Dialog med arbetsgivaren ger bäst möjlighet att kombinera anhörigvård och karriär

Det bästa sättet att få arbetsgivaren att anpassa arbetet efter din situation som förälder till ett barn med funktionsnedsättning, är dialog, menar Sue Yeandle, professor i sociologi och huvudtalare på Anhörigriksdagen den 23 april.

Sue Yeandle började sin karriär med att forska om hur kvinnor kombinerar moderskap och förvärvsarbete, och hur karriären påverkas av att man blir mamma. Hon såg att det fanns gemensamma beröringspunkter med den anhörigomsorg som hon bevittnade på nära håll, både i sin egen familj och bland kollegor, och hon blev intresserad av hur detta påverkar förvärvsarbete.

Hon såg att anhöriga värdesatte möjligheten att ge omsorg till sina närstående, oavsett om personen de gav omsorg till befann sig i början eller i slutet av livet, eller vad orsaken till att de behövde omsorg var.

Nyligen bevittnade hon även sin pappa i anhörigvårdarens roll, under hennes mammas sista tid i livet, och fick bekräftat på mycket nära håll att det inte alltid är enkelt, och att stöd och tjänster av god kvalitet verkligen spelar roll.

När det gäller föräldrar till barn med särskilda behov säger Sue att föräldrarollen ofta är speciellt krävande, och att extra stöd ofta behövs.

– Som förälder till ett barn som föds med en funktionsnedsättning vill man göra det bästa för att få sitt barn att uppnå sin fulla potential och utveckling. Ni har kommit långt i Norden, och Sverige har ett av världens mest imponerande sociala system. Men inte ens i Sverige är denna utmaning familjen står inför alltid förstådd fullt ut, och en del föräldrar möter svåra hinder i att kombinera arbete och anhörigomsorg.

Sue Yeandles kommande bok innehåller ett kapitel som diskuterar den svenska modellen, som möjliggör att föräldrar kan jobba som personliga assistenter till sina barn.

Hon menar att det kan fungera bra för vissa, medan andra tycker att det är viktigt att bara få vara mamma och pappa.

– Vissa forskare har också sett att det kan uppstå problem när barnet blir äldre och ska bli mer självständig, om föräldrarna då arbetar som assistenter. Forskningen runt om världen pekar också på att man behöver en paus från omvårdandet, och att barnet också tjänar på det.

Sue Yeandle betonar att de flesta människor klarar av att kombinera arbete och anhörigomsorg, om de får ordenligt stöd. Hon har sett en del intressanta framsteg hemma i England de senaste tio åren, där arbetsgivare nu erbjuder mer flexibilitet för anställda som ger anhörigomsorg.

– Man har laglig rätt att be om en flexiblare arbetssituation, och arbetsgivaren måste överväga detta.
Hon har sett många goda exempel där en dialog har kommit till stånd.

– Det kan handla om att man behöver arbeta färre timmar, starta tidigare på morgonen, arbeta hemifrån, eller att inte behöva fråga varje gång man behöver gå iväg några timmar för att vara med på möten som rör den anhöriga. Det handlar om ömsesidigt bemötande, att ha en ömsesidig respekt mellan arbetsgivaren och den som är anhörig.

Men utan stöd blir det svårt att klara av.
– Att ge mycket omsorg kan skapa stress och anspänning, och innebär att du ger omsorg även när du själv egentligen behöver vila. Om personen du ger omsorg till dessutom har många och komplexa behov som ändras från dag till dag, kan det vara mycket ansträngande.

Om detta dessutom leder till att man slutar arbeta och bara ägnar sig åt omsorg så kan man råka ut för något som Sue Yeandle och hennes team kallar ”triple penalty”, en trippel bestraffning. Den omfattar försämrad ekonomi, hälsa och välmående, samt social exkludering.

– Det är inte rättvist. Man ska inte bli bestraffad för att man ger omsorg, när det man gör betyder så mycket för samhället.

Och arbetsgivarna i sin tur har också mycket på att lära från anställda med erfarenhet av anhörigomsorg.
– De har ofta en livserfarenhet, mognad och social intelligens, och är flexibla, kloka och empatiska, och de flesta företag söker medarbetare som har just dessa kvaliteter. Dessutom vill inte arbetsgivare förlora en anställd som de investerat tid och kraft i. Det kostar mycket att ersätta en medarbetare.

Men arbete fyller också en annan viktig funktion, nämligen att kunna komma ifrån anhörigrollen en stund.
– Att arbeta är för många människor en del av vår personliga identitet, och en del av att få vara den man egentligen vill vara. Ingen vill bara vara definierad som ”den som ger omsorg”. Att arbeta ger också bättre möjligheter att ha en bra ekonomisk standard.

Och så gott som alla människor berörs förstås av detta förr eller senare.
– Ingen av oss skulle vara här om vi inte fått omvårdnad när vi föddes och de flesta av oss kommer att behöva omvårdnad någon gång senare i livet. De flesta människor vill också ta hand om sina anhöriga på något sätt. De flesta vill också ge omsorg till dem de älskar som är i behov av hjälp. Därför är det viktigt att göra det möjligt att kombinera anhörigomsorg och förvärvsarbete.

Tillsammans med internationella kollegor har hon på senare år samlat in erfarenheter från många delar av världen som ges ut i bokform i maj.

– Att få komma till Anhörigriksdagen och dela med sig av sina erfarenheter samt lyssna på andra är stimulerande och privilegierande, säger hon.

Och hennes mål är bidra till en bättre framtid.
– Om 20 år kommer denna fråga vara ännu mer avgörande, vi kommer att leva längre och jobba längre, och allt oftare vårda våra anhöriga i hemmet. Mitt fokus är att försöka göra detta möjligt för de flesta människor.