Detta är diskriminering – tio förbund angriper Nyamko Sabuni

– Det är förvånande och skrämmande att regeringen vacklar i en så principiellt viktig fråga om mänskliga rättigheter, skriver Ingemar Färm, Agnetha Mbuyamba och åtta andra förbundsordföranden i en debattartikel i Göteborgsposten i sitt hårdaste angrepp hittills på regeringens förslag till ny diskrimineringslag.

– Det är med förvåning vi tvingas konstatera att regeringen efter många års utredande inte erkänner människor med funktionsnedsättningar som fullvärdiga medborgare genom att slå fast att en tillgänglig miljö ska vara en mänsklig rättighet i Sverige, heter det i artikeln.

– För människor med rörelsehinder, synskada, hörselnedsättning eller andra funktionsnedsättningar är bristande tillgänglighet till fysisk miljö och information den i sig största orsaken till att vi inte uppnår jämlikhet och full delaktighet. Detta vet regeringen. Det är också ett faktum att samtliga partier i alliansregeringen under oppositionstiden återkommande i partimotioner och i enskilda motioner ställt krav på en stark och resultatinriktad handikappolitik som utgår från att alla människor är lika i värde och rättigheter.

{loadposition incontent}Handikappförbunden konstaterar att frågan om bristande tillgänglighet har utretts under två decennier. Redan handikapputredningen 1989 slog fast att det handlar om diskriminering. Trots det har regeringen i sin lagrådsremiss valt att inte beteckna bristande tillgänglighet som diskriminering, utan vill utreda frågan ännu en gång.

– Det behövs inga fler utredningar, anser handikapprörelsen. Regeringen bekymrar sig för rättssäkerheten, kostnaderna, förutsebarheten för näringsidkare med mera, om vilka åtgärder som de förväntas vara skyldiga att vidta. Varför denna försiktighet, då diskrimineringskommittén redan lämnat klargörande svar på dem?

Det är inte svårare att fastställa om otillgänglighet är diskriminering än när det gäller andra former av diskriminering, påpekar handikapprörelsen.
– Diskrimineringsförbudet, som föreslås av diskrimineringskommittén, riktar sig mot myndigheter, näringsidkare, organisationer, föreningar, utbildningsanordnare med flera. Domstolsprövningen ska ta sikte på i vilken utsträckning det kan anses skäligt att det vidtas en viss åtgärd för att skapa tillgänglighet. Alla individuella hänsyn som då gör sig gällande ska beaktas. Om den som har möjlighet att vidta skäliga åtgärder förhållit sig passiv har denne brutit mot diskrimineringsförbudet.
– Rättspraxis kommer därför att få stor betydelse för tillämpningen av lagen, liksom samhällets värderingar och syn på villkoren för människor med funktionsnedsättningar, skriver representanterna för handikappförbunden.

Handikapprörelsen är chockad över jämställdhetsministern Nyamko Sabunis uttalande om att det inte är säkert att tillgänglighetsfrågan alls hör hemma i en diskrimineringslag.
– Att inte ta med bristande tillgänglighet i en diskrimineringslag är i sig en diskriminerande handling, skriver representanterna.

Artikeln ”Tillgänglighet är en mänsklig rättighet” finns i sin helhet på http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=409116 och har undertecknats av följande personer:
Pontus Degsell
ordf Föreningen Sveriges dövblinda
Lars-Åke Wikström
förbundsordf Sveriges dövas riksförbund
Jan-Peter Strömgren
förbundsordf Hörselskadades riksförbund
Vilhelm Ekensteen
ordf Intressegruppen för assistansberättigade
Kathleen Bengtsson-Hayward
förbundsordf Neurologiskt handikappades riksförbund
Agnetha Mbuyamba
förbundsordf, Riksförbundet rörelsehindrade barn och ungdomar
Lars Hagström
ordf Förbundet rörelsehindrade
Tiina Nummi-Södergren
ordf Synskadades riksförbund
Pelle Kölhed
förbundsordf Riksförbundet för trafik-, olycksfalls- och polioskadade
Ingemar Färm
ordf HSO, Handikapporganisationernas samarbetsorgan