Drottning Silvia: Barns rättigheter måste uppmärksammas om och om igen

Idag, den 20 november, firas att FN-konventionen om barnets rättigheter fyller 20 år. Redan i somras gjorde Föräldrakraft en exklusiv intervju med Drottning Silvia med anledning av att hon tagit initiativ till en unik kraftsamlig för barns rättigheter i samband med detta jubileum. Intervjun publicerades i vårt augustinummer men återges nu även i sin helhet här nedan.
– Barns rättigheter måste uppmärksammas om och om igen, säger Drottning Silvia i intervjun med Föräldrakraft.

Drottning Silvia har tagit initiativ till att samla åtta stora barnorganisationer, för att tillsammans lyfta upp FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. En unik kraftsamling för barns rättigheter.

Det är i november i år som FN:s barnkonvention fyller 20 år.
De åtta organisationerna Childhood,  Räd­da Barnen, Unicef, Plan Inter­national, Bris, Ecpat, SOS barnbyar och Barnombudsmannen ska tillsammans öka kunskapen om konventionen, under Drottningens ledning.

Detta, menar många, är ett exempel på hur Drottning Silvia tar viktiga initiativ och gör angelägna frågor synliga i den allmänna debatten. Istället för att konkurrera med varandra kommer åtta av de tyngsta organisationerna nu att göra en kraftsamling.

Föräldrakraft bad Drottningen berätta om bakgrunden till initiativet att samla organisationerna.
– Det är viktigt att uppmärksamma barnkonventionen och barns rättigheter – om och om igen. Det är ett bra tillfälle att uppmärksamma FN:s barnkonvention genom att berätta att den fyller 20 år.

Inom vilka områden tycker Drott­ningen det är viktigast att förändra och påverka?
– Det jag tycker är viktigt just nu, och alltid har tyckt är viktigt, är barnens rättigheter. Det kommer alltid först.
– Hur mycket vet vi vuxna om barnens rättigheter? Hur mycket vet barnen, lärarna? Jag vill gärna öka uppmärksamheten på dessa frågor, särskilt i år och den 20 november, när FN:s konvention för barnets rättigheter fyller 20 år.

Drottningens egna barn har också engagerat sig i frågor som rör barn med funktionsnedsättningar. Har Drott­­nin­gens påverkan haft betydelse?
– Jag har berättat mycket om mina upplevelser från besök och resor runt om i världen. Det har varit naturligt att vi i familjen har diskuterat vad vi kan göra för att hjälpa till och bidra, för att underlätta för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.
– Ofta har jag berättat om min uppväxt i Brasilien och hur jag vid tidig ålder blev medveten om att alla barn inte har samma möjlighet. Jag såg hur barn med funktionsnedsättning inte fick samma möjlighet att gå i skolan, vara med i leken och delta i fritidsaktiviteter.

Hur började Drottningens insatser för barn med funktionsnedsättningar?
– Jag tror det började med Bröllops­fonden, som vi grundade 1977 och som gällde handikappade barn.
– När jag fick förfrågan från Ågrenska [om att vara verksamhetens beskyddare] var det nästan en självklarhet för mig att ställa upp, eftersom jag intresserade mig för frågorna. Jag har alltid undrat över hur familjerna har det. Det är svåra frågor och ofta väldigt komplicerat.
– Jag tyckte att Ågrenskas verksamhet var ett väldigt fint initiativ och jag måste säga att verksamheten utvecklats på ett fantastiskt sätt under de 20 åren och kunnat stödja många barn och särskilt familjerna.
– Ågrenska har även stått som modell för andra länder. Jag har hört att man i sommar inviger en liknande institution i Spanien [i staden Burgos, 20 mil norr om Madrid]. Vid Ågrenskas jubileum fanns några deltagare från bland annat Italien, för att studera hur Ågrenska arbetar. Det fanns även deltagare från Argentina och den estländska presidentens hustru. Jag var själv i Estland på invigningen av Ågrenskas verksamhet där för två år sedan.

Som nybliven drottning blev Drott­ningen snabbt engagerad i frågor om funktionsnedsättningar, hur kom det sig?
– På engelska använder man uttrycket ”doer”… när det finns problem vill man gärna lösa dem. Under de olympiska sommarspelen i München 1972 såg jag hur svårt rörelsehindrade hade att få vara med och titta. Det fanns inga ramper.
– För mig var det en självklar tanke att uppmärksamma dessa frågor. Så var det även för Kungen. När han dök med blinda barn på Barnens Ö, för länge sedan, kände han sig plötsligt handikappad själv, när vattnet var mörkt och han inte kunde se något, medan de blinda barnen kunde simma på ett säkert och självklart sätt. Känslan av att vara handikappad gjorde ett mycket starkt intryck på honom, men skapade också en vilja att hjälpa och stödja.

Har Drottningen personliga erfarenheter av barn och unga med funktionsnedsättningar?
– Nej inte i min omedelbara omgivning, men upplevelserna på OS i München fick stor betydelse för mig.

