Dostojevski, Byron och van Gogh hade epilepsi… men hur fick Birgitta sina uppenbarelser?

Jeanne d’Arc, Vincent van Gogh, Fjodor Dos­tojevskij och Lord By­ron, dessa är några av historiens cele­briteter som tros kan ha haft epilepsi. Vissa vetenskapsmän tror att epilepsi och konst har en koppling och menar att epilepsi som har sitt säte i tinningloben ofta kan ge utlopp för det skapande tänkandet och konstnärlighet.
Men vad säger man egentligen om heliga Birgitta? Vare sig man är troende kristen eller ateist är frågeställningen intressant. Hade heliga Birgitta epilepsi och i så fall, var det epilepsin som låg bakom hennes uppenbarelser?

Ann-Marie Landt­blom, professor och överläkare i neurologi på Linköpings uni­ver­sitetssjukhus, har granskat tesen. På 50-talet undersökte Herman Hjort­sjö, professor i anatomi, heliga Birgittas reliker och fann en kraftig utbuckling (ungefär lika stor som en hasselnöt) i hennes kranium, en utbuckling som antagligen kommer från en godartad tumör, som kan ha orsakat epilepsi hos Birgitta. Ann-Marie Landtblom har utifrån dessa undersökningar och heliga Birgittas levnadsbeskrivningar och uppenbarelser försökt komma fram till om helgonet hade epilepsi och på vilket sätt sjukdomen i så fall kan ha påverkat henne.

Birgittas mamma var under graviditeten med om en sjöolycka. Lilla Birgitta började inte tala förrän efter drygt 3,5 år i livet, vilket tyder på att hon faktiskt drabbades av en syrebristskada i samband med olyckan. Birgitta växte upp till en mycket intelligent kvinna, men beskrivs ibland ha haft något som skulle kunna liknas vid frånvaroattacker. Vid sju års ålder fick hon sin första uppenbarelse, då hon såg ett altare med en kvinna i skinande kläder som gav henne en krona.
Ann-Marie Landtblom bor i Vadstena och tycker att tesen om Birgitta som epileptiker är mycket spännande. Hon har noga granskat de beskrivna uppenbarelserna och hittat tecken som tyder både på att Birgitta hade epilepsi – och att hon inte hade det.
– Birgittas uppenbarelser var oftast väldigt långa och detaljerade med ett klart faktainnehåll. Ett epileptiskt anfall är inte så detaljerat. Människor kan berätta om att de varit med om synintryck och diffusa upplevelser, men Birgittas beskrivningar är klara och konkreta. Det talar mot att hennes uppenbarelser berodde på epilepsi, säger Ann-Marie.

Epilepsin och dess anfall kan däremot leda till hallucinationer och psykoser mellan anfallen, vilket skulle kunna ha varit ett utlopp för Birgittas hallucinationer. Men Ann-Marie Landtblom påpekar att Birgitta verkar ha varit en väldigt väl fungerande kvinna, så man kan inte fastställa att så var fallet.
Människor med epilepsi känner ofta starka sinnesstämningar. Finns epilepsins högsäte i tinningloben, kan detta trigga olika känslor extra starkt. En person med epilepsi kan känna starka ångest- och skräckkänslor och lätt känna sig överdrivet lycklig eller arg.
– Hos många epileptiker förstärks den religiösa känslan. Heliga Birgittas tro kan ha förstärkts av en möjlig epileptisk sjukdom, säger Ann-Marie Landtblom.

Kanske hade heliga Birgitta epilepsi, kanske hade hon det inte. Men man vet att hon var en mycket speciell och intelligent kvinna, med starka känslor (det beskrivs att hon ofta grät). Mycket tyder på att hon hade epilepsi, men om hennes uppenbarelser hade något med sjukdomen att göra kan man inte svara på. Kanske kompletterade uppenbarelserna och epilepsin varandra? Epilepsin behöver inte utesluta oberoende sinnesintryck, lika mycket som att uppenbarelser inte behöver utesluta epilepsi.

Hur som helst gjorde Birgitta mycket gott och fick en betydande roll i dåtidens samhälle. Vi kan konstatera att hennes uppenbarelser kan ha varit beroende och lika så oberoende från en epileptisk sjukdom. Vi kan spekulera och fundera kring tesen, men i slutändan har det med personlig tro att göra. För den troende känns Birgittas uppenbarelser trovärdiga och verkliga, men ateisten vill nog hellre förklara det med epilepsi.