Anders Lago, FUB: Haveri för LSS – varje dag är en kamp för stöd

Anders Lago, ordförande för Riksförbundet FUB, intervjuades av HejaOlika i Almedalen den 24 juni 2025.

Nedan finns en oredigerad transkript av videointervjun som handlade om haveriet vad gäller LSS-insatser och vad som krävs för att vända den negativa utvecklingen.

Intervjun handlar också om fattigdomen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning och om arbetsmarknaden.

– Vi kallar det ett LSS-lotteri, för det är helt avgörande vilken kommun du bor i, vilken möjlighet du har att få insatser. Det var framförallt det som jag lyfte fram på det här seminariet.

Men du beskriver också att det har varit en negativ utveckling under 15 års tid?
– Ja, när LSS-lagen kom för drygt 30 år sedan, då fungerade det faktiskt riktigt bra. Kommunen gav råd, råd, förslag. Idag är varje insats en kamp emot kommunen. Vi har många exempel där ungdomar, där familjen söker stöd och insatser för 5-10 år sedan har de självklart fått det. Idag får de totalt nej.

Men hur vanligt är detta? Är det så generellt?
– Tyvärr blir det allt vanligare. Framförallt att de som söker nya insatser kommer ut ifrån det anpassade gymnasiet till exempel och söker stöd. Där får många avslag. Men det är också så att man omprövar insatser som man har haft under många, många år. Hittills har det framförallt gällt ledsagare och kontaktperson. Där många har fått de insatserna indragna. Men nu ser vi också att det gäller boenden där man flyttar folk från gruppbostäder till servicebostäder, från servicebostäder till en vanlig bostad. Så det är tyvärr går det bakåt. Nu ska man komma ihåg att det inte bara är vi från funktionsrättsrörelsen som lyfter upp det här problemet. Det gör även statens egen myndighet Socialstyrelsen och pekar på de här bristerna i många kommuner.

Får ni gehör?
– Hyfsad bland nationella politiker men det här är framförallt ett kommunalt problem och en kommunal fråga. Men staten behöver ha tydligare riktlinjer, utökad tillsyn och kontroll så att kommunerna faktiskt följer lagen. Men om det nu har varit en försämring under 15 års tid, det betyder väl att ansvariga politiker inte lyssnar och i vart fall inte vidtar åtgärder? Nej, jag håller med om det. Vare sig den nuvarande borgerliga regeringen men heller inte den socialdemokratiska regeringen som satt under 8 år Gjorde något radikalt tog några kraftfulla beslut för att ändra på den här situationen så att nu måste man göra det. Nu behöver man skärpa föreskrifterna men också skärpa tillsynen och kontrollen.

Och det är alltså på riksnivå politikerna behöver agera, inte kommunerna?
– Både och skulle jag vilja säga. Politikerna på riksnivå håller ofta med oss när vi lyfter upp de här frågorna. Men de skulle behöva diskutera det här mer med sina kommunala kollegor. Jag menar det är samma partier som sitter i riksdagen som leder Sveriges alla kommuner. Det behövs en skärpning inte minst på det kommunala området. Men för de kommuner som inte sköter sig behöver också staten och regeringen och myndigheterna möjlighet att ta dem i örat.

De tendenser vi ser idag är väl att det kommer bli ännu sämre?
– Lite både och skulle jag vilja säga. Vi kan ju också se att det är många kommuner som fungerar verksamheten otroligt bra. Man får de insatser man behöver. Det är en god bemanning i boenden och daglig verksamhet. Så det är ingen utopi. Kan det här fungera i ett antal av Sveriges kommuner så är det klart att det kan fungera lika bra överallt.

I det här seminariet så beskrev du utvecklingen som ett haveri. Samtidigt fanns ju både Malin Höglund, Moderaterna, och Lena Hallengren, Socialdemokraterna, på plats. De kommenterade inte detta?
– Nej, de är ju båda ansvariga för haveriet. De har suttit i riksdagen under lång tid och inte gjort något åt detta. Men jag hoppas att det vi säger idag, det jag säger, det andra säger, att det här får upp ögonen. Bland annat för de här två politiska företrädarna som ju företräder två av de största partierna.

Men är du besviken på dem här idag? Att de inte lyssnade på det du sa?
– Jag hoppas de lyssnade. Jag kan vara besviken att de inte kommenterade. Ska också säga att regeringen har ju, den nuvarande regeringen har tagit några små initiativ. Nu ska man utreda en LSS-inspektion. Man ska också utreda rättsstöd till de som behöver överklaga ett LSS-beslut. Och det är bra att man gör. Men det kan ju inte vara meningen att man ska behöva pröva sina ärenden i domstol. Det här måste vara ett större kommunalt ansvar att ge stöd och insatser till en av de mest utsatta grupperna.

