Att missa skolan är också att missa rasten
En forskargrupp i Halmstad har fångat upp Linas önskan om att träffa andra med liknande erfarenheter, och håller nu på att bygga en virtuell skolgård för barn som vistas mycket på sjukhus.
Halmstad hösten 2014. Forskningsprojektet ”Give me a break” leds av Jens Nygren, docent i medicinsk vetenskap, som i takt med att cancerbehandling blivit mer framgångsrik börjat intressera sig för vad som händer sedan, när man överlevt cancer.
– Idag lyckas vi för vissa barncancerformer bota upp till 85% av de som drabbas. Men hur mår man när man gått igenom något sådant dramatiskt i unga år? När jag såg Linas inlägg på Barncancerfondens forum blev det min mission att hjälpa barn som henne att hitta vänner med liknande erfarenhet.
På högskolan pågår ett flertal projekt för att stödja barns psykiska hälsa, och Jens och hans kollegor har samlat in mängder av data för att ta reda på hur det är att vara ung canceröverlevare idag, och fått bekräftat att många känner sig ensamma och utlämnade.
Tillsammans med en grupp barn som har erfarenhet av cancer har de spånat fram många idéer, vilket till slut har mynnat ut i projektet ”Give me a break”, en virtuell skolgård, för barn som vistas mycket hemma eller på sjukhus.
– Att missa skolan är också att missa rasten. Det är på rasten, på skolgården, som sociala band knyts. Barn som vistas mycket på sjukhus missar detta, de halkar efter i att skapa nya kontakter och interagera med andra.
Skolgården får inte vara enda platsen för kompisar.
Projektet riktar sig i första hand till barn mellan 8 och 12 år, eftersom man vill hjälpa barnen att skapa relationer så tidigt som möjligt, innan behov av att träffa andra i liknande situation uppstår.
– Det är en plats för hälsofrämjande lek, som inte handlar om cancer. Vi vill hjälpa barnen att hitta vänner att kunna identifiera sig med, som förstår, som de kan prata om sina tankar med i framtiden. En plats där vänskap kan börja. Barnen kommer att kunna tanka ned den virtuella skolgården som en app, som kallar på uppmärksamhet och ”ringer in” några gånger per dag. Samtidigt finns en fritidspedagog uppkopplad som förberett aktiviteter och hjälper barnen att hitta varandra.
– Förhoppningen är att barnen börjar interagera med andra, och att detta leder till att man ”träffas” på andra ställen, kanske på Instagram, eller att man faktiskt bestämmer träff på riktigt så småningom. Vill man så kan man också hänga kvar på den virtuella skolgården i tonåren, men då har man andra roller som exempelvis mentor för de yngre.
I framtiden ska plattformen även omfatta barn med andra diagnoser och deras syskon.
Jens tror också att den virtuella skolgården kommer att underlätta för barnen att bibehålla sina gamla kompisrelationer.
– Vi vet att lång frånvaro kan göra det svårare att återvända till skolan, det sociala kan bli ett hinder att gå tillbaka. Vår plattform ger möjlighet till nya sociala relationer men underlättar förhoppningsvis också att behålla de gamla. Vi hoppas att vi bidrar till att barnen fixar att gå tillbaka till skolan snabbare.
En annan förhoppning är att plattformen ska få internationellt genomslag och så småningom även omfatta barn med andra diagnoser än cancer och deras syskon.
