”Finansen bromsar bättre stöd till arbete”

Otåligheten växer. Varför genomförs inte förslagen som kan öppna arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning?
Det är kostnaderna och finansdepartementet som bromsar, löd svaret från politikerna på debatten Vägen till arbete.

Två saker framgick tydligt på debatten Almedalen den 30 juni.

Ett: Politikerna har hittills mest kommit med vackra ord och inte så mycket konkreta åtgärder.

Två: Publiken var mer frustrerad och missnöjd än någonsin tidigare.

Efter fjolårets entusiasm och vallöften var debattörerna i år betydligt försiktigare, till och med defensiva.
Mycket av 2014 års förhoppningar om snabba åtgärder var bortblåsta.
I år betonades istället hur svårt det är att gå från ord till handling när det kommer till konkret lagstiftning och inte minst finansiering.

Konkreta nyheter uteblev. Däremot tycks politikerna räkna med att en höjning av lönebidragstaket KAN förverkligas i regeringens budgetproposition till hösten.

– Det råder ingen tvekan om att ambitionen är att höja lönebidragen, vi pratar intensivt med finansdepartementet just nu om att i höstbudgeten ta ett första steg. Det är för tidigt att säga att det verkligen blir så, men det finns en intensiv diskussion mellan arbetsmarknad och finans, sa Annelie Karlsson (S).

Miljöpartiets Magda Rasmusson slog fast att alla löften SKA genomföras:
– Vi har fått in flera åtgärder i regerings­överenskommelsen, bland annat Funkautredningen, Flexjobb och en breddning av diskrimineringslagen. Detta ska man se som ett avtal, som man lovar att genomföra under mandatperioden.

– I vilken ordning det kommer får visa sig. Men vi har gått till val på det och lovat det i regeringsöverenskommelsen så det ska ske.

Ali Esbati (V) prioriterar höjda lönebidrag i kommande budgetförhandlingar med regeringen.

Vänsterpartiets Ali Esbati lovade att även hans parti prioriterar en lönebidragshöjning i budgetförhandlingarna med regeringen.

– Vi kommer att driva en höjning i regeringsförhandlingarna och jag är övertygad om att det kommer under mandatperioden. Jag vill att det ska ske så tidigt som möjligt, men det beror på den politiska processen.

Elisabeth Sandlund, som ledde debatten, pressade politikerna hårt redan i inledningen, genom att konstatera att alla partier för ett år sedan var rörande eniga om att genomföra Funka-utredningens viktigaste förslag.

Oavsett valutgång skulle lönebidrag höjas, hjälpmedelshantering förenklas och stöden moderniseras.
– Men sen kan man inte påstå att det har hänt särskilt mycket. Hittills handlar det om ord, inte så mycket handling, sa Elisabeth Sandlund, som ville veta vilka idéer och ”driv” som partierna nu vill lösa jobbkrisen med.

Särskolans elever måste få bättre möjligheter att vidareutbilda sig för att få arbete, säger Per Lodenius (C).

Varför har det hänt så lite efter valet? var den självklara inledande frågan.

Det korta svaret var att, oavsett enigheten om behovet av åtgärder, så har man inte kommit överens om finansiering och prioriteringsordning.

– Det finns en knölig gata i Stockholm som går från arbetsmarknadsdepartementet till finansdepartementet, sa Bengt Eliasson (FP). Det är många frågor som har fastnat på den gatan. Vi är ganska överens om att de flesta av Funka-utredningens förslag är bra. Vilka som ska införas först är vi också ganska överens om. Men när det gäller finansiering måste vi alla partier skärpa oss och driva på. Kommer det förslag till riksdagen så kommer det att gå igenom.

– Det är sällan vi kan känna en sådan samsyn som i denna fråga, sa Annelie Karlsson (S). Eftersom vi har som mål att ha Europas lägsta arbetslöshet kan man känna sig helt trygg med att vi måste återkomma med konkreta förslag. Det är omöjligt att nå målet om vi inte hittar lösningar för lönebidraget och andra åtgärder för personer med funktionsnedsättningar.

Flexjobb behövs för att inte låsa in folk i låglönesektorer, säger Magda Rasmusson (MP).

En höjning av lönebidragstaket har i många år varit det hetaste önskemålet från många.

