Brottsofferjouren vill förbättra stödet till brottsutsatta

Stödet till brottsutsatta personer med funktionsnedsättning behöver bli bättre. Det menar Brottsofferjouren Sverige, som under fyra års tid har arbetat för en ökad kunskap och ett bättre stöd inom bland annat polis och rättsväsende.

Vilken funktionsnedsättning man har kan ha betydelse för i vilka situationer man riskerar att utsättas för brott. Det kan också ha betydelse för vilka möjligheter man har att beskriva situationen i ett polisförhör.

Det menar Brottsofferjouren Sverige som genom projektet Brottsutsatt och funktionsnedsättning har velat öka kunskapen hos bland annat polis, rättsväsende och yrkesverksamma som möter personer med funktionsnedsättning.

– På våra brottsofferjourer runt om i landet har vi sett flera fall där personer med funktionsnedsättning har farit illa inom rättsväsendet. Det är också tyvärr en brottsutsatt grupp, säger Eva Larsson, generalsekreterare på Brottsofferjouren Sverige.

Enligt Brottsofferjouren är personer med funktionsnedsättning en osynlig grupp i brottsoffersammanhang. Många brott sker i det dolda och uppmärksammas aldrig.

– Att vissa brott aldrig uppmärksammas har flera förklaringar. Det kan handla om att man inte ställer frågan, att många personer befinner sig i en beroendeställning till den som begår brottet och därför inte anmäler. För vissa handlar det om svårigheter kring kom­munikationen, att kunna formulera att man har varit utsatt för brott, säger Eva Larsson.

Ett annat problem är att det saknas forskning och statistik i mängden brott och vilken typ av brott som begås.  

– Kriminologisk forskning har inte fokus på funktionsnedsättning och forskning inom funktionshinderområdet har inte fokus på brott. Det gör att frågan hamnar mellan stolarna, menar Eva.

I en studie från 2007 kom Brotts­förebyggande rådet, BRÅ, fram till att personer med funktionsnedsättning är utsatta för våld i lika hög utsträckning som eller i högre grad än totalbefolkningen.

Flera andra studier pekar på att de brott personer med funktionsnedsättning riskerar att utsättas för är olika. Det kan vara ekonomiska och sexuella, men även våldsbrott, hot och trakasserier.

Enligt Eva Larsson finns det emellertid en risk att många brott aldrig uppdagas eller går vidare till rättegång.

– Vi ser att det finns brister när det gäller exempelvis polisförhör vilket ger ett dåligt underlag för att kunna gå vidare till åtal och rättegång. Ett exempel på det var ett fall i Malmö för några år sedan där en ung kvinna med funktionsnedsättning hade utsatts för sexuella övergrepp.

– I domen argumenterades det för att hon inte var tillförlitlig, vilket berodde på hennes funktionsnedsättning. Här ser vi en stor risk för en rättsosäkerhet i flera fall om inte polis och åklagare har rätt kunskap om särskilda behov i samband med förhör.

För att öka kunskapen och stärka sam­verkan har Brottsofferjouren anordnat konferenser med bland annat socialtjänst, polis, habilitering och rättsväsendet.

Man har också tagit fram boken Våldsamt osynligt som är tänkt att användas i utbildningssammanhang.

– Vi har gett information om hur utsatta personer med funktionsnedsättning är för våld men också om vad en funktionsnedsättning innebär. Vi har även diskuterat hur vi kan samverka mellan organisationer och myndigheter för att kunna ge ett bättre stöd.

– Tyvärr har vi ibland haft svårt att få habilitering och rättsväsende att medverka och där har det krävts en hel del förankringsarbete på lokal nivå.

I februari avslutades projektet men Brottsofferjouren ser fortfarande ett stort behov av kunskap och stöd. Arbetet har egentligen bara börjat, enligt Eva Larsson.

– Vi skulle vilja jobba vidare i ett nytt nationellt projekt där vi kan utforma ett konkret stöd till våra lokala jourer och till myndigheter. Men minskade resurser gör att vi inte har möjlighet att göra detta.

– Däremot arbetar just nu Brotts­offer­jouren i Luleå med en projektan­sökan för att ta fram ett metodmaterial som kan användas inom skola och rättsväsende och som ska kunna spridas till fler.

– Vi kommer också att lyfta frågan med Justitiedepartementet, Social­styrel­sen och Sveriges Kommuner och Lands­ting, SKL. Vi upplever att frågan allt mer finns på agendan.