En skola för alla: Drömmen som låter vänta på sig

Nu kommer handboken för alla dem som väntat tillräckligt länge, och som kan underlätta mötet med verkligheten. Föräldrakraft har träffat författarna, och kan här publicera delar ur boken.

Regeringen filar på ett förslag till ny skollag, men det är svårt att veta vad den kommer att innebära och när den kommer.

Författarna till den nya skolhandboken har nu i alla fall bestämt sig för att publicera boken snarast, även om det innebär att den måste revideras redan nästa år, när den nya skollagen förväntas bli klar.

– Vi trycker 1 500 exemplar nu och hoppas få resurser att uppdatera den nästa år, säger Karin Paulsson.

Handboken har skrivits av Lina Sten­berg i samarbete med Karin Paulsson. I handboken beskrivs  vilka FN-konventioner, lagar och förordningar som kan vara aktuella för elever i grundskolan. Det handlar till exempel om rätten att välja skola, rätten till skolskjuts, rätten till hjälpmedel i skolan och rätten till pedagogiskt stöd.

Det har varit viktigt att ha med direkta citat från lagtexterna – allt för att ge föräldrarna så konkreta argument som möjligt.

Praxis stor betydelse

Eftersom skolan styrs av olika ramlagar, utan exakta bestämmelser har praxis stor betydelse, det vill säga hur lagarna har tolkats i samband med olika rättsfall. En jurist  anlitades för att ge exempel på hur vissa lagar tillämpas i praktiken.

Text­erna i handboken  har sedan synats av flera andra experter, bland annat  rådgivare vid Specialpedagogiska skol­myn­dig­heten.

– Det får inte bli några fel, säger Karin Paulsson och Lina Stenberg. Vissa ord kan vara enormt avgörande. I juridiken är det stor skillnad på ”bör” och ”ska”. Dess­utom har  olika yrkesgrupper ofta olika erfarenheter och därför är det viktigt att personer med olika yrkesbakgrunder får komma med synpunkter.

Föräldrar viktigast

Den viktigaste målgruppen är föräldrar till skolbarn som har rörelsehinder eller andra funktionsnedsättningar, men Ka­rin Paulsson och Lina Stenberg har mött stort intresse även från lärare, rektorer, skoltjänstemän, lokala politiker och andra professionella.

– Däremot har vi fått göra avkall på vår ambition att göra handboken så lättillgänglig att den även ska rikta sig till barn och unga. Det visade sig vara för svårt att använda ett så enkelt språk att den blir läsbar även för yngre barn, säger Karin Paulsson och Lina Stenberg.

I skolprojektet ingår en enkätstudie där 470 barn och deras föräldrar samt cirka 100 lärare och rektorer gett sin syn på skolans fysiska, pedagogiska, psykosociala och organisatoriska tillgänglighet.

Många av de problem som framkommer där tas upp i handboken, till exempel:

• Alla elever får inte välja i vilken skola de vill gå.

• Elever som vill gå i den skola som ligger närmast hemmet får inte alltid göra det.

•  Alla skolor  är inte anpassade för elever med funktionsnedsättningar.

• Alla får inte det pedagogiska stöd de behöver  utan eleven flyttas till specialklass eller särskola på alltför lösa grunder.

•  Alla får inte de hjälpmedel de behöver.

• Problem med skolskjuts.

• Brister i den psykosociala miljön, det vill säga svårigheter att vara delaktig på lika villkor på raster, vara med på utflykter, bli utsatt för mobbning med mera.

Vanligt med bråk

Det är mycket vanligt att det blir bråk kring en elevs rätt till hjälpmedel, även om det gäller saker som kan tyckas självklara, som dörröppnare och datorer.

– Rätten till hjälpmedel regleras i både Skollagen och HSL (Hälso-och sjuk­vårdslagen), men formuleringarna är vaga. Samhället är skyldigt att tillgodose behoven men det är någon annan, det vill säga skolan, kommunen eller landstinget som avgör vad man behöver, säger Karin Paulsson.

Hjälpmedelsinstitutet och SKL, Sve­riges Kommuner och Landsting, blev förra året klara med en utredning som (än en gång) pekade ut oklara ansvarsgränser mellan kommuner och landsting som boven i dramat. Men utredningen kan bara ge förslag till åtgärder. Ytterst är det varje landsting och kommun som beslutar vad som gäller hos dem.
 

Inte övertygad

Karin Paulsson är inte övertygad om att det blir någon verklig förändring. Idag är det endast en tredjedel av kommunerna och landstingen som har samarbetsavtal kring dessa frågor enligt HI:s utredning ”Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?”

– Jag har arbetat länge med frågorna och det har varit ungefär lika oklart i flera årtionden trots lagar och statliga hjälp­medelsutredningar, en redan på 1980-talet, säger hon. Det är ytterst förvånande att  många kommuner och landsting fortfarande inte har upprättat avtal om kostnads- och ansvarsfördelning när det gäller hjälpmedel. Och enligt HI:s utredning är datorer efter många års stridande fortfarande den hjälpmedelsfråga som  vållar allra mest problem.

Enligt Karin Paulsson är många av de frågor som kommit upp inom skolprojektet sådant som varit kända problem under 20 eller kanske 30 år.

– Ändå har man inte fått det att fungera. Ett förklaring kan vara att det väldigt sällan blir några påföljder för kommuner som inte ser till att skolorna uppfyller kraven. Därför hoppas vi att den kommande skollagen skärper påföljderna, säger Karin Paulsson.

Enklare ställa krav

Med den nya handboken blir det  enklare för föräldrar och elever att ställa krav på skolan.

– I första hand kommer man att se vad man har rätt till genom de ramlagar och den juridiska praxis som finns, men även genom de internationella konventioner som inte är lika starka men som Sverige har lovat att leva upp till ”till det yttersta av sina resurser”, säger Karin Paulsson och Lina Stenberg.