De har dansat hela vägen till Polen

– Det är jättekul att träffa de polska ungdomarna, säger Anders Johansson.
Han är en glad kille som älskar att lyssna på popbandet The Ark. Men dansen och mötena med likasinnade ungdomar i vänorten i Polen smäller lika högt.
Inom dansen finns inga gränser. Den inställningen hade Inger Bylin och Harald Petersson på gymansiesärskolan i Alvesta när de för tio år sedan drog igång dans som en aktivitet för ungdomarna på skolan. Det är gillesdans som gäller när de 23 ungdomarna varje tisdag möts och dansen har dansat dem hela vägen till Polen.
– Alvesta har en vänort i Polen, Krasnystaw, som vi kontaktade för att se om vi kunde hitta något slags samarbete. Vi upptäckte att internatskolan där också hade en dansgrupp för ungdomar med funktionsnedsättningar, berättar Harald Petersson.
Klas Jinnegren är 19 år och och har varit med i dansgruppen Virdasvingen i nästan sju år. Han går på gymnasiesärskolan i Alvesta och lyssnar helst på dansband om han får välja själv. Trots att han fortfarande går i skolan har han skaffat sig ett praktikjobb på Korpen i Alvesta. Varje vecka hjälper han föreningen att renskriva och rättstava veckans frågor till tipstävlingen och sedan rättar han de tipsblanketter som lämnas in.
– Och så gillar jag sport, särskilt hockey. Mitt favoritlag är HV71, men själv spelar jag fotboll på fritiden, berättar han.
Men han gillar också att dansa. Enligt Harald Petersson är dansmötet varje tisdag en viktig del i många av ungdomarnas vardag. Man träffar sina kompisar, lär sig att umgås i stor grupp och lär sig stå inför publik – att ta plats och visa vad man går för.
– Det började med att vi startade upp lite dans i klassen som en pedagogisk aktivitet. Vi satte ihop en liten kabaré och besökte dagcentret här i Alvesta och visade upp den. Snart hade vi dragit igång dansmöten varje tisdagseftermiddag som en valfri aktivitet för ungdomarna på skolan och andra ungdomar med funktionsnedsättning som ville vara med. Nu har vi 23 dansare i gruppen. De flesta stannar kvar i många år, även när de slutat skolan och gått vidare till daglig verksamhet, säger Harald Petersson.
Han menar att man tack vare dansgruppen lyckats bygga broar mellan skolan och den dagliga verksamheten. Idag har man gruppmedlemmar från såväl träningsskolan som grundsärskolan, gymnasiesärskolan och den dagliga verksamheten, vilket gör att ungdomarna lär känna varandra och den personal som sedan kommer finnas i deras liv när de går vidare från skolan ut i vuxenlivet.
– Det gör övergången så mycket enklare när personal och ungdomar redan känner varandra. Men det viktigaste är fortfarande att ungdomarna hittar en gemenskap i gruppen och har en plats att träffas på varje tisdag, säger Harald Petersson.
Inger Bylin är huvudansvarig för danserna och ser till att de passar alla. Hon har själv dansat folkdans och det naturliga steget var att starta en grupp som ägnade sig åt folkdans, eller gillesdans. Pardansen gör att ungdomarna får öva extra mycket på att fungera i en grupp och att hjälpa varandra.
– Ni tjejer, säger Inger Bylin (och vänder sig till Lena Regin som är med i dansgruppen), är alltid så duktiga på att hjälpa de killar som tycker att det är lite svårare. Det gör mig alltid så glad att se!
Lena Regins favoritdans är bugg, och enligt de andra är hon en av de bästa i gruppen på att bugga.
– Jag har buggat i sju år och tycker att det är jättekul, säger hon.
Kvällen före intervjun hade hon varit ute på dans och kommit hem för att sova vid halv tre på natten. När Föräldrakraft träffar henne och hennes danskompisar samma morgon är hon trött, men håller sig alert under hela intervjun. Hon är en av gruppens riktiga partypinglor.
