Bli chef över ditt eget liv

Ett sätt att öka sin självständighet är att ta makten över sin egen assistans. Jessica Smaaland berättar om sina personliga erfarenheter av att ta kontrollen

Kooperativet Stil har lång erfarenhet av att stötta människor som vill styra över sin egen assistans.

– När du bestämmer dig för att vara chef över din assistans blir du chef över ditt eget liv. Det är grundpelaren, att du själv kan styra hur du vill leva och det är ingen annan som säger åt dig att du borde göra på något annat sätt. Genom kooperativ som vårt kan du få rätt stöd, beroende på vilka behov du har. Hos oss är man arbetsledare, medan kooperativet är arbetsgivare, säger Jessica Smaaland som arbetar som politisk sekreterare på Stil.

Hon har även skrivit boken ”Våga arbete! Yrkesliv med stöd av personlig assistans” 2011, som ger konkreta råd om hur man kan ta sig ut i arbetslivet.

Flera olika kooperativ erbjuder hjälp till personer som själva vill arbetsleda sin assistans. Men vad innebär det egentligen att bli chef över sin egen assistans? Och vad är skillnaden mot att ha sin assistans via ett assistansbolag eller kommunen?

– Den stora skillnaden är att du har all makt att själv välja dina assistenter och du har en större frihet att planera och bestämma själv. Givetvis är det en process för de flesta, eftersom man blir arbetsledare och behöver få växa in i rollen som chef. Man behöver kanske hantera konflikter och lära sig vara tydlig. Men i långa loppet får du en helt annan frihet och utvecklas som person, säger Jessica.

 

Ingen är född till chef, men alla kan bli det

 

Hon har själv varit arbetsledare över sin egen assistans sedan 1999, då hon gick med i kooperativet. Efter ett antal år ville Jessica testa att driva sin assistans på egen hand, vilket hon gör även idag.

– När jag gick med i Stil var jag 20 år och hade haft assistans via kommunen, det var mest familjen som jobbade. Så hade jag gått Riksgymnasiet för rörelsehindrade och de senaste åren inte haft så många timmars assistans. När jag flyttade hemifrån fick jag fler timmar och fick börja vänja mig vid att ha mycket assistans från utomstående och det var inte en helt lätt omställning, berättar Jessica.

Förutom att det var en ovan känsla att ha så pass mycket assistans av utomstående, tog det tid att lära sig att bli en bra arbetsledare – det var ju inget hon hade tidigare erfarenhet av.

– Det absolut svåraste var att lära sig sätta gränser och vara tydlig. Man måste se och förstå att alla assistenter är individer och många gånger måste man kommunicera på olika sätt med olika assistenter. Det tog några år innan jag kom helt på banan, ingen är född till chef bara för att man behöver personlig assistans, säger Jessica.

Hon menar att hon länge var rädd att assistenterna skulle sluta, om hon sa vad hon ville. Jessica var ung och många med henne var mer ovana vid assistansen, eftersom LSS-reformen var så pass ny då.

– Om man är uppvuxen med assistans idag, tror jag att man har mycket mer erfarenhet från början som kan göra det lättare. Men det allra bästa med att jag valde att bli arbetsledare är att jag vunnit så mycket på det personligt. Det är en viktig erfarenhet, som man till exempel kan använda sig av på arbetsmarknaden.Du är trots allt chef över ett antal personer och det gör att man växer, säger Jessica.

 

Jessica Smaaland. Foto: Linda Håkansson.
Tänk på att ge barn med funktionsnedsättning successivt mer ansvar och självbestämmande, uppmanar Jessica. Foto: Linda Håkansson.

 

Utan stöd från kooperativet hade det dock varit svårt, om kanske inte omöjligt, att ta första stegen. Man behöver någon med erfarenhet som kan stötta och hjälpa en i processen, menar hon.

– Jag tror att många känner sig rädda för att bli arbetsledare, eftersom man tror att man måste kunna allt och göra allt själv. Men det måste man inte. I vårt koncept lägger vi upp en individuell plan. Vissa är arbetsledare själva, med stöttning från en arbetsledarpartner från oss. Andra är arbetsledare tillsammans med en medarbetsledare, en person som man väljer och har stort förtroende för. För alla är det en utvecklingsprocess, där man börjar från noll. Vissa går till hundra, och för andra räcker det med att nå upp till tio procent, säger Jessica.

Alla kan alltså bli arbetsledare, eftersom man genom individuell anpassning kan få det stöd man behöver.

– Jag skulle rekommendera alla att bli chef över sin egen assistans, mest på grund av den självständighet som kommer med det. Det är lätt att man som funktionsnedsatt lever lite skyddat. Kanske är det många andra som tar beslut över ens liv. Där tror jag att det är viktigt att man som förälder och andra vuxna i ett barns närhet alltid tänker på att successivt ge barnet mer ansvar, självständighet och möjlighet att ta egna beslut, självklart anpassat till barnets förutsättningar. Alla måste få göra misstag och testa, säger Jessica.

 

Så här kan det gå till

1     Du träffar någon från kooperativet och pratar igenom vad det kan innebära för dig att bli arbetsledare. Tillsammans går ni igenom avtal.

2     När du bestämt dig skriver ni avtal och du får en arbetsledarpartner hos kooperativet. Ni lägger tillsammans upp en individanpassad ledar-
introduktion där du får de verktyg just du behöver. Introduktionen tar cirka sex månader.

3     Antingen är du ensam arbetsledare, eller så utser du någon du litar på som fungerar som medarbetsledare.

4     När ledarintroduktionen är klar, planerar du och din arbetsledarpartner hur du vill ha fortsatt kontakt. Det finns möjlighet till träffar och utbildningar. Du bestämmer själv vilken stöttning du vill ha och behöver.