”Det är en otrolig frihetskänsla”
Helene Ripa, 43 år, tog Sveriges enda guld i Sotji – i sin allra första Paralympics-start som skidåkare.
Hur kommer det sig att du började med längdskidor?
– Den första gången jag testade att åka längd med protes var redan vintern efter amputationen, 1986. Kommer inte ihåg så mycket mer än att jag ramlade och protesen gick sönder. Det skulle dröja nästan 20 år innan jag stod på ett par längdskidor igen och då var det min man Ronnie som ”återintroducerade” mig.
Hur gick det till?
– Vi var i Åre på skidsemester och sista dagen bytte vi slalomskidorna mot längdskidor för en fjälltur i Storulvån. Och det blev en upplevelse av blandad karaktär. Strålande sol och fantastisk natur upp mot Sylarna, men även en mardrömsupplevelse när nerförslöporna hemåt skulle avverkas. Det slutade med att Ronnie bromsade mig med ett rep. Jag först och han som plogade som en tok bakom.
Vad var det som gjorde att du fortsatte?
– Frihetskänslan och att det är så roligt, det var det jag tog med mig. Väl hemma i Stockholm började jag träna tillsammans med min klubb Haninge SOK – först på min vardagsprotes, men senare med en protes anpassad för sport. Den nya protesen öppnade en ny värld och helt plötsligt var det som att åka utan protes – den kändes inte. Allt gick bättre, jag ökade träningen och mina första tävlingar var Tjejskidan i Stockholm (ett platt staklopp) och Tjejvasan 2011. Körde in precis under två timmar och tyckte att det var så kul att jag fortsatte träna och tävla.
Vad är det bästa med sporten?
– Det bästa med längdskidor är att man får komma ut, att få träna utomhus. Jag älskar naturen och med protes är det svårt att ta sig fram i terrängen. På skidor glider man ovanpå snön, man kommer längre sträckor och det är en otrolig frihetskänsla.
– Det är precis som med cykel – upptäcksradien blir mycket större. Och man slipper skavsår… Det är även en bra träning för hela kroppen, men det är något som man inte tänker på så mycket eftersom det är så roligt – oavsett vilken nivå man ligger på.
– Om man dessutom som jag tycker om att tävla och hela tiden bli bättre, se hur långt det räcker, finns det ofta tävlingar i närområdet. För mig har det varit en sporre att tävla mot ”friska” och se hur väl jag hävdar mig.