Dan Eliasson öppnar dörren för handikapprörelsen

– Min dörr är alltid öppen för de som vill prata om brister hos Försäkringskassan. Jag vill inget hellre än att föra en diskussion om hur vi kan göra saker bättre.
Det säger Dan Eliasson, ny generaldirektör sedan några månader tillbaka.

Han har bara avverkat fyra månader som chef för Försäkringskassan. Här ger han ändå raka besked. Dan Eliasson berättar bland annat …

1. Varför Försäkringskassan så ofta har fel om föräldraansvaret.
2. Varför det kommer en ny våg av assistansomprövningar under 2012.
3. Varför det är nödvändigt att räkna minuter för toalettbesök.
4. Hur han vill förändra Försäkringskassans nya bedömningsinstrument.
5. Vems fel det är att Försäkringskassan är en av Sveriges mest hatade myndigheter.

Dan Eliasson är märkbart irriterad över att Försäkringskassan så ofta beskrivs som en av de mest kritiserade myndigheterna.

– Det är media som framställer det så. Om vi frågar våra kunder får vi höra att väldigt många är oerhört nöjda. Det finns några ärendegrupper som innehåller svåra bedömningar, och där uppstår en friktion.

– Men lägg bort det där om att vi är hatade, balansera er ton i media och se helheten! Känslan att få vara med och tillhandahålla välfärdstjänster är det som är drivkraften och det är därför jag är här.

Har inga grupper kommit i kläm genom er hantering?
– Nej, jag kan inte se att vi strukturellt behandlat någon grupp fel. Det kan säkert finnas enskilda situationer där vi kanske gjort fel. Men inte strukturellt. Det vore förödande om den kanske största myndigheten behandlade folk fel.

– Försäkringskassan kan alltid bli bättre, men vi kan inte ta ansvar för regelsystemet. Jag vet att människor förstår att vi är budbäraren och att det är riksdag och regering som beslutar om regelverket.

– Grupper kan ha hamnat i svårigheter på grund av att lagstiftningen ser ut som den gör, men att vi på Försäkringskassan skulle ha satt människor i problem… nej!

Men se på ärendena om personlig assistans för barn. Statistik från Humana visar att runt 50 procent av överklagandena från deras kunder leder till ändrade beslut. Har ni inte gjort fel där?
– Jag känner inte igen den siffran. Vår statistik säger att ungefär 25 procent ändras i domstol. Och då får man tänka på flera saker. På det här området har vi fått en juridisk kompetens som utmanar oss, och som prövar var gränserna går för den enskildes rättigheter. Många tycker att det är en kommersialisering av välfärdstjänster, jag har inga bekymmer med det. Det är klart att varje person ska kunna pröva hur långt rättigheterna räcker.

Även 25 procent är en hög siffra för ändring av beslut!
– Inte om man jämför andra ärendetyper inom svensk förvaltning. Och här ska man veta att man kan föra in nya omständigheter under domstolsprocessen.

Men ändringssiffran är tydligen högre för barn och personlig assistans.
– Jag känner inte  igen det. Om det skulle vara så att 50 procent är fel så är det besvärligt. Då vill jag titta på rättstillämpningen. Om vi har en ändringsprocent kring 25 procent är det inte strukturellt fel, men om vi ligger på 50 procent blir jag bekymrad och skulle omedelbart ge min rättschef i uppdrag att titta över det. Om det finns sådan statistik är jag väldigt mån om att titta på den.

– Men kvalitetssäkra innan ni tar siffror från intresseorganisationer för sanning. Skulle vi känna att vi hade den typen av ändringar skulle det signalera rött i våra system. Vi har ingen anledning att diskriminera barn, herrejösses vi är här för att hjälpa barn!

– Det är svår juridik kring föräldraansvaret. Det finns ingen tydlig rättspraxis, domstolarnas hantering skiljer sig åt och det är svårt att hitta vad som är gällande rätt. Jag hoppas verkligen alla förstår att det inte finns någon vilja att göra fel.

