Ersättning för förlossningsskada

Efter sex års kamp ger Patientskadenämnden familjen Garding från Upplands Väsby rätt. Cp-skadade Lucas, 7, beviljas ersättning för sin förlossningsskada. Beskedet kom helt nyligt.

– Jag kan nästan inte tro att det är sant, utbrister mamma Åsa Garding.

Hon möter upp på stationen i en röd Toyota. Under bilfärden varnar hon för röran hemma. Det var därför hon blev lite sen. För att hon kände sig tvungen att skura köksgolvet i alla fall. Familjen har nyligen flyttat till en enplansvilla och renoveringen pågår fortfarande. Det är många trådar att hålla i.

– Min man har tidigare arbetat som snickare vilket kommer väl till pass nu. Men det är mycket annat som ska klaffa också, med assistans och skola och habilitering, säger Åsa Garding som är assistent på heltid åt sonen Lucas.

Knappt har hon hunnit avsluta meningen innan färdtjänstbussen svänger in framför villan. Det är Lucas som kommer hem från skolan i sällskap av farmor Pia. Han går i Råsunda skolas RH-enhet (Pilen) med särskilda undervisningsgrupper och landstingets habiliteringsenhet. Farmor Pia hjälper Lucas av med skorna och berömmer honom när han steg för steg lämnar hallen bakom sig

– När man har en cp-skada måste man alltid med tanken aktivera en rörelse, det går inte med samma automatik som för oss andra, väldigt arbetsamt med andra ord.

Åsa Garding kommer plötsligt på att hon missat ringa till Lucas läkare. Och rusar upp och slår numret. Samtidigt som mellis förbereds. Storasyster Josefin, 10, kommer inspringande och vill ha hjälp att koppla in musikspelaren så att hon kan lyssna på Justin Bieber när hon hoppar på studsmattan. I telefonen får Åsa Garding beskedet att läkaren inte längre har telefontid och hon hänvisas till mottagningen istället.

– Varför göra något enkelt när man kan göra det komplicerat, säger Åsa Garding med ett leende och skakar på huvudet.

Från vardagliga sjukvårdskontakter övergår vi till att prata om den omfattande rättsprocessen. Åsa Garding bläddrar i den uppslagna pärmen där alla dokument i Lucas förlossningsskadeärende är samlade. Journalkopior, avslag, överklaganden, avslag på nytt, ny överklagan. Och så fortsätter det, sida upp och sida ner. Även dokumentationen från förlossningen av Lucas storasyster Josefin har varit av betydelse.

Bild på Åsa Garding.
Åsa Garding.

– När jag var gravid med Josefin gick jag över tiden med nästan tre veckor. Hon låg bara och snurrade inne i magen och kom inte ut. Efter 37 timmar fick man göra ett akut kejsarsnitt. I Lucas journal står det att hon kom i vecka 38, vilket är helt fel, hon kom i vecka 42 plus fem dagar. Det var ju viktig information inför förlossningen av Lucas och att det med stor sannolikhet skulle behövas ett kejsarsnitt även med honom. Man börjar ju undra hur säkra de där journalanteckningarna egentligen är, hur vet man att det inte begås fler misstag?

Med de svåra erfarenheterna som Åsa Garding hade med sig i bagaget från första förlossningen, garanterades hon ett kejsarsnitt omgående, så fort något verkade konstigt med Lucas och om hon gick över tiden. Men förlossningsläkaren läste förmodligen inte journalen ordentligt. Efter 30 timmar började Lucas hjärtljud att försvagas.

– Jag bad då om att få göra ett kejsarsnitt men läkaren ville hellre försöka få ut Lucas med hjälp av sugklocka.

I stället för att prova bara en gång så försökte läkaren fem gånger med sugklockan. Vilket var tre gånger för mycket enligt överläkaren. Lucas fick akut syrebrist och en dyskinetisk cp-skada vilket innebär att han inte kan kontrollera sina muskler och rörelser. Även Åsa Garding fick svåra skador på inre organ som brast av det ovarsamma ingreppet.