– Jag tycker att det är kul att gå ut, det gör jag ganska mycket, säger hon med ett leende.
Varje termin åker Virdasvingen ut på flera föreställningar och visar upp en bred blandning pardans. Mest intresse får gruppen från pensionärsföreningar och servicehem, men man har även uppträtt på Flaggans dag i Alvesta och Särskolans rikskonferens när den hölls i Ljungby.
– Det är så roligt att ha föreställningar för de äldre. I slutet brukar ungdomarna bjuda upp publiken till dans och de blir alltid så rörda av att se hur duktiga ungdomarna är på att dansa, berättar Inger Bylin.
För att finansiera föreställningarna tar gruppen ut 500 kronor per uppvisning men ledarna arbetar ideellt.
– Vi gör det här som en hobby. När vi träffas på tisdagarna blir det ju en del av vår arbetstid på skolan, men föreställningar och allt annat runt gruppen är något vi gör på fritiden, berättar Harald Petersson.
Som när samarbetet med Polen drog igång. Våren 2006 hade Harald Petersson och Inger Bylin äntligen fått igång samarbetet och dansgruppen från Polen kom och hälsade på i Sverige. Med hjälp av pengar från EU:s Ungdomskontor fick både klassen från Krasnystaw och Virdasvingen möjlighet att hälsa på varandra för ett kulturellt utbyte.
När ungdomarna från Polen kom till Sverige satte ungdomarna tillsammans upp en kabaré där man spelade teater, sjöng, dansade tillsammans samt gjorde egna danser var för sig.
– Det var jättekul att träffa de polska ungdomarna, säger Anders Johansson.
Han är en glad prick som helst lyssnar på popbandet The Ark när han själv får bestämma.
Efter många om och men fick även gruppen från Alvesta bidrag för att ta sig till Polen och hälsa på de gamla vännerna som de träffat när de hälsat på i Sverige.
– I Polen fick ungdomarna träffa varandra igen och fick göra en massa roliga utflykter. Vissa här hemma var oroliga för att ungdomarna skulle få hemlängtan och att det skulle bli svårt att klara sig, men det gick galant och ungdomarna visade att de kunde ta hand om varandra, berättar Inger Bylin.
– Ja, att träffa Polengänget igen var kul och att få gå på disco. Men jag glömde kvar mina badbyxor när vi var och badade, minns Anders Johansson.
Veckan i Polen innehöll också allvar, då ungdomarna fick möjligheten att åka på studiebesök till koncentrationslägret Majdanek från andra världskriget.
– Det var skrämmande, berättar Lena Regin.
Lena Regin berättar att det bästa med resan, förutom att få träffa de polska ungdomarna, var båtresan över till Tyskland. Även Klas var väldigt nöjd med resan, men har svårt att bestämma sig för vad som var roligast. När jag istället frågar honom vad han tyckte var tråkigast med resan vet han inte heller vad han ska välja.
– Allt var kul!
För ungdomarna i Alvesta har utbytet med Polen betytt väldigt mycket. De har lärt känna en ny kultur, fått öva på kommunikation när det är svårt med språket och växt som personer. För många var det första resan utomlands, långt bort från föräldrarna.
– Vissa hade varit utomlands tidigare. Men för de flesta var det nog första gången de åkte utan sina föräldrar. Men ingen saknade mamma och pappa, de var för upptagna av att ha kul, säger Harald Petersson.
Det tioåriga dansprojektet i Alvesta har hittills varit en succé. Ungdomarna får både en rörlig aktivitet och övning i socialt samspel. Nu går funderingarna kring hur de skulle kunna fortsätta samarbetet. Kanske drar eldsjälarna från Alvesta igång ett trepartssamarbete.
– Alvesta har en vänort även i Tjeckien och har börjat fundera på om vi skulle kunna börja samarbeta med dem också. Men nu ska vi landa först efter allt vi varit med om och samla nya krafter, säger Inger Bylin med ett leende.