Inom assistans för barn verkar det ändå finnas en godtycklighet. Även Riksrevisionen har noterat att många tycker att hanteringen är godtycklig. Ingen vet vad föräldraansvaret är, utan det bedöms olika.
– Jag tycker att ordet godtyckligt får det att låta som något jävla bingo, på ren svenska. Så är det naturligtvis inte. Det finns resonemang om hur man ska göra avvägningar, men det här är svårt.

Behövs en utredning om vad föräldraansvaret omfattar?
– Kanske det, eller så vore det bra om vi fick vägledning från högsta instans som talar om hur juridiken ska tolkas här. Jag har förstått att detta är ett av de områden som är svårast att bedöma. Det finns beslut från vår sida där föräldraansvaret nästan helt tas bort och det allmänna får ta fullt ansvar. Beroende på hur funktionshindrat barnet är får man göra bedömningar undan för undan. Det här är bland det svåraste man kan göra. Ökad tydlighet från uppdragsgivaren vore bra.

Vad behövs för att förtydliga föräldraansvaret?
– Jag kan inte säga exakt just nu, men när lagstiftaren ger så här abstrakta anvisningar har du två vägar att gå: Antingen väntar du på att Högsta förvaltningsrätten tydliggör genom rättspraxis. Eller så tar lagstiftaren sitt ansvar och förtydligar.

– Det är samma sak med bedömningen av personliga behov – där har högsta instans genom en dom 2009 talat om vad personliga behov är för något. Det har lett till att vi vid omprövningar har tvingats skruva åt lite i vissa bedömningar jämfört med tidigare. Lagstiftaren får bedöma om det är rätt eller inte. Men VI äger inte regelverket

Vårdföretagarna har kritiserat att det görs smygbesparingar som förnekas officiellt, hur ser du på det?
– För mig spelar det ingen roll alls om assistansersättningen uppgår till noll kronor eller 100 miljarder. Det är inte min uppgift att vara en budgetregulator. Mitt uppdrag är att säkerställa att människor får den rättighet de har enligt lag. Det tummar jag aldrig på. Om det kostar för mycket eller för lite är lagstiftarens ansvar.

Många andra organisationer upplever också att det skärs ned. Tycker du att det är för lite politisk debatt om detta?
– Hela socialförsäkringsområdet lämpar sig väl för debatt. Hur långt ska det offentliga ta ansvar? Vad är vi redo att betala i skatt för välfärdstjänster? Jag räds inte att delta i den debatten, om jag blir tillfrågad, men jag har valt att genomföra, inte opinionsbilda. Men blir jag tillfrågad av riksdag och regering har jag naturligtvis synpunkter.

FUB uttalade nyligen att myndigheterna har ”rustat sig till tänderna” och att enskilda har inte en chans. Din kommentar?
– Är det inte underbart att vi rustar oss med juridisk expertis så att vi kan ge medborgarna de rättigheter de har rätt till? Vore det inte förödande om vi INTE hade juridisk kompetens? Man får inte beskriva Försäkringskassan i ett motsatsförhållande till medborgarna, vi finns ju bara för medborgarens skull, vi har inget annat existensberättigande.

Men vad FUB säger är ju motsatsen: Att enskilda inte har en chans mot Försäkringskassans jurister.
– Men de bygger resonemanget på att vi har ett motsatsförhållande. Vem kan hamna så fel i tanken? Herregud, Försäkringskassan är ju till för befolkningen!

Varför blir det så här då?
– Man blandar ihop lagstiftare och genomförare. Man glömmer bort att det är lagstiftaren, Riksdagen, som sätter gränserna för vad vi förmedlar.

– Det finns säkert tillfällen då vi är fyrkantiga, då vi drunknar i byråkrati och krånglar till det. Men det jobbar vi med att få bort. Samtidigt måste våra kunder förstå att det finns begränsningar för våra tjänster, även om Sverige, enligt OECD, har det troligen bästa välfärdsystem som finns.

