Efter 124 barnböcker får Vincent äntligen en huvudroll

I år kommer äntligen boken om killen med Downs syndrom! utropar Sören Olsson, författaren som själv har en son, Ludvig, med denna funktionsnedsättning. 28 år och 124 barnböcker har passerat, och nu är det alltså dags.

I förra numret av För­äldrakraft (nr 3, 2011) skrev Sören Olsson en krönika om att ständigt bli missförstådd på grund av talsvårigheter, samtidigt som man har en oerhört rik och fantastisk inre värld.

Lagom till höstens bokmässa kommer en barnbok på samma tema – Vincents magiska värld.

– Jag har ju pratat om att skriva en bok med en person med Downs syndrom i huvudrollen i många år. Nu är det dags!

Sören Olsson beskriver sig som en humor-värmesökande robot som studerar det som är bra och dåligt i livet och förvandlar det till barnböcker. De allra flesta är fyllda med dråpligheter och hittills har det alltså blivit långt fler än hundra volymer plus en mängd krönikor och föreläsningar.

– Livet är inspirationskällan, säger Sö­ren Olsson. Om man ser sig om i världen ser man alltid intressanta och dråpliga män­niskor. Jag är en ständigt påkopplad anteckningsbok som noterar det som händer.

Knäppa situationer
Sören Olsson och författarkollegan An­ders Jacobsson är kanske mest kända för att måla upp humoristiska figurer i knäppa situationer. Men trots alla knorrar är det inte bara lättsmält läsning.

– Det är både och eftersom jag har valt att angripa mänskliga företeelser med hu­morn som hjälpmedel. Man får inte vara rädd för att beröra ämnen som är allvarliga.

Det händer allvarliga saker i Sörens barnböcker. I någon av böckerna begår en av bokfigurerna självmord.

– I grund och botten handlar alla böckerna om inre värden som människors relationer och känslor.
Men bokvärlden är på många sätt gammalmodig, alltifrån författarna själva till förlagen och recensenterna.
Det finns inte särskilt gott om böcker med huvudfigurer som har funktionsnedsättningar. De som finns är ofta väldigt politiskt korrekta.

Elaka som alla andra
Själv drömmer Sören om en värld där personer med funktionsnedsättningar syns mycket mer i böcker och dessutom kan vara elaka och otrevliga precis som alla andra.

Den nya boken om Vincent (som släpps till den stora bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september) är kanske ett litet steg i den riktningen.

– Den ligger rätt i tiden, nu när alla tycker att det är viktigt att människor med handikapp ska få synas mer i samhället, men samtidigt är huvudpersonen inte bara genomsnäll och trevlig. Vincent har svagheter och går över gränser, som alla andra. Det vore väldigt trist om han inte vore så.

I huvudsak är det ändå en mycket snäll och vänlig berättelse om Vincent, en kille på sådär sju, åtta vårar och med Downs syndrom.

– Mitt hjärta klappar extra varmt för att alla med funktionsnedsättningar ska få vara med i samhället. Men med den nya boken vill jag också poängtera hur viktigt språket är som en brygga till att förstå andra människor.

– Under alla år med min egen son Ludvig har jag fått kämpa med att förstå honom och hjälpa honom att bli förstådd av andra. Att skriva böcker är ett sätt att öka möjligheterna till kommunikation. Att man beter sig illa eller använder våld är ofta en effekt av att man inte har kunnat kommunicera vad man tycker och tänker, säger Sören.

Det är inte första gången Sören skriver om personer i situationer av det slaget. Vincent har funnits med som bifigur i tidigare böcker i serien ”Galna gatan”, liksom en invandrarkille som inte kan någon svenska. Men i nya boken är det lite extra fokus på effekterna av just en funktionsnedsättning som Downs syndrom.

– Jag vill få fram känslan av att Vin­cents inre värld inte alls är så begränsad som omvärlden kan uppfatta den. Så är det ju ofta för personer med handikapp. När Ludvig var i den åldern pratade folk ofta inte direkt med Ludvig själv, utan med mig som förälder. Bara för att man har en utvecklingsstörning betyder det inte att man är dum i huvudet.

– Jag brinner för att kunna visa att den inre världen i livet inte behöver vara ett dugg sämre, den ser bara ut på ett annat sätt. Det finns inga begränsningar för att tänka och känna utan man kan ha precis lika mycket fantasi och bus och lek.

Lätt att få underlag
Eftersom nya boken till stor del utgår från Sörens egna erfarenheter från livet med Ludvig var det lätt att få underlag och inspiration.

– Ludvig har ofta överraskat mig med sina tankar.

