Först ett svårt beslut – sedan besked om spelregler

Jag är pappa till John och Per, 17 år, de har en medelmåttig utvecklingsnedsättning och går sista, tionde året på grundsärskolan.

Tidigare i vinter har de fått välja till gymnasiesärskolans nationella program.
Efter att ha praktiserat på några av linjerna i höstas valde de första-, andra- och tredjehandsval.
Igår fick vi reda på att Per inte är kvalificerad till de nationella programmen han valt!

Nu undrar vi varför han, i så fall, hade dem som alternativ?
Per är jätteledsen och mår naturligtvis dåligt. Det är som att du får välja mellan hallon eller jordgubb, men för dig finns bara blåbär… (fast det berättar vi inte förrän du har valt och går och väntar).

Nu skyller Gymnasiesärskolan på Vägledningscentrum.
Frågan är: får man hantera barn/ungdomar hur som helst… eller är det bara för att de är funktonshindrade?

Håkan Jidéus

SVAR från utbildningsdepartementet:
Det är vanskligt att kommentera ett specifikt fall, men jag kan redogöra för det som gäller generellt:

Dessa frågor kommer att hamna i utredningen om en ny gymnasiesärskola. Vi är med andra ord medvetna om att denna typ av problem finns och kommer att se över dem. Sedan vill jag tillägga att det så klart är oerhört viktigt att familjen, elever och föräldrar, får fullständig information om de beslut som fattas.

Eleonor Otterdahl
Sakkunnig utbildningsdepartementet

PS från Håkan Jidéus:

Vi överklagade gymnasiesärskolans beslut.
Begärde muntlig ”förhandling”.
Anförde vad ungdomarna själva ville och vad grundsärskolans personal sagt om lämplighet etcetera.

Slottsbergsgymnasiet lät John praktisera på nytt en vecka på Hotell & rest – därefter blev han ”godkänd” och börjar på Hotell och restaurang i höst, hans förstaval!
Slottsbergsgymnasiet backade 100 procent vad gäller Per, han slipper praktisera på det individuella programmet och han får nu gå på Medialinjen i höst, hans förstaval.

Alltså: historien slutade lyckligt. Och det kan väl inte nog poängteras att vi föräldrar måste vara starka, ifrågasätta och tro på våra barn och stå på oss.

Håkan Jidéus