Lektion 3: Ledsagare och kontaktperson

Insatserna Ledsagarservice och Kontakt­person är förhållandevis små, både i antal personer och i kostnader. Antalet personer som har ledsagare genom LSS är cirka 7500.

Båda insatserna har minskat de senaste åren. Ledsagar­service har minskat med drygt 20 procent på 10 år, justerat för befolkningsökningen blir det över 30 procent. För kontaktperson kom minskningen efer en topp år 2016 på 19 600 personer till 19 300 personer år 2018, det vill säga 1,5 procent på två år. Av totala LSS-kostnader utgör insatserna 1,6 procent.

Insatserna har som mål att bryta den enskildes isolering och möjliggöra externa kontakter samt deltagande i samhällets utbud av fritidsaktiviteter. Tyvärr ser vi att kommunerna begränsar dessa insatser allt mer. Till exempel har man, med viss hjälp av förvaltningsrätterna, bestämt att de som bor i gruppbostad inte ska ha ledsagning eller kontaktperson.

Ett annat problem är att kommuner inte behöver betala ledsagares utgifter, efter en dom i HFD, vilket ungefär var femte kommun idag utnyttjar.

Länsförbundet FUB Stock­holms undersökningar visar att skillnaderna mellan kommunerna är stora, trots att samma lag gäller. Antalet LSS-domar i förvaltningsrätterna har tredubblats sedan år 2010. Många av dessa avser ledsagare eller kontaktperson.

LEDSAGAR­SERVICE
Insatsen ledsagar­service, § 9.3

Ledsagarservice är en viktig insats för att kunna delta i det allmänna samhällslivet. Detta stöds också av FN-konven­tionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

De begränsningar som införts både vad gäller kostnader och avstånd (resor) har skapat frustration hos intresseorganisationerna, som vill få tillbaka ursprungstankarna i LSS.

SÅ TÄNKTE POLITIKERNA

Ledsagarservice utvecklades ursprungligen för synskadade, och fanns redan före LSS, både i omsorgslagen och i socialtjänst­lagen. Handi­kapp­utred­ningen ville att den skulle ingå i ”tidsbunden hemtjänst” och fortsätta i socialtjänstlagen.

Ministern ville dock annorlunda. Bengt Wester­berg skrev:

Insatsen ledsagarservice lämnas som ett led i strävandena att underlätta för den enskilde att ha kontakter med andra. För personkretsen i denna lag skall ledsagarservice ges enligt denna bestämmelse om han begär det och inte enligt socialtjänstlagen.

Avsikten är att den enskilde skall få hjälp med att komma ut bland andra människor, exempelvis ledsagning för besök hos vänner eller vid deltagande i kulturlivet. Ledsagarservicen syftar till att bryta den isolering som ofta blir följden av ett omfattande funktionshinder. Insatsen bör ha karaktären av personlig service och anpassas efter de individuella behoven.

SÅ FUNGERAR DET IDAG

Under senare år har kommunerna begränsat insatsen ledsagare på olika sätt. En begränsning är att kommunerna enligt en dom i HFD från 2011 (HFD 2011 ref 8) inte behöver betala ledsagarens omkostnader. En annan begränsning är att HFD i en annan dom från 2011 (HFD 78-11) har nekat rätt till ledsagare för utlandsresa.

Ett större problem är att många kommuner i egna ”riktlinjer” har bestämt att ledsagare inte beviljas för personer som bor i gruppbostad. De anser att denna insats ska utföras av gruppboendets personal. Vad jag ser finns ingen prejudicerande dom om detta i HFD. Det finns en dom i HFD från 2011 (HFD 2011 ref 62) att om du har personlig assistans kan du inte få ledsagare.

Med dessa begränsningar har insatsen ledsagarservice blivit skadeskjuten. I undersökningar, som Länsförbundet FUB i Stockholm gjort, om utfall av domar i förvaltningsrätterna från 2011 avseende ledsagare så har den enskilde bara fått positivt utfall i 2 av 10 domar.

I Socialstyrelsens kartläggning år 2015 heter det:

”Ledsagarservice är den insats som i de genomgångna riktlinjerna innehåller flest avgränsningar. Det är mer än 50 procent av riktlinjerna som innehåller avgränsningar för denna insats. Dessa begränsande riktlinjer kan handla om åldersbegränsningar, geografiska begränsningar, timbegränsningar, begränsningar vad det gäller ledsagarens kostnader och inte minst begränsningar i hur man får kombinera ledsagarservice med andra LSS insatser. Riktlinjerna kan också handla om åldersbegränsningar/föräldraansvar och schabloner istället för att man utgår ifrån den enskildes individuella behov. Behoven hos varje enskild person är ofta komplexa och låter sig inte beskrivas i schabloner eller typfall. Ytterligare begränsningar kan vara att man endast beviljas stöd under själva förflyttningen från punkt A till punkt B”.

