Gustav Fridolin: Elever ska inte vara särskiljda för särskiljandets skull

Det är dags att utreda särskolan igen, för att förbättra integration och likvärdighet. Det sa utbildningsminister Gustav Fridolin på Särskolans rikskonferens i Linköping i veckan.

– Lagen har inte hängt med i utvecklingen, säger Fridolin.

Just nu pågår en gymnasieutredning som även berör särskolan. Men Fridolin vill alltså att särskolan också får en egen utredning. Efter valet hoppas han att det blir verklighet.

Han vill även byta namn på skolformen till något modernare än ”särskola”. Men skolformen som sådan vill han ha kvar, även om den måste bli mer jämlik övriga skolan.

Vad är måksättningen med en ny utredning?
– Det är att alla elever ska få de bästa förutsättningarna för livet framåt. Det finns inga stora krav på att göra förändringar i läroplanen, men det finns saker i lagstiftningen som är gammaldags. Det står fortfarande att målgruppen är elever med ”utvecklingsstörning” men det är ett begrepp som inte längre används medicinskt.

Behövs det mer integrering än idag med vanliga skolan?
– Det behövs BRA integrering, där det är genomtänkt och bygger på elevernas bästa. Alltså att man inte är särskiljd för särskiljandets skull. Man ska inte sitta i lokaler långt ifrån vanliga skolan, eller inte ha möjlighet att umgås med andra elever.

– Men det är klart att många i särskolans målgrupp behöver det mindre sammanhanget och personaltätheten som särskolan kan ge – det får man inte förlora på vägen.

Men poängen är bättre integrering än idag?
– Ja, och det kan handla om lokalfrågor. Vi har haft ganska många gymnasiesärskolor som varit helt skilda från den vanliga gymnasieskolan, och det har sällan varit bra. En del av dessa gymnasiesärskolor har haft en bra verksamhet, men man har kommit långt bort från den andra skolan. Där har vi just nu ett uppdrag som går ut på att bygga ihop gymnasiet bättre.

Att förbättra likvärdigheten är också ett mål.

– Nu tar staten större ansvar för finansieringen av den vanliga skolan, och ställer som motkrav att man inte får göra kommunala nedskärningar. På det sättet ser vi till att det blir mer för alla, men mest för de som behöver det mest. Vi vill ha in särskolan i samma system så att man också garanterar likvärdig finansiering till särskolan.

På Särskolans rikskonferens konfronterades Gustav Fridolin med uppgifter om att vissa elever på lärlingsutbildningar kan bli helt utan ersättning vid sjukdom, annan kort frånvaro och skollov.

Trots att det uppenbart beror på en miss i regelverket kunde Fridolin inte utlova någon omedelbar rättelse.

– Jag tar med mig problemet, för det här är något som ofta återkommer, att systemen inte pratar med varandra. När man har hittat en bra lösning för en viss elev krockar det med systemet. Istället för att hjälpa blir systemet ett hinder för att uppnå lösningar.

Den här eleven får vara utan ersättning?
– Ofta tar det tid att ändra i systemen, men nu har vi fått in uppgifter om det här även från SPSM och då ska vi se vad vi kan göra för att snabbt ändra i reglerna.

Det påminner om bristen på stöd till elever som varit felplacerade i särskolan… En utredning föreslog att de skulle få stöd ute i kommunerna att komma ikapp, men det har väl inte lett till något konkret?
– Jo, det har gjorts en del förändringar utifrån utredningen. Några av förslagen har vi gått vidare med.

Men tidigare elever hör av sig till oss och säger att ”jag har fortfarande inte fått hjälp”…
– Det är en anledningarna till att vi tillsatt en utredning om hur hela regelverket om särskilt stöd ska fungera. Nästa steg är att stärka lagstiftningen, och det ingår i uppdrag för en utredning som görs av Greger Bååth, tidigare generaldirektör på SPSM.

De flesta unga som går i gymnasiesärskolan hamnar efter skolan utanför den vanliga arbetsmarknaden. Så har det varit länge och det har inte skett någon förbättring. Samtidigt ökar klyftorna ekonomiskt. När kommer ni att ta krafttag för jämlika levnadsvillkor?
– Vi har en arbetsmarknad som alla forskare beskriver som allt hårdare. Det är väldigt tufft för elever som gått i särskolan. Det är i grunden av samma skäl som många slits ut väldigt snabbt.

– Vi måste göra satsningar hos Arbetsförmedlingen så att man faktiskt SER förutsättningarna för personer med intellektuell funktionsnedsättning och matchar dem med de arbeten som finns. Det vet jag att Arbetsförmedlingen VILL göra och vi ger dem sådana uppdrag.

– Det handlar också om att ifrågasätta att arbetsmarknaden kräver att alla ska prestera hundra procent varje timme. Detta är inte hållbart – det måste finnas olika typer av både jobb och bidrag.

Men kan inte NI göra mer krafttag?
– Absolut – det är ett krav som ska ställas på oss. Vi har gjort en hel del för att öppna arbetsmarknaden för fler, genom att skapa nya anställningsformer, rensa i gamla stödsystem som fungerar dåligt och ge Arbetsförmedlingen bättre verktyg att hjälpa enskilda.

– På vissa områden har det blivit bättre, men när det gäller vuxna med funktionsnedsättningar har man inte kommit lika långt. Det måste vi lära oss av.