Åsa Moberg om vård av barn: Jag blir så arg så att jag inte kan prata

Tillståndet i vården är bedrövligt och kunskap som finns används inte. Det anser Åsa Moberg, författare och debattör. I en debatt i Almedalen på söndagsmorgonen gav hon flera exempel på barn, äldre och andra anhöriga som råkat illa ut i vården.

På debatten, anordnad av Vårdförbundet, pratade Åsa Moberg både om vad forskare har kommit fram till och om egna erfarenheter.
– I min omedelbara närhet finns ett barn som lider svårt av komplikationer i samband med cancer och som vrålar av smärta, berättade Åsa Moberg.
Vården hade rekommenderat de anhöriga att röra lite på barnets händer för att smärtan skulle gå över, men senare visade det sig vara något mycket mer allvarligt som krävde helt andra insatser.

– Jag blir så arg så att jag knappt kan prata, sa Åsa Moberg som också berättade om alla förtvivlade föräldrar som kontaktar henne om brister inom psykiatrin.
– Om man har haft ett barn i vård för kanske 20 miljoner kronor och allt har misslyckats borde man som anhörig kunna få en del av pengarna för att göra en vårdplan som fungerar, resonerade Åsa Moberg.
Enligt hennes egna undersökningar – enkäter bland vänner och andra personer hon som anhörig och känd vårddebattör kommer i kontakt med – slösas mycket mer än halva vårdkostnaden bort genom att man inte lyssnar på patienterna.

För flera år sedan slog Åsa Moberg larm om bristerna inom psykiatrin i och med utgivningen av ”Adams bok” som handlade om hennes 12 år som anhörig, men trots uppmärksamheten har situationen, enligt henne, blivit allt sämre:
– Psykiatrin nedrustas kontinuerligt trots att man i alla år har sagt att psykiatrin är prioriterad.
Åsa Moberg efterlyste satsningar på sociala nätverk kring de sjuka. Trots att vården förutsätter att anhöriga alltid finns till hands, är vården organiserad för att göra slut på nätverken.
– Vården måste se till att människor inte är ensamma utan att det finns ett nätverk kring dem. Det är den enskilda åtgärd som samhället skulle kunna tjäna mest pengar på, menade Åsa Moberg.
Personliga ombud, lots, vårdguide eller vad man nu vill kalla är lönsamt hävdade Åsa Moberg och redovisade resultat från verksamheten med personliga ombud i Skåne.
– De personliga ombuden sparar 171 000 kronor per patient och år och även om det blir 30 000 kronor dyrare för kommunerna blir vinsten över 140 000 kronor, sa Åsa Moberg.

Att psykiatrin är en katastrof ansåg även Henrik Hammar, ordförande för sjukvårdsdelegationen inom SKL (Sveriges kommuner och landsting).
– Psykiatrin behöver reformeras från grunden, slog Henrik Hammar fast även om han inte helt och hållet höll med om den kris som Åsa Moberg beskrev.
Henrik Hammar, skånsk moderatpolitiker, lyfte fram Skånes satsning på bättre samarbete mellan kommuner och landsting som en positiv nyhet.
– I Skåne har vi beslutat att ta fram avtal mellan alla kommuner och landsting för att definiera vilket ansvar kommunerna, primärvården och psykiatrin har så att alla vet hur vi ska jobba med exempelvis unga självmordsbenägna, sa Henrik Hammar.

Debatten anordnades av Vårdförbundet, vars ordförande Anna-Karin Eklund redovisade en undersökning om allmänhetens bild av vem som styr över vården. En tydlig tendens i undersökningen är att allmänheten vill att patienterna, medborgarna och vårdpersonalen ska får större inflytande.

Resultatet kommenterades av forskaren Paula Blomqvist, Uppsala Universitet:
– Många tycker det är  otydligt vem som bestämmer. Det är inte alls förvånande. Det är mycket svårt även för oss forskare att förstå. Systemet är så komplext att man inte vet vem som bestämmer.

Är vårdsystemet så komplext att det inte alls kan styras?
En svår fråga, tyckte Henrik Hammar:
– Det är nog inte helt omöjligt att styra, men patientmakten måste öka och det måste även vårdpersonalens och professionens makt göra. Annars kommer vi att köra vidare i samma gamla spår. Eftersom den svenska vårdens tillgänglighet är sämst i Europa så måste det vara ett systemfel.