Hur kom det sig att Drottningen lärde sig teckenspråk?
– När det gäller teckenspråk så var det en liten pojke som överlämnade blommor, och när jag tackade för dem förstod jag att han inte hörde vad jag sa. Mamman förklarade att han var hörselskadad och inte riktigt kunde kommunicera med mig. Då tänkte jag; vad svårt det måste vara för honom! Tänk om vi alla kunde lära oss åtminstone lite teckenspråk, för att i alla fall kunna kommunicera det nödvändigaste. Det var så det började, på 80-talet. Jag var på Manillaskolan nästan varje torsdag med barnen och försökte lära mig.

Drottningen tecknar fortfarande med personer Drottningen möter i olika sammanhang?
– Ja, men det gick lättare förr, nu har jag lite svårare för det, eftersom jag tyvärr har glömt mycket.
– En gång när jag blev intervjuad i TV frågade man mig om jag någon gång själv känt mig handikappad och då svarade jag med teckenspråk. Det märkliga var att en och en halv miljon människor kastade sig på sina TV-apparater och trodde att ljudet hade försvunnit! Det tyckte jag var väldigt roligt – plötsligt var det alltså en och en halv miljon människor som förstod hur det kunde vara att inte höra.

Drottningen var drivande bakom satsningen på att använda teckenspråk vid kungaprogrammen ute i kommunerna och i olika sammanhang inom kyrkan. Även ifråga om TV-program var det Drottningen som efterfrågade att någon skulle teckna.

Drottningen är hedersledamot i Barncancerfonden som planerar starta hospice för vård av barn i livets slutskede. Hur ser Drottningen på behovet av denna typ av vård och stöd?
– Det är viktigt att alla människor får stöd och vård i livets slutskede. När jag i maj i år talade vid en stor internationell konferens i Wien, angående palliativ vård, underströk jag vikten av palliativ vård även för barn.

Drottningen är även ordförande i Kungaparets Bröllopsfond, som arbetar för forskning och utveckling inom området sport och idrott för ungdom med funktionsnedsättning. Vad är viktigast i det arbetet?
– Det är viktigt att alla barn, oavsett funktionsnedsättning, får möjlighet att prova på och delta i olika idrotter och sportaktiviteter. Att ha en funktionsnedsättning ska inte vara ett skäl att inte få delta i en sportaktivitet.

Vad är Drottningen mest stolt över när det gäller Drottningens arbete för barn och unga?
– Jag är glad om jag kan uppmärksamma barn och ungdomar med funktionsnedsättning och deras behov. Det är viktigt att de kan delta i skola och fritidsaktiviteter på samma villkor som alla andra barn och ungdomar. Ett fungerande vardagsliv är viktigt för alla människor.

Vilket råd vill Drottningen ge till personer och företag som vill bli engagerade i dessa frågor, men kanske inte riktigt vet hur de kan hjälpa till?
– Det är glädjande om fler vill engagera sig. Jag föreslår att man kontaktar någon organisation som man gärna vill stödja eller kanske arbeta för, till exempel Stiftelsen Kungaparets Bröllopsfond och Kronprinsessan Victorias fond.

Kan Drottningen berätta om några minnesvärda möten med barn och unga med funktionsnedsättningar?
– När Ågrenska invigdes för 20 år sedan mötte jag David Lega. Det är roligt att se att han sedan dess har blivit en mycket framgångsrik idrottsman. David Lega ser alltid möjligheter istället för begränsningar.
– Sofia Jönsson, som jag mötte första gången vid 10-årsjubileet, har just påbörjat universitetsstudier och har bland annat hållit anförande för EU-kommis­sionen om ungdomar och deras möjligheter och visioner.
– Det var roligt att återse David och Sofia vid 20-årsjubileet i juni.

Förutom Ågrenska, är det några andra insatser som Drottningen tycker är värda att uppmärksammas extra mycket, när det gäller barn och unga med funktionsnedsättningar?
– Familjer som har barn med funktionsnedsättning är värda beundran och uppmärksamhet för all den omsorg de ger sitt barn för att få vardagen att fungera så bra som möjligt. Lokala föräldraföreningar gör ett fantastiskt arbete i att stödja dessa familjer.

Enligt skolsköterskor och habiliteringar är trenden idag att villkoren för sjuka barn försämras. Hur ser Drottningen på att lågkonjunkturen riskerar att leda till neddragningar inom elevhälsan på skolor och inom barn- och ungdomshabiliteringar?
– Det är naturligtvis oroande om ekonomiskt sämre tider gör att villkoren för personer med funktionsnedsättning försämras.

Hur kan barn och unga klara pressen i dagens samhälle?
– Det är viktigt att vi vuxna finns där för våra barn och ungdomar. Barnen behöver vårt engagemang och vår närvaro. Det är viktigt att vi är förebilder för barnen. Vi måste tillåta att vi alla är olika och kan bidra och delta på olika sätt allt efter förmåga.