Funktionsrätt Sverige har i en analys konstaterat att det inte finns något stöd i lagstiftningen för generella begränsningar av ledsagarservicen till exempelvis närmiljön eller ett visst antal timmar eller tillfällen. Det är situationen och behovet som ska vara avgörande för hur insatsen ska utformas och vem som kan vara lämplig som ledsagare. Om kommunala riktlinjer innehåller avgränsningar och är formulerade så att de riskerar att bli styrande finns därför en uppenbar risk att kommunerna inte gör en individuell bedömning av den enskildes behov. Om kommunala riktlinjerna ska finnas som stöd för utredning av behov måste dessa vara förenliga med lagtext, förarbeten och rättspraxis.

KONTAKTPERSON
Insatsen kontaktperson, § 9.4

Den viktigaste uppgiften för en kontaktperson är att bryta den isolering som ofta drabbar den som har funktionsnedsättning och att tillföra kontakter utanför den normala kretsen av familj och personal.

Kontaktpersonen ska vara en ”god vän” som underlättar för personen att få ett självständigt liv utanför sitt normala boende eller arbete/daglig verksamhet.
Den enskilde ska ha stor påverkan på vem som ska vara kontaktperson genom eget val. Kommu­nens roll är på grund av uppdragets natur huvudsakligen att vara en förmedlare av kontaktpersoner och att aktivt arbeta för att få män­niskor att engagera sig som kontaktpersoner.

SÅ TÄNKTE POLITIKERNA

I en specialmotivering skrev socialminister Bengt Wester­berg om ledsagarservice:

Biträde av en kontaktperson är en insats som kan komma i fråga både enligt den nuvarande omsorgslagen och socialtjänstlagen. Någon förändring av begreppet kontaktperson i förhållande till vad som menas därmed i omsorgslagen är här inte avsedd. En kontaktperson skall vara en medmänniska. Såsom närmare utvecklats i den allmänna motiveringen bör insatsen ses som ett icke professionellt stöd som ges av en människa med stort engagemang och intresse för andra människor. Något krav på särskild yrkeskompetens bör inte ställas.

En viktig uppgift för kontaktpersonen skall vara att bryta den funktionshindrades isolering genom samvaro och genom hjälp till fritidsverksamhet. Kontaktpersonen kan också ge råd till eller vara förespråkare för den funktionshindrade i olika situationer som inte är av så komplicerad natur att t.ex. god man eller juridisk expertis bör anlitas. Någon särskild form för uppdraget bör inte finnas, såsom t.ex. rapporteringsskyldighet till huvudmannen.

SÅ FUNGERAR DET IDAG

Kontaktperson får en viss, låg ersättning från kommunen. Trots detta har rätten till kontaktperson under senare år begränsats, precis som ledsagarservice.

Möjligheten att ha kontaktperson när man bor i gruppbostad är idag, i princip, obefintlig på grund av rättspraxis från kammarrätterna. Motiveringen är att en person som bor i gruppbostad inte kan anses vara socialt isolerad. I förarbetena står det dock inte att detta ska vara ett krav.

En person med utvecklingsstörning eller autism som bor i gruppbostad kan i allra högsta grad bli socialt isolerad och ha behov av kontaktperson. Gruppaktiviteter kan också vara svårt för en person med till exempel autism, men gruppaktiviteter är många gånger det enda som erbjuds på gruppbostad eftersom det inte finns personal så det räcker till individuella aktiviteter.

Jag har dessutom svårt att se att personal kan ersätta kontaktpersonen som en god vän. Det blir en konstig sammanblandning av uppgifter för den anställde.

FACEBOOK , ETT SKÄL ATT AVSLÅ KONTAKTPERSON?

Ett exempel som jag inte vill undanhålla er, då det är så absurt:

137 vänner på Facebook – skäl att avslå kontaktperson!

Det låter otroligt, men en kommun har överklagat till kammarrätten för att få det prövat om en person kan anses socialt isolerad när han har 137 vänner på Facebook.

Kommu­nen skriver:

”Frågan i målet gäller framför allt hur isolering ska definieras i ett allt mer digitaliserat samhälle där ungdomar, och även äldre, umgås mycket med andra människor via sociala medier och olika chatsidor.”

I FUB:s undersökningar om utfall av domar i förvaltningsrätterna från 2011 och 2013 om kontaktperson har den enskilde bara fått positivt utfall i 2 av 10 domar år 2011 men bara 1 av 10 år 2013. Mörkertalet för de som inte ens orkar processa är mycket stort.

Rättspraxis rörande insatsen kontaktperson har förändrats så att lagens intentioner urholkats över tid.

Den negativa utvecklingen är inte förenlig med lagens intentioner. Det finns inget avgörande från HFD om rätten till kontaktperson. Det finns inte något stöd i lagstiftningen för generella begränsningar av kontaktperson till exempelvis ett visst antal timmar eller tillfällen. Det är den specifika situationen och behovet som ska vara avgörande för hur insatsen ska utformas och vem som kan vara lämplig som kontaktperson.

Om kommunala riktlinjer omfattar avgränsningar och är formulerade så att de riskerar att bli styrande, uppstår en uppenbar risk att kommunerna inte gör en individuell bedömning av den enskildes behov.

Så här långt har du kommit i kursen
0% avklarat
0/19 steg klara


Kursinnehåll

Lektion Content