Får du verkligen bestämma över dina assistanstimmar?

DEBATT. Vilken frihet finns det egentligen för en assistansberättigad att disponera beviljade assistanstimmar?

Från frihet till minuträkning

När det lagstiftades om personlig assistans på 90-talet hade man dessförinnan sett att personer med funktionsnedsättning hade mycket begränsade möjligheter att bestämma över sin egen situation och att påverka utformningen av olika stödinsatser. Den personliga assistansen skulle minsann bli något helt annat med stort inflytande, valfrihet, goda levnadsvillkor och inte minst rätten att leva sitt liv som andra!

Över tid har handläggningen av ansökningar om personlig assistans/assistansersättning utvecklats till en monumental minut- och ibland sekundräkning. Parallellt med detta har rättsutvecklingen i domstolarna bidragit till minskad frihet för den assistansberättigade att använda sin beviljade assistans på det sätt som hen vill. Schemaläggningen (verkställigheten) har haft stor betydelse ifråga om minskad och indragen assistans – ofta med efterföljande återkravsbeslut.

Vad säger Försäkringskassan?

Försäkringskassan anger ändå följande i sin Vägledning om assistansersättning.

Bedömningarna som ligger till grund för beslutet innebär inte att de beviljade assistanstimmarna måste användas precis på samma sätt som Försäkringskassan bedömt behoven. – – – Ett beslut om personlig assistans ska innehålla information om den yttre ram inom vilken timmarna får användas. Det är sedan den försäkrade som avgör när och på vilket sätt stödet ska ges inom den ram som de beviljade timmarna ger. Det innebär att den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer. De begränsningar som finns följer av lag eller annan författning.

Och vad säger domstolarna?

Frågan är vilken betydelse denna skrivelse har när domstolarna återkommande gör bedömningar som inskränker den assistansberättigades frihet att använda beviljad assistanstid? Jag betraktar det som en inskränkning då fritt förfogande av assistanstimmarna faktiskt kan leda till framtida, negativa konsekvenser såsom minskad eller indragen assistans eller nekad utökning av assistansen. För egen del anser jag att skrivelsen ger assistansberättigade en falsk känsla av en frihet som faktiskt inte längre finns.

Även när Försäkringskassan via e-post har bekräftat till den assistansberättigade att denne fritt får schemalägga beviljade assistanstimmar kan just schemaläggningen utgöra en viktig bevisning för att dra in hela assistansersättningen (se Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 2217-22). Jag uttalar mig inte om domen är rätt eller fel utan vill endast tydliggöra vilken stor betydelse schemaläggningen/verkställigheten har fått.

Risk för indragen assistans

För min del är det oerhört viktigt att de assistansberättigade har korrekt information om vilken frihet som finns ifråga om schemaläggningen. Om friheten att använda sin beviljade assistans senare riskerar att leda till en minskad eller indragen assistans kan det knappast betraktas som verklig frihet.

Det måste understrykas hur vanligt det är att anhöriga går in och ideellt täcker upp för behov som inte syns i schemaläggningen. Även det som inte har verkställts som utförd assistans kan förstås utgöra högst reella hjälpbehov som måste tillgodoses på något sätt. Anhörigas insatser är därför många gånger det som möjliggör den frihet som måste finnas för att det ska vara tal om att assistansberättigade ska ha rätt att leva ett liv som andra.

Fritidstimmar fick inte användas för hygien

Nu har Kammarrätten i Jönköping slagit fast att fyra timmar fritidsaktiviteter per vecka är tillräckligt för att uppnå goda levnadsvillkor (mål nr 1679-23).

Endast fyra timmar per vecka är förstås upprörande lite. Än värre är det att se hur verkställigheten återigen har haft stor betydelse för utgången i målet. Kammarrätten har bl.a. tagit fasta på att den assistansberättigade har använt tidigare beviljad tid för fritidsaktiviteter till aktiviteter som inte har gett rätt till assistanstid.

Vad är det då den assistansberättigade har gjort? Ja, han har uppgett att all tid som varit avsedd till fritidsaktiviteter inte har använts just till detta eftersom han samtidigt har upplevt att den beviljade tiden för andra hjälpbehov inte har räckt till. Det skulle kunna handla om att han har avstått fritidsaktiviteter för att istället använda tiden till att få hjälp med dusch, toalettbesök och annat där han har upplevt att beviljad tid varit otillräcklig. När man gör detta ska man alltså samtidigt räkna med att det kan få en negativ inverkan på framtida assistansbeslut.

Finns någon frihet kvar?

Det är väldigt ofta en stor skillnad mellan sökta och beviljade assistanstimmar. De sökta timmarna utgör den assistansbehövandes upplevda tidsåtgång för att tillgodose hjälpbehoven. Nu kan man konstatera att inte ens beviljad tid för fritid kan disponeras fritt utan risk för framtida negativa konsekvenser för den assistansberättigade. Finns det då verkligen någon frihet kvar att tala om?