Förändring sker i små steg

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra någonting. Ibland får jag påminna mig själv om att alla stora förändringar föds genom betydligt mindre förändringar.

Man måste helt enkelt börja någonstans för att det slutligen ska leda till något större.

Inkludering i vårt samhälle är en viktig sak att kämpa för, anser jag. Ibland måste jag ställa frågan till mig själv vad jag gör för att skapa mer inkludering och öppenhet för det annorlunda.

För en tid sedan fick jag frågan om att vara med i TV-programmet ”Postkodmiljonären” i den så kallade ”kändisveckan”. Jag skulle, tillsammans med en person till, tävla för att vinna pengar till någon av de organisationer som Postkodlotteriet regelbundet skänker pengar till.

Jag ställer sällan upp på sådana program, men den här gången kändes det annorlunda. Tanken var att jag skulle tävla för att vinna pengar till FUB, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning.

Det kändes genast som en god sak att eventuellt ställa upp på. Jag såg nämligen en möjlighet att kunna lyfta fram en individ med en utvecklingsstörning, eller intellektuell funktionsnedsättning, om man föredrar det uttrycket.

Tanken på att kunna inkludera en människa med speciella behov på bästa sändningstid i TV, tillsammans med mig i ”heta soffan”,  kändes mycket lockande!

FUB har i samarbete med Erikshjälpen skapat projektet ”Come together”, där fyra stycken personer med intellektuella funktionsnedsättningar ska resa till Tanzania och berätta om hur viktigt det är för unga utvecklingsstörda att få gå i skolan och lära sig saker.

En av dessa fyra ungdomarna skulle vara med mig i ”Postkodmiljonären” och svara på frågor som han hade lärt sig under sin egen skolgång.

Ett ypperligt tillfälle att visa värdet av utbildning för alla människor, med eller utan funktionshinder!

Därför kändes det inte alls svårt att i detta läge acceptera frågan från TV och försöka göra det till ett underhållande och kul program.

Axel Isaksson hette killen som svarade på alla frågorna, och jag var med som stöd för honom. Jag behövde inte ens svara på nån fråga, då Axel kunde svara på det mesta.

Vi lyckades till slut vinna 150 tusen kronor till FUB. Men den största vinsten var mycket större än så! Vi fick en möjlighet att visa upp det annorlunda som en naturlig del i det offentliga rummet.

Vi fick på bästa sändningstid visa att människor med funktionshinder bör vara en självklar del i media. Axel gjorde utan tvekan en god insats för en bra sak. Den vinsten är ovärderlig, anser jag.

Jag är glad att jag valde att tacka ja till att medverka i ”Postkodmiljonären” och samtidigt vara med och skapa TV-historia. Aldrig tidigare har en person med intellektuell funktionsnedsättning varit med och svarat på frågor i den här typen av program.

Det är samtidigt en skrämmande sanning att inse att vi inte har kommit längre med inkludering i samhället. Jag kan tycka att vi  år 2014 borde ha kommit längre.

Men återigen så är det de små stegen som kan leda till en större förändring. Jag hoppas verkligen att funktionsnedsatta medmänniskor i större omfattning ska finnas med i framtidens mediautbud som ett naturligt inslag och inte som en spännande och udda detalj.

Vi behöver mångfald i alla delar av vårt framtida samhälle. Vi kan alla skapa förändringen genom att göra mindre förändringar i vår egen närmiljö. Möjligheten till förändring finns mitt framför oss.

Framtiden föds just nu och det är just nu som vi kan börja skapa den framtid som vi önskar för våra efterkommande medmänniskor.