Chauffören som har passageraren i fokus

Att åka färdtjänst är ett alternativt färdsätt för många personer som inte kan åka kollektivt eller har tillgång till egen bil. Men hur funkar det egentligen? Vi följde med färdtjänstchauffören Giovanni Timarco några timmar på jobbet och pratade med honom och resenärerna om vad som är viktigt när man åker färdtjänst. 

Tjena, det är Timarco, färdtjänstchauffören. Nu är jag snart framme hos dig. Kommer du ut på gatan? Vad bra. Då ses vi strax!

Giovanni Timarco ringer alltid till sina passagerare fem minuter innan han är framme. På det sättet kan han förbereda resenären och minska onödig väntetid för dem bägge ute på gatan. De gånger han blir något försenad kan det också handla om att försöka minska frustrationen hos den som väntar.

Ibland kan det då vara svårt att komma fram på linjen, eftersom resenären i många fall ringer till färdtjänstens växel samtidigt och undrar när bilen kommer. Men även om Giovanni själv har ett pressat schema så visar han aldrig att han är stressad. Med erfarenhet från en rad olika serviceyrken vet han att ett positivt bemötande lönar sig i längden.

William Stridsman, 23, åker färdtjänst ofta. När chauffören Giovanni Timarco kört honom hem från hans dagliga verksamhet ska han förbereda sig för nästa utflykt – kvällens disco på Fryshuset. Foto: Anna Pella.

Idag har Giovanni varit på morgonmöte på huvudkontoret i södra Stockholm. Han är lite bekymrad eftersom han haft en del problem med sin buss den senaste tiden. Den krånglar på flera olika sätt och när den är på verkstaden förlorar han mycket pengar om han inte kan låna en ersättningsbuss.

Dess­utom är ersättningsbussarna sällan lika rena invändigt som hans. Att bussen är hel och ren är A och O, säger Giovanni som har flera sprayflaskor hängande under instrumentpanelen.

Han tycker att han har ett bra jobb.

– Det är ett fritt jobb på många sätt. Jag bestämmer själv hur mycket jag vill jobba. Jag brukar ta en paus vid tio på förmiddagen och träna, simma eller springa. Jag har klippkort på några olika simhallar jag brukar åka till, beroende på var jag är någonstans.

Giovanni har ingen fast lön, han jobbar på provision. Hur mycket pengar han tjänar beror på hur många körningar han hinner med. Olika körningar ger också olika mycket betalt. Så länge han orkar jobba 12-timmarspass och inte blir sjuk så tjänar han bättre på sin provision än om han har fast lön.

– Jag jobbar mycket. Jag brukar logga in fem i sju på morgonen och i kväll avslutar jag sista körningen tio över sju.

Joachim Grünthal tycker att det är viktigt att chauffören inte är stressad. ”Att bussen kommer i tid och kör rätt är självklarheter, som tyvärr inte alltid funkar, även om det blivit något bättre på senare år.” Foto: Anna Pella.

För att optimera körningarna planerar han sin arbetsdag redan kvällen innan. Ibland lägger han in en rutt i förväg i sin GPS. Även om han kan vägen så är den ett bra stöd eftersom den uppskattar hur lång tid resan tar och visar hastighetsbegränsningarna längs vägen.

Så här på förmiddagen är det som lugnast, det är många bilar ute och Giovanni tittar var de andra bilarna är på sin display, för att kunna åka till ett område där det inte är lika stor konkurrens om jobben.

Efter några kortare körningar i Hägersten bestämmer han sig för att åka mot Värmdö, men precis när han svängt ned på Södra länken piper det till och han får en körning från Norsborg till Odenplan. Han vänder och när han närmar sig ringer han sedvanligt och berättar att han snart är framme.

Passageraren som ska hämtas är en äldre herre vid namn Bertil Schelin som ska gå på konstutställning med en gammal vän.

Bertil säger att han överlag har bra erfarenheter från de färdtjänstresor han åkt under de senaste två och ett halvt åren sedan han fick stroken som förlamade hela hans högra sida.

– Ibland blir det missförstånd med chauffören, ofta på grund av språket. Färdtjänsten är räddningen för mig, jag skulle bli tokig av att bara sitta hemma. Det är en frihet att kunna fortsätta sitt liv, trots det som hänt. Jag är nästan 80 år och har målat tavlor hela mitt liv, men nu kan jag inte hålla i penseln. Istället åker jag på konstutställningar.

Bertil berättar att han är uppväxt i Sunne i Värmland och flyttade till Stockholm på 1950-talet där han så småningom utbildade sig till talpedagog. Under många år jobbade han med barn med olika talsvårigheter i skolor runt om i Stockholm. Han har också varit taxichaufför i många år och med den erfarenheten riktar han sig mot Giovanni och säger:

– Du kör lugnt.

Så är de framme vid Odenplan och Giovanni hjälper till att lägga ned färdtjänstkortet i Bertils påse, innan han får hjälp att backa ned för rampen med sin permobil, säger hej då och försvinner in på galleriet.

