Att leka med iPad sporrar Oscar till nya framsteg

Hur påverkas vardagen av iPad och appar? Vi har hälsat på hos familjen Nilsson som berättar om livet före och efter.

Så fort ytterdörren öppnas hos familjen Nilsson i Asarum kommer Oscar, fyra år, springande. Han vill visa och berätta om saker han har gjort med hjälp av bilderna på sin iPad.

– Då blir det ju extra tydligt hur mycket den betyder för honom, säger mamma Josephine. Han kan gå fram till människor han inte känner, och de förstår, för bilderna pratar åt honom.

Det märktes redan tidigt att Oscar inte lärde sig saker lika fort som de andra bebisarna i föräldragruppen. Han var glad, men han halkade efter i motoriken.

– Dels kunde han ju inte sitta eller röra sig som dem, dels var han inte med på riktigt samma sätt. Jag läste massor på internet, hittade Angelmans syndrom, och allt stämde. Det var Oscar, säger Josephine.

Vårdpersonalen var inte lika säkra, men när det första epileptiska anfallet kom, strax efter ett års ålder, konstaterade läkarna att Josephine hade haft rätt.

Familjen Nilsson fick testa olika hjälpmedel och gå en kommunikationskurs genom habiliteringen.

– Det var verkligen jättebra. Vi fick lära oss om att använda bilder och tecken som stöd så att vi kunde hjälpa Oscar att utvecklas, särskilt i sin kommunikation. Men vi kände att det kunde bli bättre.

När Oscar var två och ett halvt år bestämde familjen sig för att köpa en iPad. Inspirationen kom från en blogg om ett annat barn med Angelmans syndrom.

Men när Oscar använde iPaden för första gången blev de osäkra. Hade de valt rätt? Skulle han klara av det?

– Han hade väldigt svårt att träffa rätt med fingrarna. Det gick inte precis som vi hade tänkt. Vi fick ha is i magen och låta honom försöka själv.

Josephine och Tobias bestämde sig för att det viktigaste var att Oscar skulle tycka att iPaden var rolig, så att det skulle gå lätt att introducera kommunikationsprogram på den senare. Därför började de med gratis musikappar som gjorde olika ljud när Oscar tryckte på skärmen.

– Det märktes fort skillnad på finmotoriken. Oscar tog ett stort steg framåt, och han tyckte att det var jätteroligt. Det gick fortare än vi hade räknat med.

iPaden blev som en del av Oscar. Hade vi börjat med att bara ha iPaden till kommunikation och inte till lek, då hade det nog inte blivit lika bra.

Nästa steg var att börja använda bilder på iPaden.  

– Innan Oscar hade iPaden var det krångligt. Om Oscar skulle äta avokado, då var jag tvungen att leta reda på en bild och skriva ut och laminera den. Med

iPaden går det så enkelt, det tar två sekunder att hitta en bild på en avokado. Då blir det ju automatiskt så att han får mer tid med bilderna i vardagen.

När Oscar skulle till ortopeden förberedde Josephine snabbt en bok med bilder och ljud på iPaden.

– Det blir som ett litet schema. Och det tar ju ingen tid alls jämfört med att skriva ut bilder och göra böcker.

Oscar kommunicerar allt mer själv­ständigt med hjälp av iPaden, och han har ett knep för att komma rätt på skärmen. Han lägger handen på det stora, mjuka skyddsfodralet och pekar med tummen.

En favorit är videosamtal med mormor via Skype. Oscar kan ringa helt själv till mormor, och det gör han ofta. Han springer runt med iPaden och visar saker han håller på med och gör pratljud.

– Ibland trycker han på den spännande röda knappen, som gör att samtalet läggs på. Då lär han sig mer om orsak och verkan, ler Josephine.
 

Josephine, Oscar och Tobias tycker om att prova nya saker.

Oscars föräldrar tycker det är viktigt att han får upptäcka och träna själv, och att han känner att iPaden är hans egen. Den enda spärr de har i iPaden är att Oscar inte kan handla inuti appar, då krävs ett lösenord.

Från början hade de mer lås, men så småningom kände de att det var viktigare att Oscar verkligen kände att han hade kontroll över iPaden, att den var hans egen.

Oscar förstår mycket mer än han kan uttrycka, och blir lätt frustrerad om han har för få eller fel bilder med sig. Men i iPaden går det att ha många bilder, och det hjälper mot frustrationen.

– Om vi till exempel åkte till lekplatsen förut, och glömde bilderna, då fick han ju inte prata på en halvtimme om man ska hårddra det. Men iPaden glömmer vi inte. Framförallt glömmer inte Oscar den, skrattar Josephine.

Klarar han verkligen att hitta bland alla bilder?

– Jadå, han bläddrar och vet precis var allt finns. Han har stenkoll på var han ska trycka och vad han ska göra.

Josephine och Tobias skulle önska att Oscar fick ha sin iPad när han är på förskolan också. Han förstår ju vad de andra säger, men förstår de honom?

– Visst jobbar de med bilder på förskolan, men iPaden är ju Oscars sätt att kommunicera. Det känns inte som om han får samma chans utan den.

Det är inte bara finmotoriken och kommunikationen som blivit bättre. Med iPaden kan Oscar sitta och titta på film, något som han annars inte har koncentration för. Han är fortfarande väldigt hyperaktiv, men det är stor skillnad. Han har också nytta av iPaden i situationer med mycket folk, för att kunna skärma av.

– När vi går i affären brukar Oscar vara väldigt orolig. En dag tog vi med iPaden så att vi kunde peka på bilder av vad vi skulle ha, det gillade han. Och när det blev mycket folk omkring oss kunde han vara inne i iPaden, så han blev mycket lugnare.

Jag frågar om det finns något de hade velat göra annorlunda. Josephine tänker en stund.

– Kanske hade det varit enklare att börja med bildschema direkt på iPaden. Det hade varit bra om vi haft bildschemat på iPaden från början i stället för som bildkort. Då hade det blivit mer tillgängligt.

Med iPaden blir Oscar mer självständig och uthållig. Visst tittar han på vanliga schemabilder, men då är han inte alls lika intresserad.

– iPaden är ett jättestöd för både oss och Oscar, säger Josephine. Vi kan prata om grejer på ett helt annat sätt. Om han inte koncentrerar sig på det jag säger kan jag gå in och ta fram en bild direkt, och göra nåt roligt av det. Vi har spel för att borsta tänderna, och för en massa andra vardagssysslor. Det gör verkligen allt så mycket enklare än förut när vi fick skriva ut bilder och laminera och ta med oss överallt.

Det går enklare för Oscar själv att peka på bilderna på iPaden än att bläddra i bildpärmen, och han blir mindre orolig när han har den. Men det viktigaste tycker Josephine är att Oscar verkligen älskar sin iPad.

– Jag tror inte Oscar hade varit lika långt framme idag om det inte hade varit för iPaden, jag tror inte att något annat hade sporrat honom lika mycket.