”Du får väl säga som det är” vinner Selmapriset
”Du får väl säga som det är” är Sveriges bästa egenutgivna bok.
Christina Renlund, psykolog och psykoterapeut, har författat boken tillsammans med föräldrar och anhöriga.
Boken utses idag till vinnare av Selmapriset. Den rymmer 24 berättelser om att vara anhörig och nära någon med sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning.
– Det är fantastiskt, säger Christina Renlund. Och det är tufft och modigt att lyfta fram berättelser som inte så ofta hörs. Föräldrars erfarenheter, syskons uppväxt och frågor. Mor- och farföräldrars oro och stolthet. Mostrar, fastrar, morbröder och andra närstående. De berättar om kärlek och sorg, om sina tankar och känslor och om det som är allra viktigast i livet − våra relationer.
Helene Näslund är en av boken skribenter. Hon är mamma till Tuva, som föddes med Crouzon syndrom.
– Vissa böcker är viktigare än andra. ”Du får väl säga som det är” är en sån bok, fylld av insiktsfulla berättelser som alla borde läsa. Därför blir jag alldeles lycklig över att den uppmärksammas med Selmapriset och att fler nu får chansen att hitta & läsa den, säger Helen.
Priset på 20 000 kronor delas ut vid en ceremoni idag, fredagen den 26 april.
– Jag har bestämt att ta en del av prispengarna för att ge böcker till intresseorganisationerna. RBU:s ordförande Maria Persdotter kommer till prisutdelningen och får då symboliskt ta emot en bok och också representera övriga föreningar som Riksförbundet Sällsynta diagnoser, FUB och Attention, säger Christina Renlund.
Så här lyder Selmapris-juryns motivering:
”Sällan möter man en författargärning med en sådan betydelse för den lilla människan, men också samhället i stort, som i Du får väl säga som det är. I 24 återgivna berättelser från anhöriga till någon med sällsynt diagnos eller funktionsnedsättning har Christina Renlund på ett till synes enkelt sätt fångat livssituationer som både skiljer sig från ‒ och i det mest avgörande liknar ‒ allas våra familjer. Där känslor av sorg, maktlöshet men också ödmjukhet och kärlek ryms. I den bästa av världar skulle denna bok inte behövas. I den näst bästa delger Christina oss läsare insikter som leder till högre tolerans inför det som vid första anblicken är annorlunda.”
