Pojke med autism får inte gå i skolan
Susanne Erikssons 14-årige son har inte haft en skolplats på ett år. Specialskolorna är fulla och den kommunala skolan i Göteborg vill inte betala för en assistent.
I ett helt år har sonen hängt hemma hos mamma om dagarna med endast 4,5 timmes hemundervisning i veckan.
Flera anmälningar
Susanne Eriksson har klagat sig fördärvad hos rektor och skolchef utan att resultat, anmält ärendet ett antal gånger till Skolverket och till och med talat med skolminister Ibrahim Baylan. Men inget har hjälpt. Nu står sonen inför det åttonde skolåret, men utan skolplats.
Susanne Eriksson har länge känt sig förtvivlad och hjälplös. Hon är ensamstående mamma och är för tillfället sjukskriven för utbrändhet.
– Jag jobbar själv inom särskolan och är helt chockad över att vi hamnat i den här situationen. Som tur i oturen har jag varit sjukskriven och haft möjligheten att ta hand om min son hemma. Men det har varit tungt. Jag kan inte och ska inte ta över skolans roll. Hur kul är det för min son att hänga hemma med mamma hela dagarna? säger Susanne.
Hennes son har alltid haft svårigheter att koncentrera sig i skolan. Tidigare, innan han fått en diagnos, gick han i den kommunala skolan. Men han hade problem att koncentrera sig och hamnade ofta utanför skolarbetet, berättar Susanne.
– Han togs för en stökig pojke i skolan och lärarnas sista alternativ blev väl att skicka ut honom, säger hon.
Äntligen diagnos
För ett år sedan fick han äntligen sin diagnos, han har autism. Det var skönt att få besked, menar Susanne.
– När utredningen påbörjades letade de först fel på mig och på hemmet, för att komma fram till varför han var så stökig. Men till slut upptäckte man att det inte var något fel på hemsituationen och han fick sin diagnos. Många har sagt till mig tidigare att när man väl har ett läkarintyg eller en diagnos kommer skolan se till att barnet får rätt stöd till undervisningen, säger hon.
Men så blev det inte. Det finns två specialskolor som skulle kunna ta emot Susannes son, men båda är fulla och där finns ingen möjlighet att skaffa en plats åt honom. Det verkar heller inte finnas en tanke på att satsa mer pengar på de skolorna, enligt Susanne.
Nya Lövgärdesskolan som han tillhör, skulle kunna ta emot honom om han fick en assistent. Men rektorn, Björn Arnsand, ska enligt Susanne Eriksson ha vägrat ta in en assistent på grund av att han varit rädd för att Susannes son skulle bli utpekad av sina kamrater och att det inte finns några pengar.
Till Föräldrakraft säger rektor Björn Arnsand dock att han aldrig sagt att det är fel att ha assistent men att om valet står mellan en utbildad lärare och en assistent, väljer han läraren.
Fundering på mindre grupp
Dagen efter intervjun med Susanne Eriksson pratar jag med Björn Arnsand som berättar att han under gårdagen pratat med Susanne om att sonen nu ska få gå i en mindre grupp i skolan tillsammans med andra pojkar med samma problematik.
När jag åter ringer upp Susanne Eriksson säger hon att detta bara varit ”en fundering” från rektorns sida.
– Han har kommit med olika ”funderingar” hela tiden, men det händer aldrig något. Jag pratade med hemundervisningsläraren som inte hade en aning om att rektorn planerade detta. Min son går alltså fortfarande hemma med 4,5 timmes hemundervisning och vi har inte fått något löfte om en riktig skolplats, säger Susanne Eriksson som förstås skulle bli glad om skolan startade en mindre klass som skulle passa hennes son.
Rektorn tycker inte att man kan lägga allt ansvar på honom och skolan.
– Det var en gemensam överrenskommelse mellan skolan och Susanne Eriksson att hennes son skulle få hemundervisning. Vad alternativet hade varit kan jag inte gå in på eftersom det inte är offentligt. Det får du fråga Susanne om, säger Björn Arnsand.
Susanne Eriksson menar att hon aldrig haft något val, det enda alternativet som skolan gav henne var att hennes son skulle få hemundervisning. Förtvivlat har hon kämpat för att ge sin son en ordentlig skolgång.
Endast matte, svenska och engelska
Han ligger långt efter i skolarbetet, dels för att han inte fått rätt stöd under sin skolgång, dels för att han nu knappt har någon undervisning. De enda ämnen han läser är matte, svenska och engelska. Läraren gör sitt bästa med att hinna med så mycket som möjligt på lektionen och försöker trycka in även lite samhällskunskap i de andra ämnena.
– Han vill verkligen gå i skolan och det är hemskt att inte kunna förklara för honom varför ingen vill ta emot honom. Hur förklarar man det för sin son? frågar sig Susanne som undrar varför skolplikten var så viktig när hon för några år sen i ett desperat försök att få skolan att göra något åt sin sons studier hade honom hemma i några månader som protest.
– Då var det minsann viktigt. De hotade att bötfälla mig om han inte kom till skolan, säger Susanne.
Nu kan man undra varför Nya Lövgärdesskolan inte blivit bötfälld för att ha tvingat en elev att stanna hemma?
Barn- och elevombudsmannen Lars Arrhenius säger i en kommentar att Susanne Eriksson kan anmäla detta till skolverket.
– Det finns även en akutgrupp inom Skolverket som man kan vända sig till, säger Lars Arrhenius.
Men Susanne Eriksson har redan anmält utan resultat. Hon är trött på att behöva kämpa för något så självklart som sin sons skolgång.
– Jag har pratat och pratat med rektorn, men ingenting händer och alla skyller på varandra, säger hon.
Hon har trots allt lämnat in en ny anmälan till Skolverket och fått en ny handläggare. Nu kan hon bara åter vänta och hoppas att någon till slut ser till att hennes son får en riktig skolplats.