Giovanni tog sin förarlegitimation för drygt tre år sedan. I början körde han bara på helgerna. För ungefär ett år sedan fick han möjlighet att ta över den här bussen och började köra färdtjänst på heltid. Hans buss har en bår vilket gör att han även kan köra personer som behöver liggande transport. I bussen finns också en så kallad trappklättrare som används när hiss eller ramp saknas.

Bertil Schelin har själv kört taxi i många år. Han tycker att Giovanni kör lugnt. Foto: Anna Pella.

Just denna visar sig vara önskad till en körning på Kungsholmen om bara några minuter, dit Giovanni nu beger sig. Det är Joachim Grünthal, 46, som har bett om en sådan eftersom han inte vet om hissen fungerar på den adress han ska till. Joachim har blandade erfarenheter av att åka färdtjänst, trots att han säger att han inte har särskilt höga krav.

– Att bussen kommer i tid och kör till rätt plats är självklarheter, som tyvärr inte alltid funkar, även om det blivit något bättre på senare år. Det är också viktigt att chauffören inte är stressad och startar gräl. Att jag blir ordentligt fastspänd och att chauffören kör ordentligt är inte heller särskilt höga krav. 99 gånger av 100 går det bra. Men några gånger har det inte varit okej.

Vi närmar oss målet, även denna gång i Hägersten, och Joachim lyser plötsligt upp. En av hans favoritlåtar av Kate Bush spelas på bilradion.

Innan Giovanni började jobba heltid som färdtjänstchaufför arbetade han som operativ chef med personalansvar inom motorbranschen. Men att sitta vid ett skrivbord var inte riktigt hans grej.

Förutom att köra färdtjänst jobbar han idag även extra som personlig assistent och har nyligen utbildat sig till gruppledare inom personlig assistans.

Han har alltid varit vård- och omsorgsintresserad och det påverkar hans bemötande av resenärerna tror han.

– Det här jobbet är inte att köra en person från A till B. Det handlar om tålamod, empati och förståelse. Intresset för andra människor måste finnas där. Jag är utåtriktad och tycker att det är kul med andra människor och att köra bil. Jag är också vård- och omsorgsintresserad.

Hans kunder berömmer honom ofta och säger att han kör lugnt och försiktigt, berättar han. Ibland tycker någon att han kör en omväg, vilket oftast har att göra med att bussen är för bred för vissa småvägar på vintern, när snövallar ligger på sidorna. När någon är på dåligt humör försöker han att inte ta det personligt.

– Jag har ju ingen aning om hur personen mår eller var hon eller han är på väg. Kanske ska personen på något jättejobbigt läkarbesök. Minsta lilla grej jag säger eller gör kan väcka irritation, även om jag förstår att det inte handlar om mig.

Hittills idag har alla resenärer varit på gott humör. Nästa körning blir ännu något gladare. Det är William Stridsman, 23, som ska åka från sin dagliga verksamhet i Örnsberg och hem till Gärdet, för att förbereda sig för kvällens disco på Fryshuset.

Först ska de bara stanna till vid hjälpmedelscentralen så att Williams assistent Dylan Rockman kan springa in och hämta Williams dator. Sen skrattar och pratar de om diskot hela vägen genom stan. William åker ofta färdtjänst och Dylan säger att de viktigaste egenskaperna hos en chaufför är att han eller hon har bra attityd, är trevlig, förstående och visar respekt.

När de närmar sig Williams gata frågar Giovanni om det fortfarande är byggarbeten där. Det är det, så bussen får stanna en bit ifrån porten, intill en grävmaskin. Där säger de hejdå och Giovanni önskar William en trevlig kväll.

En gång om året går Giovanni och de andra förarna en obligatorisk kurs för att uppdatera sina kunskaper inom hjärt- och lungräddning, olika sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar. De brukar också prata en hel del om bemötande, vilket Giovanni tycker är både bra och viktigt.

– Om jag är positiv i mitt bemötande blir det oftast en trevlig resa. Det handlar om att läsa av folk och att ha lite fingertoppskänsla. Jag försöker utgå från mig själv, hur det skulle kännas för mig om jag var passagerare.

---

Giovannis ledord:

Jag blir en bättre chaufför om jag…

… utgår från mig själv, hur det skulle det kännas om jag var passagerare.

… ringer fem minuter innan jag är framme och förbereder resenären.

… har tålamod och visar att jag inte är stressad.

… respekterar om kunden inte vill prata.

… förbereder min passagerare på vad som ska hända på väg in och ut ur bussen.

…försöker att inte ta det personligt om resenären är på dåligt humör

…kör lugnt och försiktigt.

…är positiv i mitt bemötande.

OM FÄRDTJÄNST PÅ 1177.se:

Färdtjänst är en transportservice som man kan få tillgång till om man har en långvarig funktionsnedsättning som gör att man har svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel.

Det är färdtjänstlagen som reglerar vem som har rätt att få färdtjänst. Det är kommunen eller den som ansvarar för kollektivtrafiken i länet som beslutar om man ska få färdtjänst. Reglerna för hur färdtjänsten får användas varierar.

Det gör också avgiften för resorna. Färdtjänst omfattar resor med både personbil och specialfordon. I stället för färdtjänst kan man i vissa fall få bidrag till egen bil, så kallat bilstöd.