Du menar att FUB har missförstått allt och att myndigheternas jurister bara skyddar enskilda medborgare?
– För att det ska bli rätt beslut! Att framställa det som vi vänder oss MOT medborgarna är fel och rena dumheter.

Men FUB upplever dagens situation precis så illa, utifrån de erfarenheter deras medlemmar har.
– Men det är helt, helt fel. Vi rustar oss juridiskt för att fatta riktiga beslut.

Borde inte Försäkringskassan då ha en närmare dialog med organisationer som FUB?
– De borde kanske komma till oss. Vill de komma hit och prata med mig om brister, hos oss eller i systemet, så är min dörr alltid öppen.

Den typen av möten har du inte hunnit ha ännu, under de månader du haft jobbet som generaldirektör?
– Jag har inte träffat så många organisationer ännu, men jag har träffat många enskilda. Jag försöker träffa kunder varje vecka. Jag har träffat människor i behov av assistansersättning, jag har varit med på utredningar. Det är ett viktigt sätt för mig att skaffa mig en bild av hur olika förmåner fungerar.

Kommer ni att kunna ändra på bilden av Försäkringskassan?
– Ja. Vi ska göra allt vi kan för att utveckla oss, men vi behöver andras hjälp och förståelse för möjligheter och begränsningar. Den som sätter sig vid sidan om och skriker skapar oro. Jag vill inget hellre än att föra en konstruktiv diskussion om hur vi kan göra saker bättre.

– När vi nu sätter igång att kvalitetssäkra sjukskrivningsprocessen vill vi bjuda in de mest relevanta aktörerna som kan hjälpa oss att utveckla.

Med tanke på hur Försäkringskassan uppfattas av handikapprörelsen är det kanske de organisationerna du ska träffa allra först?
– Inte omöjligt! Handikapprörelsen är definitivt central. Och min erfarenhet är att när vi sätter oss ned och samtalar blir det konstruktivt, då för vi frågorna framåt. När vi står på var sin sida och ropar glåpord blir det låsningar och då blir kunderna alltid lidande.

Hur upplever du personligen situationen idag för de mest utsatta grupperna?
– Jag har bekanta som har barn som har personlig assistans. Rent allmänt kan man säga att det är fantastiskt vilket system vi har, om man jämför med andra länder. Från mina bekanta får jag en blandning av reaktioner; stundtals gör Försäkringskassan underverk och ibland fungerar vi inte fullt ut. Efter den stora omorganisationen 2008 kunde vi inte leverera så bra en tid. Nu ser det annorlunda ut, man är mer nöjda med oss nu än för några år sedan. Historien tynger oss, de svåra åren 2008-2009 lever kvar i människors minne.

Hur vill du förbättra situationen för familjer som har barn med funktionsnedsättningar?
– Vi ska jobba mer med självbetjäningstjänster och går över till en mobil lösning under året. Inom sjukskrivningsprocessen tittar vi nu på om vi kan delge svåra beslut personligen. Jag vet inte om vi kan utveckla det på andra förmåner, men det är en inriktning att man ska få mer personlig kontakt för att förstå ett besluts innebörd.

Händer det något nytt kring vårdbidrag och handikappersättning?
– Politiska förändringar är det inte vi som driver på. Vi är bara genomförare, när politikerna vill ha våra synpunkter talar vi om dem.

Men du själv är inte rädd att framföra tankar och idéer?
– Nej, absolut inte, men jag går inte ut i den politiska debatten om jag inte är tillfrågad [av politikerna].

Du kan säga till ministern att ”detta borde ni tittat på”…
– Den dialogen har jag, men vad jag säger till ministern, eller vad han säger till mig, stannar mellan oss.

Som professionell kan du väl säga om du tycker att vårdbidrag och handikappersättning borde moderniseras?
– Nej, då ger jag mig ut på den politiska arenan. Om riksdag och regering frågar ska jag med glädje uttala mig.

