Dags att flyga – eller att stanna…
Det svåraste för ungdomar med utvecklingsstörning som ska flytta hemifrån kan många gånger vara att klara av en ny boendeform och behålla goda relationer, menar Cecilia Olsson.
Hon är projektledare för FUB:s nystartade ”bli vuxen-projekt” som startar i höst. Hon menar att det ofta blir svårt för ungdomar att hantera övergången till vuxenlivet, då deras tid i till exempel gymnasiesärskolan inte alls stämmer överens med det liv som kommer efteråt.
– Många ungdomar jämför sig också med sina syskon och föräldrar. Man har uppfattningen att man verkligen vill bli vuxen och ha ett liv precis som mamma, pappa, storasyster och storebror. Man vill kanske ha en familj och skaffa sig ett bra jobb. Därför är det så viktigt att föräldrar tidigt arbetar med att få barnet eller ungdomen att förstå att de duger som de är och presentera alternativa livsstilar. Alla måste faktiskt inte skaffa familj eller bo och arbeta på samma sätt, säger Cecilia Olsson.
Det finns många bra boendealternativ för personer med utvecklingsstörning och autism som man är berättigad till via LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Självklart är det svårt att lita på att man får det bästa stöd som finns, men man måste som förälder våga släppa.
FUB:s projekt kommer att fokusera på fyra saker – arbete, eftergymnasial utbildning, fritid/umgänge och boende.
– Det finns ett stort behov hos ungdomarna av bra och lättillgänglig information. Vi vänder oss främst till ungdomar med lindrig utvecklingsstörning, eftersom de ofta tänker mest på hur de ska lyckas skaffa sig ett bra liv, bli självständiga och ”vara som alla andra”, säger Cecilia Olsson.
En av de stora svårigheterna när man ska ta sig ut i vuxenlivet är att många önskar sig ett avlönat ”riktigt” arbete. I tonårsåldern går de flesta ungdomar igenom en tid då man försöker hitta sin egen identitet. Att vara annorlunda då är inte det lättaste. Därför hoppas man på att hitta ett avlönat arbete istället för att arbeta inom daglig verksamhet, för att visa att man klarar sig själv och är ”som alla andra”.
– Självklart ska man satsa på det som man verkligen är sugen på, men det gäller också att vara informerad om möjligheter och svårigheter. Både personal och föräldrar måste visa att det är okej att vara den man är. Det är svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden och där ställs krav som man inte är van vid. Alla är vi olika och man ska komma ihåg att ett avlönat arbete inte alltid är så stimulerande. Man kanske får stå på ett lager och plocka upp varor hela dagarna.
– Ibland kan det vara bättre att till exempel få utveckla sina estetiska kunskaper eller arbeta på ett café inom daglig verksamhet. Det behöver inte vara dåligt och tråkigt bara för att det är daglig verksamhet, säger Cecilia Olsson.
Det finns olika sätt att slussa ut ungdomarna på arbetsmarknaden. Man kan starta i en daglig verksamhet och sedan fortsätta i ett avlönat arbete, men man kan gå en fortbildning på folkhögskola.
– Många folkhögskolor har speciella program för personer med funktionsnedsättningar eller är duktiga på att integrera alla i hela kursutbudet.
Som förälder ska man peppa ungdomen och visa honom eller henne att det är okej att göra det som passar egna behov och förutsättningar.
När man räknar på ekonomin kan det visa sig att det inte blir någon större skillnad på ett lågavlönat arbete eller arbete inom daglig verksamhet med aktivitetsersättning.
– Bara för att man skaffar sig ett avlönat arbete kan man inte skaffa sig en villa med swimmingpool. Det är viktigt att tänka på, säger Cecilia Olsson.
Satsa på ett jobb som man verkligen vill ha och som det är rimligt att klara.
Flytten hemifrån är en av de största sakerna som händer när man kastar sig ut i vuxenlivet och något man måste tänka på tidigt som förälder. Alla klarar inte av att bo själv i en lägenhet. Om man har rätt till stöd via LSS erbjuds bostad med särskild service med olika utformningar beroende på det individuella behovet. Så fort som det är möjligt bör man tillsammans ta reda på vilka boendealternativ som finns och göra en intresseanmälan. Är behovet akut gör man en ansökan på en gång.
Problemet med att flytta hemifrån är att ungdomarna idag inte får en naturlig slussning ut till det nya boendet.
– Inom gymnasiesärskolan får man en viss slussning till arbetslivet, då man får gå ut på praktik antingen inom daglig verksamhet eller på ett företag. Men skolan hjälper inte lika konkret ungdomarna att lära sig bo i ett eget boende. I styrdokumentet för gymnasiesärskolan finns att man ska lära sig om kosthållning, hygien och budget, men man får inte samma praktik som man får i arbete, säger Cecilia Olsson.
Hon berättar att vissa skolor anställer en fritids- och boendekonsulent som hjälper ungdomarna att skaffa sig praktiska erfarenheter som de kan bygga vidare på när de ska flytta hemifrån.
–Vissa ungdomar uppfattar det som att det bara finns en boendeform, den som liknar föräldrahemmet. När ungdomarna flyttar ut och hamnar i ett eget boende finns risk att de blir isolerade. Därför måste man tidigt som förälder presentera olika livsstilar och hjälpa ungdomen att ha en rik fritid och behålla goda relationer, säger hon.
Cecilia Olsson minns när hon träffade en mamma som berättade om sin son med utvecklingsstörning. När de var ute och tittade på en lägenhet gick han in, tittade och ställde frågan ”men var finns familjen?”.
Att skaffa familj är något som många förr eller senare blir sugna på, men familjelivet passar inte alla. Här pekar Cecilia Olsson åter på det faktum att man som förälder måste presentera olika livsstilar.
– Alla människor kan inte skaffa barn, alla orkar inte med eller kan inte ta det ansvaret. Men det behöver inte betyda att man inte kan bli en speciell vuxen för andra barn. Alla har vi nog haft en ”speciell vuxen” som vi kände när vi var små som inte var mamma eller pappa. Det kanske var en moster eller en farbror som själv inte hade några barn och därför kunde lägga allt krut på oss istället, säger Cecilia Olsson.
Många med lindrig utvecklingsstörning får inte sin diagnos förrän väldigt sent.
– De vill helt enkelt inte identifiera sig med en utvecklingsstörning. Då är det viktigt att man som förälder visar att det är okej att ta emot hjälp från andra. Personer med funktionsnedsättningar ska inte se sig som hjälpbehövande, utan som hjälputnyttjare. Din ungdom ska veta vilka rättigheter han eller hon har och ta för sig av det som erbjuds, säger Cecilia Olsson.
Den ungdom som inte får hjälp med sitt identitetssökande när han eller hon är på väg ut i vuxenlivet kan lätt hamna snett, känna sig utanför och isolera sig. Det viktigaste, menar Cecilie Olsson, är att aldrig försöka skyla över funktionsnedsättningen. Ungdomen måste få veta att svårigheterna beror på funktionsnedsättningen och att det inte är något som han eller hon kan rå för.
Ett livsskede i fokus
– Föräldrar kan känna sig maktlösa och inte veta hur de ska hjälpa sina ungdomar på bästa sätt.
– Därför storsatsar i höst två av de största familjeorganisationerna på just övergången till vuxenlivet med var sitt projekt: FUB (Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) och RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar).
– Båda projekten är finansierade av medel från Allmänna Arvsfonden. FUB finansierar även sitt projekt med medel från Specialpedagogiska Institutet.