Bosse: Goda relationer ger kooperativet klirr i kassan

– Det gäller att alltid ha bra relationer så att man får stöd av politiker och tjänstemän, säger Arne Prembäck, verksamhetschef vid den ekonomiska föreningen Bosse som arbetar med råd och stöd för personer med funktionshinder i Stockholm.

Kunderna är 500–600 personer runt om i Stockholms län och hjälpen de får av Bosse är gratis. Finansieringen klaras genom avtal med Stockholms landsting och länets kommuner.

Nu talas det om att många offentliga verksamheter inom vård och omsorg ska knoppas av och tas över av exempelvis personalen. Det var precis det som medarbetarna inom Bosse gjorde år 1994 när deras verksamhet inom landstinget blev ett personalkooperativ.
Efter ett drygt decennium har Arne Prembäck många erfarenheter att dela med sig av. Goda relationer med beställarna är en av de viktigaste lärdomarna. Ett tips är att få med någon namnkunnig person i styrelsen.
– Vi har haft stor glädje av att ha Bengt Westerberg [tidigare folkpartiledare och socialminister] som styrelseledamot. Han är en bra dörröppnare, exempelvis när man ringer till tjänstemännen för att bjuda in till ett frukostmöte. Men Bengt är också en person som kommer utifrån och därför kan ställa obekväma frågor eftersom han inte är insyltad i den dagliga verksamheten. Dessutom har han lång erfarenhet.

Det var både tur och skicklighet som gjorde Bengt Westerberg till affischnamn för Bosse. Arne Prembäck kom på idén att ha en kunnig person utifrån i styrelsen.
– Bengt Westerberg hade besökt oss tillsammans med ett landstingsråd, jag fick tag i hans mobilnummer och ringde och läste in ett meddelande på hans telefonsvarare. Fem minuter senare ringde han tillbaka och vi träffades och kom överens. Det arvode han får som styrelseledamot är inget han blir fet på, säger Arne Prembäck.
Men måste man det vara en kändis?
– Nej, det kan nog vara lika bra med en person som är viktig på lokal nivå, någon som har ett bra kontaktnät, säger Arne Prembäck.

Bosse utsågs nyligen till Årets kooperativ av Companion, som är ett nätverk för kooperativ i Stockholmsområdet, men någon dans på rosor har det inte varit hela tiden.
Kriser har inträffat men övervunnits, som när medarbetarna tvingades sänka sina löner för några år sedan.
– Men i backspegeln har det varit väldigt roligt, säger Arne Prembäck.
Vad tänker du när du hör att det nu ska bli många fler avknoppningar och privatiseringar?
– Som företagare måste man vara beredd att lägga ned ett jäkla jobb! Kommunala och landstingsverksamheter måste också vässa sig. Sedan måste kunderna välja och då krävs det även att de har kunskap. Det blir nog inte lätt för äldre och personer med svåra funktionshinder som inte har kämpande anhöriga. Då är det lätt att bli bortdribblad, även om kommunerna har det yttersta ansvaret, säger Arne Prembäck.
– Om en avknoppning ska fungera handlar det mycket om att personalen får stöd att ta klivet. Formell kunskap kan man läsa sig till men det kan behövas stöd med den mentala inställningen för att klara svett, glädje, tårar och skratt…

Att starta eget innebär att man blir beroende av ett avtal med exempelvis landstinget och då är bra relationer med beslutsfattare A och O. Hur får man det?
– Det handlar om att alltid vara seriös. Dessa verksamheter är oerhört noga reglerade och därför måste man lära sig alla regler som gäller. Det är också viktigt att bygga upp bra personkontakter men det kan ta tid.
Annan marknadsföring spelar också roll. Bosse annonserar i handikapptidningar i Stockholmsområdet och deltar på mässor som handlar om funktionshinder.

En annorlunda form av marknadsföring är Bosses årliga sommarkollo på Barnens ö för 50 unga med rörelsehinder. Den ordinarie verksamheten vänder sig främst till personer från 16 år och uppåt, men på kollot knyter man kontakter med barn i lägre åldrar och deras föräldrar.
– När kollobarnen sedan fyllt 16 år kommer de till oss och deltar i vår vanliga verksamhet med råd och stöd, säger Arne Prembäck.
För att lyckas med en avknoppning gäller det också att göra ordentlig research för att se om affärsidén verkligen håller.
– Att knoppa av får inte vara ett självändamål, men om det finns personal som är sugen på det och vill ha mer eget inflytande – då ska man göra det.
Flera skäl bidrog till att verksamheten inom Bosse privatiserades 1994. Den borgerliga majoriteten i det dåvarande landstinget pressade på. Samtidigt kände Arne Prembäck och hans kollegor att verksamheten var lite udda inom landstinget.
– Vi var lite rädda att de skulle ”dra ett streck” över oss…

Omsättningen ligger på 10 miljoner kronor och överskottet brukar landa på blygsamma 100 000-200 000 kronor. Företaget har dock lyckats bygga upp en buffert som motsvarar tre månaders personalkostnader.
– Det är något vi har jobbat upp, att ha i händelse av att vi missar något avtal, säger Arne Prembäck.
Varför driver ni verksamheten som ekonomisk förening och inte som aktiebolag?
– Vi som startade verksamheten var ”barn av 68” och därför var det naturligt att välja en företagsform där en person ger en röst och inte något som bygger på hur mycket aktier man äger. Vi var tio som satsade en krona var, så vi hade tio kronor som eget kapital.
Idag har Bosse ett 20-tal medarbetare varav tre väntar på tur att bli medlemmar – man måste ha jobbat 1,5 år i verksamheten för att bli invald i föreningen. Kooperativ av det här slaget har blivit en ny trend inom näringslivet.
– Det som ökar mycket bland nystartade företag är just kooperativ, även sociala kooperativ där brukarna är med och äger, säger Arne Prembäck.

Även föreningen bakom Bosse har en social koppling till brukarna, nästan hälften av medarbetarna har egna rörelsehinder eller barn med rörelsehinder.
Vad händer om ett storbolag vill köpa Bosse?
– Vi har aldrig fått något sådant förslag men i så fall vore det något för medlemmarna att ta ställning till. Jag vet att en del gruppbostäder och dagliga verksamheter har blivit uppköpta, men då finns det ju ingen mångfald längre, då kunde det lika gärna vara landstinget! Nej, låt tusen blommor blomma!
När det nu ska satsas på privata alternativ kanske ni kan ta bättre betalt och växa?
– Nja. I så fall måste vi lägga anbud på ytterligare verksamheter eller utöka volymen i våra nuvarande avtal. Då måste vi anställa mer folk och lokalerna räcker inte till och vi är väldigt nöjda med våra nuvarande lokaler på Döbelnsgatan i Stockholm.

Hur ser framtidsplanerna ut?
– Vi fortsätter att konsolidera och hålla en hög kvalitet. Och kanske utöka avtalen, vid rätt tillfälle, säger Arne Prembäck.