Debatten som chockar assistansberättigade

Passning dygnet runt blir för dyrt, hävdade Gunnar Wetterberg i en debattartikel i Expressen den 3 december.
Nu vill han inte längre diskutera frågan.
– Reaktionerna på min debattartikel är så obehagliga att jag inte har lust att kommentera dem, säger Gunnar Wetterberg när han blir uppringd av Föräldrakraft på fredagen.

I debattartikeln förespråkade Gunnar Wetterberg boende på institutioner som ett alternativ till personlig assistans.

Men några dagar senare vill han alltså inte delta i debatten längre, bland annat på grund av hätska kommentarer på Facebook.
– Om man får så kränkande och hotfulla reaktioner och blir kallad nazist och jämförd med Hitler undviker man fortsatt diskussion. Jag har aldrig varit med om något liknande och nu vill jag komma ur det, säger Gunnar Wetterberg till Föräldrakraft.

Gunnar Wettergren är väl sedd som samhällspolitisk chef inom Saco. Därför blev hans förslag om att ersätta assistans med institutionsboende en obehaglig överraskning för många assistansberättigade.

– Ordna gruppboenden som öppnar sig mot omvärlden, som har den bästa och mest omtänksamma personal vi kan önska oss, och som erbjuder var och en av oss som flyttar dit ett liv som vi kan fylla med våra intressen, skrev Gunnar Wetterberg.
– Det är svårt, men borde vara ekonomiskt mer realistiskt än dygnet runt-passning i tusentals isolerade bostäder, hävdade Wetterberg.

Det dröjde inte länge förrän Wettergren fick mothugg.
– Den goda instutionen finns inte. Det vet de tusentals svenskar som har egna erfarenheter av institutionsboende, skrev Cecilia Blanck, verksamhetsansvarig på JAG.

– Alla institutioner kännetecknas av att individen underordnas gruppen. Jag har många vänner, utöver min bror, som har bott på olika varianter av förment ”goda institutioner”. Den organisation som jag arbetar i, Föreningen JAG, har haft flera medlemmar som av olika skäl hamnat i gruppboenden. För den som har stora behov av kvalificerad service är priset högt. Frihet, självbestämmande och gemenskap med andra i samhället är där bara vackra ord. Personalens behov går alltid först. Några har fått betala med sitt liv, när omvårdnaden eller bemanningen varit så dålig att en lunginflammation inte behandlats i tid, eller ett epilepsianfall nattetid inte uppmärksammats utan personen kvävts till döds, skriver Cecilia Blanck.

Vilhelm Ekensteen reagerar lika starkt på Wettergrens artikel.
– Han beskriver oss med stora assistansbehov som stackare med 24 timmars kostsam ”passning”. I stället för den assistansrättighet som i dag ger oss möjlighet att leva som andra vill han bryta vår förmenta isolering och bygga institutioner där vi ska få var sitt rum där vi kan odla våra intressen, och vi får tillfälle att träffa varandra.

– Jag går inte in på vilket makabert steg tillbaka det vore att återföra oss till de institutioner vi befriat oss ifrån, jag går inte in på att den assistansreform han förkastar är samhällsekonomiskt lönsam, jag går inte in på de jämlikhetsvärden den representerar; jag vänder mig bestämt mot den generaliserande okunnighet och fördomsfullhet som Gunnar Wetterberg visar gentemot mig och alla andra assistansberättigade som enskilda mänskliga individer och samhällsmedborgare. Hur små, hur otroligt små, vi blir i hans perspektiv. Hur man kan hantera oss hur som helst, skriver Vilhlem Ekensteen.

På bloggen Fulldelaktighet.nu radar Jessica Smaaland och Adolf Ratzka upp argument för att visa att assistansreformen både är lönsam och för att tillgodose mänskliga rättigheter.

Den enda kommentar som man kan få från Gunnar Wetterberg är detta svar på Vilhelm Ekensteens reaktion:

”Jag hyser stor respekt och beundran för Vilhelm Ekensteen, och jag tackar för hans synpunkter. Jag delar helt och fullt uppfattningen att alla människor har rätt att få de förutsättningar som krävs för att leva ett värdigt och meningsfullt liv. Jag är däremot inte säker på att den rätten bäst konstrueras som en rätt till ett bestämt slags stöd, utan skulle önska mig goda och välutrustade institutioner som en annan möjlighet. Jag vänder mig mot att Vilhelm Ekensteen vränger detta till att jag vill ’återföra oss till de institutioner vi befriat oss ifrån’. Tvärtom mynnar artikeln ut i en kraftfull plädering för nya och bättre institutioner än de vi har idag”, skriver Gunnar Wetterberg på Expressens webbsajt.