Fritiden lika viktig som skolan – men varannan kommun har NOLL KOLL

På fritiden träffar man kompisar, aktiverar sig och lär sig sådant som man inte lär sig av skolarbetet. Därför är det viktigt att alla barn och ungdomar får tillgång till fritidsaktiviteter som intresserar dem.

Förra numret av Föräldrakraft hade ett stort tema om idrottsvärlden. Men det räcker inte med kroppsliga aktiviteter. Alla tycker helt enkelt inte att det är kul att spela fotboll. För vissa kan det sociala umgänget vara viktigast, för andra det kulturella utbudet.
För alla ungdomar är utbudet skralt vad gäller mötesplatser. Ung­domsgår­darna räcker inte till och det är långt ifrån självklart att de är öppna för ungdomar med funktionshinder.

Enligt utredningen ”Fritid för barn och unga med funktionshinder” som Barn­ombudsmannen och Handikappför­bun­den HSO publicerade i maj 2006 är kommunerna dåliga på att fånga upp ungdomar med funktionshinder.

Varannan kommun har inga åtgärdsplaner för att involvera funktionshindrade barn och ungdomar i fritidsverksamheten. Sämst i arbetet visade sig små kommuner med mindre än 12 500 invånare vara.

Varför? Enligt Tove Rinnan, projektledare för utredningen, beror mycket på okunskap. Man tror att det är krångligt att ta emot barn och unga med funktionshinder och stänger därför ute vissa barn.
– Scouterna har tidigare inte haft en tanke på att kunna ta emot barn med funktionshinder. Men det är inte så krångligt som man tror. Det finns massvis med bra exempel på hur man involverar unga med funktionshinder i den vanliga verksamheten. Ofta behöver man inte anpassa verksamheten alls, säger Tove Rinnan.

Ett problem i föreningsvärlden är ledarbristen. Många ledare arbetar ideellt och det är svårt att locka fler människor till ledarengagemang. Men på något sätt måste man lyckas motivera de olika krafterna inom barn- och ungdomsfritidsverksamheten. Tove Rinnan tror att en av de viktigaste faktorerna nu är att utveckla samarbete mellan kommunerna, föreningarna och barn- och ungdomshabiliteringen.
– Det blir ofta inte någon uppföljning hos föreningarna när man involverar barn med funktionshinder. Habilite­ringen, eller fritidskonsulenter som vissa kommuner har, skulle kunna hjälpa barn och föräldrar att hitta rätt aktivitet och sedan följa upp hur verksamheten har fungerat. Trivs barnet? Är det något han eller hon vill fortsätta med? Barnens egna intressen måste stå i centrum när man hittar en lämplig fritidsaktivitet.
– Föräldrar ska absolut inte välja aktivitet åt sina barn, menar Tove Rinnan.
Simning kanske är en perfekt aktivitet vad gäller kroppsligt för barnet, men om barnet inte själv tycker att det är kul måste man hitta något annat.

För föräldrar kan det vara svårt att påverka utbudet. Ofta handlar det bara om att man måste stå på sig och kräva plats i fritidsverksamheter. Information till förening och ledare kan behövas, så att de förstår att det är inte är ett stort problem att ta emot ett barn med funktionshinder.
– Efter vår utredning märker vi att det börjar hända saker i vissa kommuner. Nynäs­hamn ser allvarligt på resultatet och har förslag om stora förändringar i verksamheten. I framtiden skulle man vilja följa upp hur kommunerna har löst problemen och om de faktiskt har gjort något, säger Tove Rinnan.