Fattigdomsfällan: Många får aldrig chansen att bygga upp sin ekonomi

Ekonomin för personer med funktionsnedsättningar hän­ger inte med i utvecklingen. Social­styrelsen, För­­s­äk­­­rings­­kassan och statliga utredningar har uppmärksammat försämringarna, men inget har hänt.
– Det har varit förfärligt tyst om detta alltför länge, säger Ingrid Bur­man, ordförande för Handi­kapp­förbunden.

Missnöjet växer. I mitten av december väntas Handikappför­bun­den uppvakta regeringen. Kraven är att ersättningarna höjs, att myndigheterna blir bättre på att informera och att det blir enklare att ansöka.
– Ersättningarna som en gång kom till för att utjämna de ekonomiska skillnaderna har halkat efter. Men det har också blivit krångligare att söka, säger Ingrid Burman.
– Samtidigt som nivåerna har halkat efter möter vi höjda avgifter i samhällets service.

Ersättningen inte anpassad
Under hösten gjorde Handikapp­för­bunden en enkät bland sina medlemsförbund. På ett ordförandemöte beslöts att regeringen ska kontaktas, i ett försök att vända den negativa trenden.
– Handikappersättning och vårdbidrag är två ersättningar som inte är anpassade till hur samhället ser ut idag. Det har lett till att många människor lever i relativ fattigdom.

Ser inte till extra avgifter
– När man tittar på inkomsterna för personer med funktionsnedsättningar ser man ofta bara på inkomstsidan och ytterst sällan på alla extra utgifter och avgifter. Om man tar med utgifterna blir nettot ofta väldigt litet.
Redan i april 2007 slog För­säk­ringskassan fast att handikappersättning och vårdbidrag har blivit omoderna. Den rapporten (För­säk­rings­kassans Kunskaps­över­sikt – handikappersättning och vård­bidrag) har ännu inte lett till några förändringar. Nu hoppas Handi­kapp­för­bunden än­då kunna väcka socialdepartemen­tets intresse.
Passiviteten kan delvis bero på att statistiken är bristfällig, trots alla rapporter.
– Vi vet att det finns en stor anhörigförsörjning, särskilt när unga vuxna ska börja leva sina egna liv. Däremot vet vi inget om hur stor del av försörjningen som anhöriga står för, säger Ingrid Burman.

Måste ha på fötterna
– För att få upp frågan i debatten behöver man verkligen ha på fötterna. När Social­styrelsen kommer med en rapport får vi lite uppmärksamhet, men det är ändå som att det inte är politiskt intressant att diskutera ekonomiska villkor för personer med funktionsnedsättningar.
– Det finns ingen ordentlig forskning. När jag nyligen träffade fattigdomsforskare, frågade jag dem varför de inte tog med människor med funktionsnedsättningar i sin forskning. ”Ja, men det finns ju ett försäkringssystem”, blev svaret. Sam­tidigt vet vi att vårdavgifterna för många unga kan vara så höga att de tar nästan hela inkomsten.

Får aldrig chansen
Socialstyrelsens rapporter ”Allt­jämt ojämlikt” och ” Inkomster och utgifter för vissa personer 20–64 år med funktionsnedsättningar ” visar ändå svart på vitt att många aldrig får chansen att bygga upp en ekonomi. Särskilt hårt drabbade är unga människor som aldrig får någon möjlighet på arbetsmarknaden, ofta på grund av en medfödd funktionsnedsättning.
– Ingen politiker, oavsett parti, tycker att det är rimligt, men så ser verkligheten ändå ut. Vi måste driva frågorna hårdare för att få en förändring, säger Ingrid Burman. +