Det finns en del situationer i nya boken som hämtats rakt av från Sören Olssons hem i Örebro, till exempel ”kärleksbombningen”.

– Det är en jätteviktig del av livet hemma och något som Ludvig introducerat för många år sedan och som fortfarande äger rum titt som tätt. Det rekommenderas varmt till alla.

Boken har ändå skrivits utan någon medverkan från Ludvig. Eller från annan expertis.
– Jag och Anders använder oss aldrig av referensläsare, vi utgår bara från vad vi själva tycker.

– Det som styr är det som gör oss själva nöjda. Någon gång har jag skickat ett halvfärdigt manus till förlaget, men synpunkterna gjorde att man nästan tappade lusten. Det är bättre att skriva färdigt en bok och sen ta en diskussion.

Missnöjd med utbudet
Sören Olsson är själv missnöjd med utbudet av barnböcker för familjer där någon har funktionsnedsättning.
Behovet är stort men han har svårt att komma på några riktigt bra boktips.

– Jag rekommenderar andra författare att se det som en utmaning att skriva om människor med funktionsnedsättningar, och inte bara i ett allmänt sammanhang där de är fantastiskt duktiga och bra, de ska lika väl kunna vara skurken i en berättelse!

– Jag är otroligt glad över att det har hänt så mycket i samhället på senare år, men det finns mycket kvar att göra. Det är på tiden att någon programledare i TV har en funktionsnedsättning, eller redaktören för en flashig modetidning. Jag tror att tv-serier som I en annan del av Köping och Världens bästa hotell gör att fler ser med ökad värme på mångfald.

Men många författarkollegor ligger fortfarande lågt.
– Det finns en rädsla för att trampa på någons tår och då är det lättare att låta bli. Det är väldigt synd när det blir så.

Tänka nytt och överraska
Kanske är det förståeligt att författare är försiktiga. Visst förväntar man sig att författare ska tänka nytt och överraska, men inte minst Sören Olsson har erfarenhet av kritikstormar.

Sören och Anders har fått skäll för att vara alltför kommersiella, skriva snusk och använda för mycket svordomar.

– Det finns bibliotekarier som hävdat att barn inte tycker om att läsa våra böcker utan har varit utsatta för grupptryck och tvingats läsa, minns Sören.

– Helst ska man inte skriva som det är utan som det borde vara. Just nu skulle det vara väldigt svårt att skriva om personer med funktionsnedsättningar som är elaka eller invandrare som beter sig som svin. Helst ska det vara pippilångstrump-tjuvar i randiga pyjamas och Kling och Klang som poliser.

Sören tror ändå att vi står inför en utveckling där personer med funktionsnedsättningar blir allt vanligare i böcker.

– Bokvärlden ligger lite efter i samhällets utveckling mot ökad mångfald. Författare skulle behöva sticka ut hakan lite mer. Men föräldrar och anhöriga måste också börja gå ut i affärerna och fråga vad de har, sätta lite press på branschen. Annars väljer förlagen det som de vet alltid har fungerat. Och i bokhandeln ska böckerna snabbt in och snabbt ut.

Stor nytta
Flera av Sörens böcker har genom åren blivit särskilt populär läsning bland unga som haft lite svårigheter med läsning eller kommunikation. Många skolor har därför haft stor nytta av dem. Men nyttan skulle kunna vara ännu större. Inte minst med hjälp av modern teknik. Färre än hälften av Sörens böcker finns som ljudböcker, inlästa av författarna. Och de är fortfarande inte tillgängliga för läsplattor som iPad.

Tror du inte att en iPad-version skulle vara bra?
– Jo, det tror jag absolut, eftersom man då kan tänka i flera dimensioner med uppläsning, bild, ord som kan googlas och så vidare. Jag är säker på att pappersboken kommer att leva vidare, få saker är bättre än att få ligga i soffan med en riktig bok, men det finns en vidareutveckling.

Vi frågar Sören vad det är som driver honom att producera den ena boken efter den andra.
– I grund och botten bygger mitt författarskap på att jag är intresserad av hur människor fungerar. Jag går igång på att utsätta olika människor för olika situationer. Jag får leka gud, skaparen av universum och det är jättehäftigt.

Så vad skulle du göra om du inte fick skriva böcker?
– Jag har alltid velat vara min egen boss så att starta en skola eller öppna en krog skulle kanske passa mig. Något som hänt mig de senaste åren är att jag blir mer och mer fascinerad av att vara i kreativa sammanhang. Det är inte längre jätteviktigt att jag själv ska skriva, utan intresset för att sätta igång och stötta andra ökar i mig. Det är så häftigt att få igång andras energi att skapa.