Det är också den dyraste åtgärden bland Funka-utredningens förslag, med en prislapp på cirka 1,5 miljarder kronor.

Det har inte hjälpt att alla är överens om att det, på lite sikt, är lönsamt att höja lönebidragstaket.
– Om man ska vara konkret så är det kostnaden som är det svåra, sa Ali Esbati, som samtidigt konstaterade att kostnaden bara motsvarar någon procent av alliansregeringens skattesänkningar.

Flera av debattörerna har det senaste året kämpat hårt, men hittills förgäves, för att få fram förslag till riksdagen.

– Detta är något vi måste prioritera även EFTER ett val, sa Penilla Gunther. Jag har gott samvete för jag har verkligen legat på mitt parti. Det börjar sätta sig, men varje parti måste jobba för att förstå förutsättningarna för att alla ska kunna jobba. Jag upprepar ständigt mitt mantra att var och en ska kunna arbeta 100 procent av sin förmåga.

Kostnaden för höjda lönebidrag har i praktiken lett till att även ANDRA angelägna åtgärder bromsats.

– Det vore problematiskt att gå fram med Funka-utredningens förslag om en höjning av lönebidragstaket saknas. Det skulle bli för futtigt, även om de andra förslagen också är viktiga, sa Ali Esbati.

Jenny Petersson (M) beskrev lönebidragshöjningen som ”elefanten i rummet”, den heta fråga som ingen vågar ge besked om när och hur den ska genomföras.

Lönebidragen är en het fråga, men Jenny Petersson (M) vill också utveckla Samhall.

Per Lodenius (C) lyfte fram ett exempel på förbättringar som gått i stöpet under det gångna året.

– Förra året pratade jag mycket om eftergymnasial utbildning för den som gått i särskolan, för att kunna komma vidare till arbete. Tyvärr backade S på en motion som man tidigare stött, kanske för att man känner att man måste vara försiktiga när man sitter i regeringen.

Inte heller när det gäller att förenkla reglerna för anställningsstöd har det gjorts framsteg.
Uteblivna förenklingar har stoppat många jobb.

– Reglerna är en djungel som en vanlig arbetsgivare inte har en chans att lära sig hitta i, sa Penilla Gunther. Och även om man har en intention att anställa har man inte någon långsiktighet i någon av anställningsstöden. Plötsligt ska det omprövas hos Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Vi måste rensa upp i djungeln och göra det enklare för arbetsgivare.

Riksdagen kommer att rösta igenom Funka – om det bara kommer ett förslag, säger Bengt Eliasson (FP).

Återkommande är kritiken mot offentliga arbetsgivare som fortfarande är allt annat än förebilder när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättningar.

Debatten inleddes med ett avsnitt av Östra Teaterns pjäs ”Churchill var inte heller klok”, där Pär Larshans och Max Restauranger beskrivs som föregångare inom rekrytering med mångfald.

I debatten lyftes Max fram som en förebild, men Per Lodenius (C) såg också behov av bredare satsningar.

– Jag tror på sociala kontrakt där företag, arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer tillsammans öppnar upp arbetsplatser för personer med olika förutsättningar. Det är inte svårt att göra, det är bara det att vi måste SÄTTA IGÅNG att göra det.

– Och då måste man även göra några andra saker: höjda lönebidrag, mer utbildning och reformering av Arbetsförmedlingen.

– Vi skulle behöva titta på om man kan få med sig en jobbsökarpeng. Det finns kanske andra än arbetsförmedlingen som har specialkunskaper om just mina funktionsförutsättningar som är bättre på att hitta arbeten.

Ali Esbati (V) tog jobbsökarpeng som ett exempel på åtgärd som partierna INTE är överens om.

– Arbetsförmedlingen har stora problem och det går ut över många som behöver använda deras tjänster. De som har svårigheter drabbas extra hårt. Däremot är vi inte alls överens om ett pengsystem. Det har testats i andra sammanhang och skapar andra problem. Pengsystem kan lätt ”riggas” så att det leder till att man försöker hjälpa bara de klienter som är enklast att ha att göra med, sa Esbati.

