Andra föräldrar har blivit förebilder
Bästa friti dsaktivitet för Ebba: Just nu är det Upp & Ner gympan som vi gått på sedan Ebba var 10 månader. Om något år ser jag fram emot sim- och dansskola!
Varför läser jag Föräldrakraft? För att vår dotter Ebba har Downs syndrom! Föräldrakraft är en högaktuell tidning som har reportage om intressanta och bra frågeställningar. De senaste intervjuerna med Olle Öberg, Left is Right, Signhild Arnegård Hansen, Svenska Lantchips, och Charlotte Petri Gornitzka, Rädda Barnen gör att man får energi, för det är föräldrar som verkligen kämpar för att ge sina barn med särskilda behov samma rättigheter och utvecklingsmöjligheter som sina barn utan särskilda behov. Jag blir otroligt peppad av sådana reportage!
Ett reportage som jag vill läsa: Fler reportage från skolor där inkludering i vanlig grundskola verkligen fungerar! Att hitta en skola, en rektor och lärare som verkligen tror på att inkludering är oerhört viktigt för oss och inte minst för Ebbas utveckling!
Mina egna erfarenheter av funktionsnedsättningar: När Ebba föddes för snart tre år sedan visste jag inte mycket om Downs syndrom och hade ett stort behov av att prata med föräldrar som hade barn med DS som var lite äldre. Jag minns att alla föräldrar sa samma sak: ”Gråt inte så mycket, våra barn har berikat oss så otroligt mycket!” Jag vet att jag tänkte, ”vadå lätt för dem att säga” men idag kan jag skriva under på vartenda ord de sa. Visst var första året med Ebba tufft innan vi hunnit läsa på om allt vi ville. Kunskap och information har underlättat väldigt mycket och gjort oss mycket mer medvetna och lugna vad som är viktigast för Ebba och hennes utveckling.
Det här tycker jag…
… om habiliteringen och vanligt folk:
Jag tycker det är trist att gemene man har så låga förväntningar på barn och vuxna med särskilda behov. Det är också trist att de flesta föräldrarna till barn med särskilda behov får kämpa så för att ge sina barn de rättigheter de har. Habiliteringarna i landet borde jobba mycket mera med att coacha föräldrarna istället för att tycka synd om och klappa dem på ryggen och säga att ”det går nog bra, tänk på att ditt barn är så litet, hon eller han är så duktig”.
Det här vill jag ändra på: Politikernas attityd till inkludering i vanlig grundskola. Om man skulle sätta in mer specialistkompetens i vanlig grundskola för alla sorters behov som autism, dyselexi, ADHD och Downs syndrom skulle hela samhället vinna på det i längden. Idag har inte förskolor och skolor råd med att tillsätta resurser i den mån det behövs om inte föräldrarna verkligen kämpar för det och det är trist för alla föräldrar orkar inte och ska inte heller behöva göra det.
Organisation/nätverk som är bra att vara med i: Det är alltid bra att vara med i de nätverk som ger energi. Vi anmälde oss till Svenska Downföreningen samma vecka som Ebba föddes just för att träffa föräldrar i samma situation. I början var det oerhört viktigt för mig att få prata av mig även om detta behov minskat men det är väldigt skönt att ibland ta upp telefonluren och få ”älta” när något känns tungt. Det har betytt jättemycket att få prata med föräldrar som har barn som är några år äldre än Ebba. De har blivit förebilder och mentorer som är oersättliga.
Det bästa råd jag har fått:
Irene Johansson, professor och grundare och av Karlstadmodellen som säger: ”Det är bättre att förekomma än att föregås.” Vänta inte in och se vad ditt barn kan utan ge honom eller henne rätt verktyg för att klara av så mycket som möjligt. Givetvis har vi alla olika förutsättningar men man kan inte bara sitta med armarna i kors och tro att allt går av rena farten.
Det bästa med våren: Att Ebba ska slippa ta på sig alla vinterkläder, främst vantarna och så vinterstövlarna! Annars så saknar jag snön jättemycket!
