7 ödesfrågor för personlig assistans

> Besparingar
> Bedömningar
> Enklare service
> Huvudansvaret
> Dubbelassistans
> Barns inflytande
> Sjukhusassistans

Den 6 februari 2009 går remisstiden ut för LSS-kommitténs förslag om framtidens assistans.
Vi har tittat på några av de svåraste frågorna.

> 1. Besparingar

Besparingar är det stora orosmolnet. Även om det kallas ”kostnadsdämpning” och motiveras som en nödvändig åtgärd för att slå vakt om assistansreformen får förslaget om att kapa kostnaderna med drygt 3 miljarder kronor hård kritik.
{loadposition incontent}Hur det ska kunna sparas så mycket är till stor del höljt i dunkel. 2,1 miljarder sägs kunna klaras genom nya modeller för behovsbedömning, men hur?
Kanske var det så att LSS-kommittén kände sig nödd och tvungen till detta för att uppfylla regeringens utredningsdirektiv, men det återstår att se om det blir någon besparing i verkligheten.
Flera remissinstanser väntas ifrågasätta legitimiteten i sparförslaget. Är det överhuvudtaget förenligt med den nationella handikapplanen att koppla ihop ändrade behovsbedömningar och sparmål?
– Det är bra att man gör bedömningarna likvärdiga över hela landet men om man kopplar det till sparmotiv riskerar man att trasa sönder hela assistansreformen, säger Vilhlem Ekensteen på organisationen Ifa, Intressegruppen för assistansberättigade.
Försäkringskassan uppges ha interna rapporter som visar att kostnadsdämpningar redan uppnåtts. Därför kan nya besparingar vara omotiverade.

> 2. Bedömningar

De nya instrument för bedömning av assistansbehov, som LSS-kommittén föreslår, väcker oro. Blir de ett verktyg för att jaga minuter och timmar och uppnå de miljardbesparingar som man siktar på?
Försäkringskassans agerande tyder, enligt många bedömare, på att man redan har infört hårdare bedömningar av assistansansökningar. Det har kommit många signaler om att det blivit svårare att få assistans. Handikapporganisationer betecknar detta som ett agerande ”utan stöd i lagen”.
Minutmätningar är orimliga, menar många, eftersom det  kan leda till mycket kränkande situationer. Att handläggare börjar mäta hur lång tid ett toalettbesök tar för en viss brukare kan bli följden. För att undvika detta måste det finnas en viss ”sjok-tilldelning” av assistanstid och många menar att det hos För­säk­ringskassan idag visst finns tillräcklig kompetens att bedöma behovet utan överdriven minutgranskning.
Alla vill att bedömningarna ska vara noggranna, men utredningens förslag riskerar leda till att man detaljmäter i rent besparingsyfte och glömmer bort att det är behoven som ska styra enligt LSS-lagen.

> 3. Enklare service

För att ha rätt till personlig assistans måste man i framtiden ha ett behov som motsvarar minst 20 timmar per vecka, enligt förslaget. Övriga ska få den nya hemtjänstliknande insatsen ”personlig service med boendestöd”. Ledsagning försvinner som insats och blir en del av ”personlig service”. Många är dock kritiska och förslaget kommer inte att få grönt ljus utan vidare.
Det nya stödet kan vara ett komplement, menar många remissinstanser, men varnar samtidigt för att förslaget innebär att den som ej kommer upp i 20 timmars assistansbehov helt förlorar rätten till assistans. ”Assistans kan vara bästa lösningen även för de personer som ej kommer upp i 20 timmar”, resonerar många.

Att nya insatsen personlig service maximalt får uppgå till 40 timmar per vecka är också en oroväckande restriktion. En omöjlig begränsning anser många eftersom grunden för reformen är att behoven ska tillgodoses, även om det skulle kräva mer än 40 timmar. Att ledsagning ska ingå i personlig service gör det ännu svårare att acceptera 40 timmar som tak.
Även inom Försäkringskassan finns skepsis till personlig service. Det är en stor förändring som riskerar att medföra problem med gränsdragningen. För­säkrings­kassan väntas därför begära att man mer tydligt beskriver när personlig service övergår till personlig assistans. Otydligheten kan annars leda till oöns­kade försämringar i stödet, anser man inom Försäkringskassan.
Cirka 3 000 personer bedöms vara berörda av förslaget, eftersom dessa idag har personlig assistans enligt LSS-lagen men mindre än 20 timmar per vecka.