Flera av debattörerna påpekade att myndigheter borde driva på genom att ställa jobbkrav vid offentlig upphandling.
– Vi upphandlar för 600 miljarder årligen och där är det möjligt att ställa krav på att en del anställningar ska riktas till personer med funktionsnedsättning. Det skulle vara ett väldigt effektivt sätt, sa Annelie Karlsson.

Vi måste förenkla för arbetsgivare som vill anställa. Idag är det svårt att förstå reglerna,sa Penilla Gunther (KD).

Flexjobb utlovades i regeringsförklaringen i höstas, men som ännu inte har startats upp.

– Flexjobb är en av de saker som verkligen måste lösas, sa Magda Rasmusson (MP). Fördelen med flexjobb är att man inte låser in personer i låglönesektorer. Man ska kunna ta vilket yrke som helst och staten ska gå in och täcka upp om man inte når upp till 100 procent.

– Erfarenheterna av flexjobb i Danmark är goda men det är viktigt att vi anpassar systemet till svenska förhållanden. Det är inte bara en kostnad. Frågan är vad kostar det i längden om man inte gör något, om människor inte har någon försörjning.

Låga arbetsgivaravgifter för unga var ett slagträ som användes flitigt av båda blocken.

Allianspartierna fortsätter att argumentera för låga avgifter och ser en höjning som ett allvarligt hot mot sysselsättningen, inte minst inom personlig assistans.
S, MP och V däremot anser att låga ungdomsavgifter stjäl utrymme för mer effektiva jobbsatsningar.

– Lägre arbetsgivaravgifter för unga är typiskt ett exempel på vad man INTE ska göra om man tar jobb för personer med funktionsnedsättningar på allvar, sa Ali Esbati.

– Om det är något statistiken visar är det att den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften inte fungerar. Den är mycket dyr och har nästan ingen effekt. Om det är något man måste göra är det att rikta in politiken på de grupper som har specifika problem.

Vi är överens om att de flesta förslagen är bra, men när det gäller frågan vad man ska prioritera bort för att få utrymmet är det svårare, sa Paula Bieler (SD).

När debatten närmade sig slutet fick publiken tycka till om debattpanelen. Och med hjälp av röda och gröna lappar stod det klart att de flesta INTE var nöjda.

– Det är bra att ni inte är nöjda, kommenterade Per Lodenius. Nu är det mest ord som kommer. Nu måste vi prestera verkstad, vi partier tillsammans.

Mikael Klein från Handikappförbunden kommenterade att ”den politiska verkstan tyvärr uteblir”, trots att både nuvarande och föregående regering haft ”hög svansföring” om att alla ska jobba efter egna förutsättningar.

Varför genomför ni inte enkla åtgärder som att ställa krav i upphandlingar? frågade Mikael Klein, Handikappförbunden.

Klein hänvisade till Lika Unikas skrivelse till debattörerna några dagar före debatten, med konkreta förslag:
– Varför inte anställa fler med funktionsnedsättningar inom regeringskansliet och offentlig sektor? Varför inte använda offentlig upphandling för att ställa krav? Varför inte förenkla hjälpmedelsförsörjningen? Det är inte så svårt! sa Mikael Klein.

Sista frågan Elisabeth Sandlund ställde till politikerna var ”vad tar ni med er från debatten?”.

– En dallrande förväntan och frustration över att vi inte lyckats bättre. Jag åker hem för att driva frågorna ännu hårdare, sa Bengt Eliasson.

– Om vi inte lyckas trycka tillbaka arbetslösheten generellt kommer de grupper som har svårigheter att ha fortsatta svårigheter, sa Ali Esbati.

– Jag fortsätter jobba med frågorna, sa Penilla Gunther, som samtidigt lyfte de sociala arbetsintegrerande företagens viktiga roll.
– Villkoren för sociala företag har hårdnat, men de har en otrolig potential att anställa!

S-representanten Annelie Karlsson lovade se till att det skulle bli ”mindre snack och mer verkstad”.

Per Lodenius (C) siktar på att engagera fler riksdagsledamöter i kampen, bland annat genom seminarier i riksdagen.
– Ni ska inte vara nöjda, och som politiker är vi heller aldrig nöjda, sa Jenny Petersson (M).

Det stora intresset för debatten i sig inspirerade Magda Rasmusson (MP):
– Jag tar med mig det stora engagemanget, det gör oss manade att jobba vidare!