Försöket att sänka assistansersättningen stoppat i domstol

Försäkringskassans försök att sänka assistansersättningen till egna arbetsgivare stoppas. 
”Det är uppenbart att Försäkringskassan varit helt fel ute”, skriver juristerna Linda Bergstrand och Josefin Mikaelsson.

Ville endast ersätta faktiska kostnader

I två mål har förvaltningsrätten prövat huruvida Försäkringskassan haft rätt att enbart ersätta faktiska kostnader, som varit lägre än schablonbeloppet, för personer som utför sin assistans som egen arbetsgivare.

I det ena målet överklagade Försäkringskassan domen till kammarrätten som dock ej meddelade prövningstillstånd.

Överklagades till förvaltningsrätter

Förvaltningsrätten i Göteborg den 28 juni 2024 i målen 2075-24 och 4934-24

I målet hade Försäkringskassan beslutat att timbeloppet för en egen arbetsgivare skulle godtas med lägre kostnad än schablonersättningen. Försäkringskassan motiverade detta med att faktiska kostnader måste styrkas då den enskilde själv anställde sina assistenter. Den enskilde hade anlitat ett företag för administration, och avgiften var baserad på antalet beviljade assistanstimmar.

Kostnaden för administration godtogs inte då Försäkringskassan menade att det saknades uppgift om vilka faktiska administrationstjänster som utförts och hur mycket tid som lagts på varje enskild arbetsuppgift. Några underlag som visade på betald tjänstepension och särskild löneskatt hade inte framkommit.

Den enskilde överklagade.

Förvaltningsrätten i Karlstad den 21 maj 2023 i mål nr 1955-23

I målet hade Försäkringskassan beslutat att timbeloppet för en egen arbetsgivare skulle godtas med lägre kostnad än schablonersättningen. Försäkringskassan motiverade detta med att den personliga assistentens arbete inte kunde godkännas som löne- och lönebikostnad då det inte fanns någon tidsredovisning som visade att personen arbetat som assistent under aktuell period.

Försäkringskassan menade att assistenten inte enbart kunde vara anställd för att utföra administration och att summan inte heller kunde godkännas som en administrationskostnad då utbetald lön för utförd administration inte var en sådan avgift som lagen avsåg. Försäkringskassans ansåg vidare att köp av arbetsledning och andra ansvar som arbetsgivare är att likna vid anordnande av assistans, vilket kräver tillstånd av IVO.

Den enskilde överklagade.

Vad tyckte förvaltningsrätterna?

I båda målen argumenterade förvaltningsrätterna likadant.

Först konstaterades att assistansersättning endast lämnas under förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter (51 kap. 4 § SFB).

Förvaltningsrätterna konstaterade vidare att assistansersättning enligt lag kan lämnas med schablonbelopp eller förhöjt timbelopp (51 kap. 11 § SFB). Enda undantaget är 51 kap. 16 § 2 st, det vill säga om assistansen har utförts av någon som är bosatt utanför europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Så var inte fallet i något av målen.

Förvaltningsrätterna anförde att assistansersättning ursprungligen avsågs svara mot faktiska kostnader för lämnad assistans. Ersättningen schabloniserades dock 1997 och en möjlighet att bevilja ett förhöjt timbelopp infördes. I proposition 1996/97:150 sidan 138 uttalades att assistansersättning är avsedd att täcka de verkliga kostnader som den enskilde har för sin assistans, det vill säga lönekostnader samt kostnader för administration med mera. Genom förändringen kommer assistansersättning att lämnas med ett visst bestämt belopp per timme, oberoende av vilka kostnader för assistansen som den ersättningsberättigade faktiskt har haft. Den ersättningsberättigade behöver bara redovisa hur många assistanstimmar som har utförts för att erhålla assistansersättningen.

Förvaltningsrätterna hänvisade även till HFD 2016 ref. 87. Målet gällde ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt LSS. Kommunen beviljade inte ersättning enligt yrkande per timme. Som skäl för besluten angavs att det saknades underlag som styrkte de faktiska kostnaderna upp till yrkat belopp. I målet konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att den statliga assistansersättningen schabloniserades 1997, och att den ersättningsberättigade bara behövde redovisa hur många assistanstimmar som utförts för att erhålla assistansersättning. HFD konstaterade också att motsvarande reglering beträffande kommunernas kostnadsansvar för assistans enligt LSS inte infördes.

Sammanfattningsvis menade förvaltningsrätterna att bestämmelserna om schablonbelopp inte kan tolkas på annat sätt än att assistansersättning ska beviljas med antingen schablonbeloppet eller förhöjt timbelopp. Mot den bakgrunden finns det inte någon möjlighet för Försäkringskassan att bevilja assistansersättning med ett lägre belopp än schablonbeloppet per assistanstimme.

I båda målen bifölls överklagandena.

Kammarrätten i Göteborg meddelade inte prövningstillstånd i mål nr 3624-24.

Kommentar: Fel sätt att stoppa oseriösa

Flera klienter som är egna arbetsgivare har hört av sig till oss gällande att Försäkringskassan inte längre godkänner timbelopp enligt schablon just på den grunden att faktiska kostnader måste styrkas. Vi har tolkat detta som att det är ett försök från Försäkringskassans sida att förhindra egna arbetsgivare från att anlita assistansbolag som fått sina tillstånd från IVO indragna och nu istället utför administrativa tjänster åt enskilda.

Det är så klart problematiskt att oseriösa aktörer fortsätter verka i annan form, men Försäkringskassans tillvägagångssätt gällande att inte betala ut schablonersättning per timme saknar lagstöd, vilket ovanstående domar bekräftar. Att Kammarrätten inte meddelat Försäkringskassan prövningstillstånd, vilket i sig är ovanligt, tolkar vi som att det är uppenbart att Försäkringskassan i dessa ärenden är fel ute. Vill myndigheterna komma åt oseriösa aktörer är detta inte rätt väg att gå.

Det är rimligt att en enskild arbetsgivare köper in administrativa tjänster för att underlätta sin arbetsbörda. Försäkringskassans hårdare bedömningar drabbar många enskilda arbetsgivare, också de som anlitar seriösa aktörer.

Linda Bergstrand, jurist Altius Advokatbyrå
Josefin Mikaelsson, biträdande jurist Altius Advokatbyrå