Almedalsveckan – en uppvisning i otillgänglig demokrati
Hur länge ska svenska makthavare och tunga media använda Olof Palme som alibi för sin ovillighet att öppna upp det politiska samtalet för alla, på lika villkor? frågar Anders Westgerd i en debattartikel. Han vill se en radikal förändring av Almedalsveckan till nästa år.
DEBATTARTIKEL AV ANDERS WESTGERD. Nu är det slut. Gatorna gapar tomma, gamla flygblad och budskap virvlar bort i vinden. I Nära Assistans tält på Hamnplan ledde jag, som Normaldemokraternas partiledare, dagligen utfrågningar av representanter för våra största politiska partier,
Jag undrade bland annat vad de tyckte om att man förlägger Sveriges största demokratiska mötesplats till en av Sveriges mest otillgängliga platser.
De flesta refererar till ett skydd av kulturarvet och den där sommaren 1968 när Olof Palme ställde sig på ett flak och höll det första politiska talet någonsin där vid kruttornet i Almedalen. Med ett snett leende säger de välmenande att Palme nog inte tänkt sig att det skulle bli så här stort… Och nu 2014 är det så här stort, över 3 500 arrangörer vill trängas med andra för att nå ut med sitt budskap, bilda opinion och få till en dialog och förändring.
Men, hallå 1968, det är 46 år sedan. Hur länge ska svenska makthavare och tunga media använda Olof Palme som alibi för sin ovillighet att öppna upp det politiska samtalet för alla, på lika villkor? Nu är Almedalsveckan slut för i år.
Region Gotland har en stark position genom sin attraktiva ställning som själva urplatsen för den svenska politiska öppenheten och har därför en unik chans att lämna detta stenåldersargument bakom sig:
Skapa möjliga förutsättningar för arrangörerna och sätt upp tillgänglighetskriterier som pressar dem att tillgängliggöra seminarier och montrar för alla besökare – oavsett vilken funktionsvariation en nu har – till 2015 års Almedalsvecka!
Och så var det spåret som värnar kulturarvet, är det inte något som tillhör alla och inte bara de som går stadigt på två relativt långa ben? Och något som ska hålla långt in i framtiden? När ska vi börja prata om hur vi ska bygga in ett tillgänglighetsperspektiv i bevarandet av historiska platser och sevärdheter? Är det inte hög tid att se på våra svenska kulturskatter utifrån ett här och nu, och framåt? Som en kreativ utmaning för industridesigners, arkitekter och stadsplanerare?
Sen var det ju också det här med bemötandet – vi är många i rörelsen som gärna ställer upp och utbildar arrangörer, talare, monterbyggare, politiker, stadsplanerare, arkitekter och föreläsare vad gäller attityd – den är ibland katastrofalt naiv, aggressiv, ohyfsad eller fördomsfullt snäll och överdrivet hjälpsam.
Vi är precis som du; föräldrar, partners, aktivister, konsumenter, yrkesmänniskor, konsertbesökare, turister med mycket mera och vi är evinnerligt trötta på särlösningar, vi vill vara med! Vi vill ta del av ett samhälle som är tillgängligt för alla!
Anders Westgerd
Partiledare för Normaldemokraterna
PS. Minns ni rädslan att restaurangerna skulle gå omkull när rökförbudet infördes på krogarna? Så blev det nu inte, tvärtom! Samhället kommer inte kapsejsa när samhället blir jämlikt tillgängligt. Det tjänar vi alla på. Du med.