Hur är utvecklingen idag när det gäller assistansersättningen?
– Vi håller på med tvåårs-omprövningarna av assistansersättning och vi ser att en del får indragning, samtidigt som andra får fler timmar.
– De senaste siffrorna visar att 16 000 personer fick personlig assistans förra året och att vi betalade ut drygt 24 miljarder. Vår prognos är att det går sakta uppåt hela tiden. Året före hade vi 23 miljarder i utbetalningar.

En ny utredning om åtgärder mot fusk med assistans ska vara klar den 15 februari. Vilken betydelse får den?
– Den är viktig, vi måste hela tiden hitta former för att stävja grov brottligshet. Jag tror att det kommer förslag som handlar om grov brottslighet, men jag kan inte torgföra dem ännu.

– Så länge man jobbar med grov brottslighet är det enkelt. I gränslandet, där folk prövar sina rättigheter och någon kanske har LITE ont uppsåt, kan det bli jobbigt. Då riskerar man att misstänkliggöra hederligt folk.

Hur ser statistiken ut för omprövningarna? Är den stora vågen av indragningar över nu?
– Vi ligger lite efter med tvåårs-omprövningarna. Det innebär att en del har fler assistanstimmar än vad man är berättigad till. Vi har prioriterat nya ansökningar före omprövningar. Men vi ska prioritera omprövningar också under 2012.

– Vi har prioriterat rättighetssidan före neddragssidan. Vi skulle kunna ha gjort precis tvärtom. Jag hoppas att ni ser att vi hela tiden står på de svagas sida! Snälla, förstå det!

Många av Föräldrakrafts läsare hör av sig och är oroliga för att förlora sin assistans.
– Jag förstår att det finns jättestor oro, men många är också väldigt glada. Vad media gör är att man skapar oro hos människor för vilka det ofta fungerar alldeles utmärkt.

Men oron får väl fler att ta vara på rättigheter som de kanske missar annars?
– Glöm inte att systemen fungerar väldigt bra. Kritisk granskning får inte gå så långt att man skapar en bild att hela sjukförsäkringssystemet inte fungerar. Det fungerar utomordentligt väl!

Minuträkning för toalettbesök är obegripligt för en lekman. Det kan väl inte leda till en väl fungerande assistans?
– Tro mig, vår personal tycker det är lika olustigt som den som söker assistans. Det är inte roligt att grotta i andra människors intimhygien. Det är bland det mest integritetskränkande.

Varför gör ni det då?
– För att lagstiftaren säger att vi ska mäta och göra bedömningar upp till 20 timmar. Hur ska vi mäta?

Är det rimligt att mäta om ett toalettbesök tar fyra eller fem minuter, spelar det någon roll?
– Ja, om du ska räkna ihop en vecka så har det betydelse hur lång tid en dusch tar, påklädning, matning…

Men assistansen måste ju finnas till hands mellan de där olika uppgifterna?
– Vi måste börja med att mäta de grundläggande behoven. Vårt uppdrag är att utreda hur många minuter och timmar per veckan du behöver för dina personliga behov.

Så du anser att minuträkningen är nödvändig?
– Absolut, det är lagstiftarens krav. Nu har vi ett nytt bedömningsinstrument, som rullas ut på allvar det här året. Det skapar en VISS ökad transparens och det kan nog flytta fram förståelsen och respekten för bedömningarna. De som har provat instrumentet tycker sig ha fått en bättre förståelse av vad som sker. Det kanske kan göra att man är förberedd på frågor av intim natur. Men jag hoppas att vi kan utveckla det ytterligare framöver.

Du är inte nöjd med instrumentet?
– Det är ett steg framåt, men i min idealvärld vill jag jobba mer med schabloner så att vi slipper prata om minuter för toalettbesök. Nu ska vi få det första instrumentet att fungera. Men jag tycker det vore skönt om vi kunde komma bort från alltför mycket detaljer i utredningarna. Det är besvärande för den enskilde och väldigt svårt för våra medarbetare.