Debatt: Äntligen har jag fått besked om min dotter Elins öde
Äntligen – dagen D. I exakt 12 år och 13 dagar har jag funderat över hur min dotter Elins öde.
Och just idag – den 11 januari 2008 – har det framkommit att många svenska barn är offer för besparingar och ”slarv” inom förlossningsvården.
Hon råkade ut för en svår syrebrist under själva slutskedet av förlossningen den 29 december, 1995 och fastnade dessutom med axlarna s k skulderdystoci. Hennes huvud kom fram till slut och hängde utanför min kropp flera minuter, vilket kändes som en evighet. Man gjorde ingenting utan avvaktade och väntade in en ny krystvärk som aldrig kom.
Till slut fick de tag på en annan barnmorska som mer eller mindre tryckte och slet ut Elin ur mig. Hon var helt livlös, blålila i ansiktet. En slapp skrynklig kropp hann jag se innan de sprang ut med henne. Jag förstod direkt att något allvarligt hade hänt och att detta inte såg bra ut.
Hon förklarades död efter 37 minuters återupplivningsförsök, men började spontanandas när barnmorskan höll på att göra iordning henne för att ta in mitt döda barn till mig.
Nu har en forskningsrapport redovisats där man kommit fram till att alldeles för många barn skadas i samband med födelsen och får svåra skador om de ens överlever. Det är Överläkare Sofia Berglund på SöS som kikat på 472 ”fall” sedan 1990. Över 100 har fått svåra hjärnskador och 30 har inte ens överlevt.
Jag är så otroligt glad och tacksam för att detta ÄNTLIGEN uppmärksammats. Jag har lobbat i över 10 år och försökt få mina misstankar bekräftade. Vi har bland annat processat i snart 11 år angående Elins patientskada. Vi har haft flera jurister och rättskyddet i hemförsäkringen är för länge sedan utnyttjat. Utan framgång hittills, men kanske denna rapport kan påverka utgången i Patientskadenämnden.
Som förälder är man helt rättslös. Jag måste själv ”hitta” experter inom såväl obstretik samt barnneurologi etc. De mest kända experterna har ju redan kontrakt med landstinget och sitter fastklistrad på ”andra sidan” bordet. Man är alltså i ett extremt underläge redan från start.
Barnen som drabbas måste få upprättelse, för precis som sägs i rapporten är det ett mycket högt pris för den drabbade (och dess anhöriga) att betala för något som kunde undvikits. Att få sitt liv så begränsat. Leva med svåra skador och ett utanförskap i dagens samhälle där alla ska vara ”perfekta”. De flesta av barnen är i behov av mycket extra stöd, till exempel personlig assistans, mycket sjukhusvård, massor av olika hjälpmedel, bostadsanpassningar, färdtjänst, bilanpassning, habilitering och särskilt stöd i skolan.
