tillbringas hos brukaren, resten går till resor och annan kringtid. Vidare betonar rapporten att stöd i gruppboende eller i annan verksamhet är mindre flexibelt och kräver investeringar i särskilda bostäder.

Socialstyrelsen sammanfattar de samhällsekonomiska fördelarna så här i rapporten från 2008:

”Personlig assistans bidrar i mycket hög grad till att personer med svåra funktionsnedsättningar kan delta i samhällslivet och bestämma över sitt liv. Stödet är individuellt utformat och assistansen tillgodoser flera olika stödbehov. Personlig assistans har gjort det möjligt för anhöriga att både förvärvsarbeta utanför hemmet och få betalt för det utförda omsorgsarbetet.

Föräldrar till barn med assistansersättning har i mindre utsträckning än andra sjukpenning, arbetslöshetsersättning, bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd (socialbidrag).”

DEBATTEN IDAG

I den LSS-utredning som presenterades i januari 2019, liksom den 10 år tidigare 2008, var målet från respektive rege­ring, röd som blå, att minska kostnaderna för assistansersättningen. År 2016 bad rege­ringen dessutom Försäkrings­kassan att minska ökningen av antalet timmar per vecka i densamma.

Det var att skadeskjuta en bra lag, utan att göra en riktig lagändring, vilket tar tid och dessutom hotas av att avslås.
Reaktionerna från funktionshinderrörelsen blev och är fortfarande hårda. Rörelsen dom över senaste LSS-utredning är: ”kasta den i papperskorgen”.

Så här sammanfattar Funktionsrätt Sverige:

Sammantaget ser vi att LSS-utredningen vill begränsa, inskränka och splittra upp den för många livsavgörande insatsen personlig assistans. Detta går stick i stäv med de intentioner som stadgas för LSS då förslagen bortser från individens behov av ett övergripande och heltäckande stöd under självbestämmande. Flera svenska och utländska studier visar att de som har personlig assistans upplever att insatsen ger dem ökat inflytande och självbestämmande i vardagen och ökad delaktighet i sociala sammanhang samt i samhället i stort.

Personlig assistans är den insats som tydligast ger uttryck för handikappreformens intention om rätten till självbestämmande och inflytande ska möjliggöra delaktighet och ge förutsättningar att leva som andra i samma ålder.

Det fina med personlig assistans är att den är just personlig. Individen och hjälpbehovet styr utformningen vilket gör att insatsen har en unik effektivitet och träffsäkerhet då den enskilde förfogar över insatsen och fångar upp flera behov i som ryms inom en och samma insats.

Vi anser inte att assistansreformen behöver ”moderniseras”. När reformen infördes år 1994 var det en revolution som gav eko i hela världen. Sverige sågs som ett föregångsland gällande stöd till personer med funktionsnedsättning.

LSS stämmer än i dag väl överens med innehållet i centrala riktlinjer som har tillkommit efter LSS, exempelvis FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar som trädde i kraft i Sverige år 2009.

LSS är fortfarande en av den svenska välfärdens mest framsynta och kostnadseffektiva insatser, som väl svarar mot medborgarnas behov – när de behöver den. Vi anser därför att regeringen bör ta tillfället i akt och säkerställa rätten till ett personligt utformat stöd, och därmed ge den enskilde rätt att ha makten över sitt eget liv.

Så här långt har du kommit i kursen
0% avklarat
0/19 steg klara


Kursinnehåll

Lektion Content