Därför är det självklart att assistanskostnaderna ökar
ANALYS. Personlig assistans stod på nytt i fokus på måndagskvällen. SVT:s Aktuellt rapporterade då om en användare som kommit i kläm sedan assistansföretaget hastigt sagt upp avtalet. I samma program uttryckte ansvarig minister Åsa Regnér stor osäkerhet kring framtiden för assistansreformen. Men varför har ministern och andra debattörer så svårt för att förstå varför kostnadsutvecklingen ser ut som den gör?
Åsa Regnér talade om att regeringen inte förstår varför kostnaderna ökar. Det är ett uttalande som ytterligare ökar osäkerheten kring LSS och oron för reformens framtid.
Heja Olika bad Anna Barsk Holmbom, fristående konsult och utbildare, om hjälp med att förklara bakgrunden. Är det det verkligen så svårt att förstå kostnadsutvecklingen för assistans?
– Åsa Regnér jämför kostnadsökningen 1996-2006 med kostnadsökningen från 2006 till idag. Det är flera olika saker som påverkar ökningarna.
– När det gäller antalet assistansberättigade uppskattades antalet assistansberättigade till 7000 personer när reformen planerades. Det tog ett år innan den siffran var uppnådd och sen har den ökat för varje år. Det har funnits flera olika undersökningar som har försökt förklara varför antalet assistansberättigade blir fler. Det handlar till exempel om att vården lyckas klara fler för tidigt födda barn och att fler som varit med om svåra olyckor överlever. Personligen är jag också helt övertygad om att fler personer med omfattande funktionsnedsättning lever längre och därför finns kvar i reformen tack vare det oändligt mycket bättre liv och omsorg assistansen ger än de tidigare ytterst torftiga levnadsvillkoren.
– När det gäller antalet assistanstimmar trodde regeringen från början att antalet timmar per assistansberättigad skulle vara cirka 40 per vecka i genomsnitt. Det var naturligtvis en total underskattning av behoven! Redan det första året var de beviljade timmarna fler, 67 timmar per vecka. Över åren har antalet timmar fortsatt öka. Mellan 1996 och 2006 ökade antalet timmar från 71,6 timmar per vecka till 103,3 timmar per vecka, dvs en ökning med 39 timmar per vecka. Från 2006 till 2014 (senaste statistiken från Försäkringskassan) ökade antalet timmar från 103,3 till 123,9 timmar per vecka. Ökningstakten har alltså minskat och är under senaste tioårsperioden bara 20,6 timmar per vecka.
Behoven har aldrig varit så väl utredda som idag. Det tyder på att de assistansberättigade tidigare inte har fått sina behov tillgodosedda fullt ut.
– Det finns flera olika förklaringar till varför antalet timmar ökar. Idag får fler och fler avslag på sin ansökan om assistans.
– Det är bara personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Tidigare, särskilt innan den så kallade ”mat-domen”, fanns fler personer som hade färre assistanstimmar beviljade. Därför blev timgenomsnittet också lägre. Sett till det är det mer förvånande att timantalet inte har ökat mer de senaste åren. Man ska också betänka att Försäkringskassan över åren successivt har utvecklat sin metod för behovsbedömning. Behoven har aldrig varit så väl utredda som de är idag! Det kan indikera att behoven tidigare har ”undervärderats” och att assistansberättigade inte har fått sina behov tillgodosedda fullt ut.
– En annan förklaring, som kanske också är den enklaste är att många assistansberättigade lever bättre liv idag och har upptäckt möjligheterna att faktiskt ”leva som andra” med stöd av personlig assistans.
– Schablonersättningens storlek är den tredje orsaken till att kostnaderna ökar. Redan LSS-kommittén redogjorde för att oavsett vad som hände med antalet timmar och personer så skulle kostnaderna för reformen öka när schablonersättningen höjdes. Nu har ökningen av schablonen de senaste åren varit minst sagt blygsam men antalet timmar gör ändå att det påverkar kostnaderna för reformen.
– För mig är det självklart att kostnaderna för reformen ökar. Det som är konstigt är att det blir en diskussion om det. Vad är det egentligen som ifrågasätts av ovanstående? Det viktigaste borde, som minister Åsa Regnér uttryckte det i inslaget iu SVT:s Aktuellt den 14 december, vara att pengarna används till det de är avsedda för. Enligt reportern i samma inslag säger Försäkringskassan att fusket endast utgör 1 promille av utbetald assistansersättning, säger Anna Barsk Holmbom.