Ensam förälder: ”Om man är två bär man hälften var”

Vem växeldrar man med när man inte har en partner att dela med? Gabriels mamma har hittat många kreativa lösningar, men hon känner en stark längtan efter kärlek. Att träffa en ny partner när man har ett barn som kräver omvårdnad dygnet runt kan vara svårt, men det är långt ifrån omöjligt.

Ljusen är tända på köksbordet i fyrarummaren i Sandsborg. Här bor Gabriel och hans mamma Spira tillsammans med deras katt. Gabriels pappa har aldrig funnits med i bilden.

Efter en kort och intensiv kärlekshistoria blev Gabriel till, men relationen tog slut innan han föddes.

Istället bad Spira sina fyra bästa vänner om att de skulle finnas hos henne under och efter förlossningen, och så länge hon behövde stöd med sitt nyfödda barn.

Men det blev inte som hon hade tänkt sig. Under en rutinkontroll på mödravårdscentralen i vecka 39 hördes inga hjärtljud, och när Spira åkte in till sjukhuset trodde hon att hennes barn hade dött. Efter ett akut kejsarsnitt kom Gabriel. Han levde, men hans liv hängde på en skör tråd.

Hennes släkt och vänner bildade ett nätverk, ett team, som turades om att hjälpa till med det praktiska.

När de var på sjukhuset fick hon hjälp med katterna, posten och blommorna, och när de kom hem fick hon hjälp med mat, städ och tvätt.

Hon minns att en av hennes närmaste vänner tidigt uttryckte ”Jag finns här”. Han har funnits med hela tiden och deltagit i olika möten, eller bara kommit till sjukhuset och funnits i närheten om hon behövt någon att prata med. Men föräldraskapet delar hon inte med någon.

Gabriel behöver ständig tillsyn och assistans dygnet runt för att överleva. Att vara ensam om att bära det yttersta ansvaret, att inte ha någon att växla med, har sitt pris. Några gånger har hon känt att det ”bara är för mycket”.

– Då vill jag bara köpa en flygbiljett och dra.

Och en gång gjorde hon det. Hon och Gabriel var på semester, och när Gabriel var med assistenten packade hon sin väska och gick.

– Jag gick en och en halv mil. Sen kom det över mig: ”Jag kan gå till världens ände, men Gabriel finns ändå här”, säger Spira och lägger handen på hjärtat.

Och när någon i familjen nyligen sa att hon borde lämna bort Gabriel för att orka, visste hon att det inte är något alternativ.

Och det är faktiskt fantastiskt också.

– När Gabriel är frisk och vi är helt själva och vi leker eller bara ligger och myser, då fylls energin på.

Spira fyller också på med energi genom att sjunga i en kör, gå i meditationsgrupp, eller gå ut och dansa. Hon träffar också psykologen på habiliteringen regelbundet.

– Jag vill gå på Friskis och Svettis också, men hinner inte.

Men en ny partner skulle ge mest energi av allt. Det har hon känt ända sen det tog slut med Gabriels pappa. Både för sin egen skull, och för Gabriels.

Hon har provat att nätdejta, vilket hon tycker är en bra möjlighet när man inte är ute så mycket, även om man förstås även kan träffas på affären eller i tunnelbanan.

– Det gäller bara att hålla blicken öppen.

Och det gjorde hon också, när hon var ute och dansade en kväll i höstas. Plötsligt stod han där, mannen som hon hade letat efter. Sedan dess har de träffats.

Det dröjde ett tag innan hon berättade om Gabriel och alla hans behov.

– Jag var orolig att jag skulle skrämma bort honom, när det kändes så bra.

Men reaktionen uteblev och nyligen kom han hem till dem och fick träffa Gabriel.

– Då visade jag mig ”RAW”, det här är mitt liv, så här ser det ut.

Drömmen om fler barn är stark men hon vet inte om hennes nya kärlek har samma tanke, eller om det ens är möjligt.

– Jag är ju 43 år. Men jag vill ju att Gabriel ska få småsyskon. Jag har också funderat på att åka till Danmark eller om det finns någon i min omgivning som kan vara donator. Jag kan ju överleva igen utan en pappa till barnet. Det står inte och faller med det.

På frågan vad kärlek till en partner innebär svara Spira att hon ”blir påfylld” så att hon klarar vardagen bättre. Och att närhet och kärlek, att få känna sig utvald, är ett mänskligt behov.

Att inte kunna dela kärleken och sorgen hon känner för Gabriel är en stor saknad. Assistenter, familj och vänner gör sitt bästa men det starkaste bandet till honom är hon ensam om. På ett sätt tycker hon att är det skönt att fatta alla beslut själv. Men att inte kunna dela händelser kring Gabriel är en sorg, en tyngd, som hon bär på.

– Om man har en partner bär man hälften var. Det är också bara inför denne man kan visa sin sorg och sårbarhet.

Hon tänker också att tvåsamheten handlar om små saker i vardagen, att någon sätter på tevattnet åt en eller att man får en klapp eller en blick. Och att det också handlar om att få ge något tillbaka.

– Att få ge kärlek höjer också upp en själv till att orka mera. Inom oss alla finns en längtan att bli älskade.