Det är också oklart hur det blir för personer som idag har personlig assistans på sitt arbete, men färre än 20 timmar per vecka.
Hur det blir med valfriheten för personlig service framgår inte heller av LSS-kommitténs förslag. Vem som ska utföra servicen och vem som väljer ut personalen är oklart. Organisationen Ifa betonar att det måste bli valfrihet för brukarna även på detta område.

> 4. Huvudansvaret

Om staten ska ha huvudmannaskapet (som LSS-kommittén förordar) eller om det ska delas mellan stat och kommun har varit en het fråga – tidigare. Nu verkar stormen ha blåst över. Mycket tyder på att statligt huvudmannaskap kommer att accepteras. Försäkringskassan är en av de instanser som väntas ge grönt ljus för statligt huvudmannaskap.

> 5. Dubbel assistans

 Dubbel assistans är en insats som LSS-kommittén vill begränsa jämfört med idag. Det ska bara godkännas om det inte går att lösa behoven med hjälpmedel eller anpassningar. Försäkringskassan väntas vara positiv till ändringen som innebär att det blir tydligare regler för när dubbelassistans accepteras. Idag är det ofta en svårbedömd fråga hos Försäkringskassan. Osäkerheten är stor över när det behövs dubbla assistenter och hur tiden ska beräknas – ska man bara räkna den tid som faktiskt kräver dubbelassistans eller ska det vara längre perioder (vilket ofta är nödvändigt av praktiska skäl)?

> 6. Barns inflytande

Förslaget att LSS-lagen ska ha ett tydligt barnperspektivet väntas få beröm. Och barn och ungdomar klarar sig relativt helskinnade från de besparingar som föreslås, vad man kan se. För barn och unga blir det troligen varken svårare eller lättare att få assistans.
Barn och ungdomar slipper det nya kravet på att ha både grundläggande behov och andra behov för att få rätt till personlig assistans. Till och med 20 års ålder har man rätt till personlig assistans även om man bara har grundläggande behov.
Förslaget innebär att registerkontroll kommer att göras av assistenter, för att minska risken för att olämpliga personer anställs och begår övergrepp mot barn.
Social­sty­rel­sen föreslås få i uppdrag att sammanfatta kunskaperna om bland annat autism och precisera vilka diagnoser som ingår i LSS-personkretsar. Försäk­ringskassan  menar att det är viktigt att klargöra i vilken mån Asperger syndrom, ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar omfattas av rättigheterna enligt LSS-lagen.
Enligt utredningens förslag får barn rätt att komma till tals och att få information i LSS-ärenden. Det kommer att ha stor betydelse för sättet att utreda, menar Tomas Sundberg på Försäkringskassan.
– Vi har hittills varit väldigt försiktiga med att fråga barnen och som regel har vi enbart pratat med vårdnadshavarna. Vi måste utarbeta nya metoder för hur vi ska prata med barn. Vi måste också komma fram till hur vi ska hantera situationer då barn och föräldrar har olika uppfattning. Ett barns åsikt kan vara mot barnets bästa i ett större perspektiv, säger Tomas Sundberg.

> 7. Assistans vid sjukhusvistelse

Problemet att man inte har rätt till personlig assistans vid sjukhusvistelse är en viktig fråga som LSS-kommittén inte har tagit upp. Idag får man endast i särskilda fall behålla assistenterna under sjukhusvistelse.
– Det är mycket otillfredsställande och innebär en stor otrygghet, även för assistenterna som ofta måste sägas upp. Det medför att yrket som assistent hålls nere i en andraklassituation utan rimlig trygghet, säger Vilhlem Ekensteen på Ifa.
– Det innebär även att den assistansberättigade drar sig för att bli inlagd på sjukhus, eftersom det innebär att man förlorar sina assistenter och den värdefulla, ingående kunskap som de har byggt upp, säger Vilhelm Ekensteen.