Vad konkret skulle regeringen behöva göra just nu för att vända utvecklingen?
– Jag tror det är två saker. Dels så behöver man skärpa föreskrifter och förordningar. Alltså lagen är ju ganska allmänt hållen och kommunerna kan lätt glida undan detta. Hade man skarpare, tydligare föreskrifter så skulle det bli lite bättre. Jag tycker också man ska, man ställer hårdare krav på de privata utförarna än de kommunala. Det är obegripligt för mig. Man borde förstås ställa samma krav på kommuner som man gör på privata utförare.
– Och sen är det tillsyn och kontroll. En LSS-inspektion eller utökade befogenheter till IVO.

Det kommer ta tid innan någonting av det händer?
– Ja, tyvärr tror jag att det tar tid. Jag tror vi behöver diskutera det här mer med kommunalpolitikerna. Också få upp frågan till debatt inför nästa års val. Det här är en viktig fråga. Det är en viktig fråga för närmare en miljon som har någon funktionsnedsättning. Och frågorna som rör funktionsnedsättningar och samhällets ansvar och insatser har vi diskuterat i alldeles för liten utsträckning i det politiska sammanhanget.

Från kommunernas sida så säger man väl att problemen beror på att man har för dålig ekonomi?
– Ja, man säger det. Men samtidigt var det så att Sveriges ekonomi, kommunernas ekonomi, den var till och med sämre när LSS-lagen infördes. Så ytterst handlar det om prioriteringar. Man ska också komma ihåg att det här är inte något av kommunernas största utgiftsområden. Vi har också ett utjämningssystem för LSS som faktiskt gynnar de kommunerna som har bra insatser. Så att man kan inte bara skylla på ekonomin.

SKR [Sveriges kommuner och regioner] säger att statsbidragen behöver bli bättre på det här området.
– Ja, jag delar ju uppfattningen att kommunerna borde få högre statsbidrag överhuvudtaget. Det är ju en prioriteringsfråga på nationell nivå och det är klart det är mycket man behöver prioritera men statsbidragen till välfärden behöver höjas.

Vad kommer ni att göra för att det här ska bli viktiga frågor inför valet.
– Vi fortsätter ju att jobba med detta och driva på. Jag ska träffa ledande politiska företrädare här under den här Almedalsveckan. Och diskutera enskilt med dem. Men vi behöver också få ut debatten bland folk i allmänhet. Assistansen har diskuterats mycket under de senaste åren men det är ju en liten del av LSS och av alla insatser. Vi behöver diskutera hela frågan. Inte minst gruppbostäder, daglig verksamhet, kontaktperson, ledsagare.

Hur bra lyckas FUB med detta i Almedalen?
– Ja, det får vi väl utvärdera efteråt men vi är ju en av rösterna. Funktionsrätt Sverige är ju en otroligt viktig röst som samlar hela funktionsrättsrörelsen. Men jag tror också att det är ingen annan som lyfter frågorna så att vi behöver ju göra det och vi behöver ständigt göra det.

Och vilka är de viktigaste frågorna som ni lyfter i Almedalen?
– LSS är den viktigaste, men också möjligheten till ett jobb. Det är många med funktionsnedsättning som faktiskt vill och har möjlighet att arbeta men inte får det och inte får chansen. Arbetsmarknadsfrågorna är viktiga. Den ekonomiska ersättningen, hur man ska kunna leva på de stöd man får om man inte får ett arbete. När det gäller arbetsmarknaden så tycker jag att vi ser en förändring hos Arbetsförmedlingen som prioriterar våra grupper betydligt bättre än man har gjort tidigare. Där ser vi en förändring.

Det kom en rapport idag från Riksrevisionen om att det har skett en stadig försämring. Men ni ser en förändring som har skett nu den allra senaste tiden?
– Ja, jag håller med om att det har varit en försämring och det är väl det Riksrevisionen rapporterar om. Men vi fick en ny generaldirektör för ett år sedan. Vi kan se nu att man lägger om delar av arbetet inom Arbetsförmedlingen och det tror jag efter den kritik man har fått. Arbetsförmedlingens ledning och styrelse är ju inte omedvetna om detta och de har påbörjat ett förändringsarbete.

Och vad gäller ekonomiska villkor för personer med sjuk och aktivitetsersättning, finns det något hopp där?
– Det är tyvärr lågt. Idag är det svårt att leva på sjuk- eller aktivitetsersättning, inte minst när alla kostnader har ökat kraftigt under de senaste åren. Tyvärr ser jag ingen ljusning där.

Och ingen ljusning vad gäller bostadstilläggets regler heller?
– Jag tvivlar på det. Vi får väl se när riksdagen samlas i höst och när det är dags för nya budgetpropositioner. Vi kan hoppas. Samtidigt så ökar avgifter? Ja. FUB gör ju en sammanställning varje år som visar att det går inte ihop om man lever på sjuk eller aktivitetsersättning. Det blir minus på flera tusen varje månad. Och det är liksom orimligt att det ska vara så.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.