En anmälan gjordes i början av 2006, till dåvarande HSAN och efter en tid fick familjen kontakt med en advokatbyrå. År 2008 fick Lucas sin skada klassad till 50 procent skada. Nu efter sex år har de fått skadan klassad som förlossningsskada till 100 procent. Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF, sköter utbetalningar av ersättning efter patientskador. Till Lucas utgår en summa för sveda och värk, för invaliditet och  merkostnader, samt ett tillägg för livränta om Lucas inte kan jobba i framtiden. Det börjar gälla när han fyller 19 år. För Åsa Gardings egen skada har inget belopp beviljats.

– Men vi får se om vi kanske ska överklaga på nytt, nu när Lucas cp-skada i alla fall blivit godkänd till 100 procent. Läkaren blev inte prickad, men nu när vi är i ett annat läge rent juridiskt, kanske det är läge att göra en ny anmälan. Det hjälper ju inte oss men det kan rädda andra familjer från att råka ut för samma sak.

Flera möjligheter öppnar sig i och med skadeståndet, men samtidigt täcker det långt ifrån den totala kostnaden för skadan som Lucas åsamkats. Sedan är sex års rättsprocessande inte gratis.

– En del av advokatkostnaden bekostades genom skadeståndet eftersom den långdragna processen gjorde att bidraget från rättsskyddet inte räckte.

Åsa Gardings tips till andra som vill anmäla en förlossningsskada, är att ta hjälp och inte ge upp.

– Överklaga, överklaga och överklaga, ge er inte, det är mitt råd.

Familjen har fått kämpa mycket i motvind genom åren som gått, först för att få assistans till Lucas och sedan för att få vissa habiliteringsinsatser.

– Kommunen ville först inte bekosta en plats på Stadshagens habilitering, men deras insatser har verkligen hjälpt Lucas. Där har barnet rätt att gå upp till 6 års ålder.

– Det känns som att de vill komma så billigt undan som möjligt, det är bara ekonomin som styr.

Farmor Pia håller med.

– Ju mer samhället satsar i början desto mer vinner man ju i slutänden.

Åsa Garding håller upp tummen och pekfingret, förklarar för Lucas som sitter bredvid henne att tummen betyder festis och pekfingret mjölk.- Vill du ha festis eller mjölk?

Lucas pekar på Åsa Gardings tumme. Sedan visar han även på kommunikationskartan var festisbilden finns. Andra hjälpmedel som Lucas använder är dator med talsyntes, pratapparat, ståskal, fotortoser, rullator, rullstolar, toastol, höj- och sänkbar säng, sittskal (används som matstol), cykel samt en kroppsdress som hjälper till att stabilisera upp kroppen.

I Östersund har en helt ny träningsmetod startat som  kallas Advanced Biomechanical Rehabilitation (ABR). Metoden kommer ursprungligen från Danmark. Lucas har precis börjat med deras träningsprogram.

– Det är som bindvävsmassage, säger farmor Pia.

Och fortsätter:

– Bindväv finns ju äverallt i kroppen, tänk på de vita senorna i en köttbit, det är bindväv. När inte kroppen kan jobba som vanligt gör det att bindväven släpper här och var. Genom träning binds detta ihop igen och muskler kan byggas upp. Det hela började som träning för strokepatienter.

Två gånger om året kommer ABR-teamet till Östersund för att hålla kurs och, i mån av intresse, kostnadsfria semiarier. Metoden har bara funnits sedan september 2000, då biomekaniker Leonid Blyum påbörjade arbetet med att utveckla en metod för att hjälpa bland annat barn med speciella behov.

Åsa Garding demonstrerar hur det går till och håller en hand över Lucas bröstkorg och tänjer lite lätt. Samtidigt som hon sjunger en sång om en tokrolig hund. Lucas skrattar så han nästan kiknar.

Foto på Lucas Garding.

– Träningen gör det lättare för Lucas att äta. Sedan vi började med ABR i februari, har Lucas gått upp två kilo, något han inte lyckats med under ett helt år, säger Åsa Garding.

– Det är en träningsmodell för dem som inte kan röra sig som andra. Alla behöver träna och bygga upp muskler för att kroppen ska må bra.