Helena vågade steget mot självständighet

Tvekade länge. Men idag är Helena Svensson glad att hon gav sig på högskolestudierna. Till våren blir hon beteendevetare.

Ur Tema ekonomi i Föräldrakraft nr 6, 2009.

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för durewall.se

Den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättningar är tuff. Och särskilt utsatta är de som får sina funktionsnedsättningar redan som barn. Till den gruppen hör Helena Svensson som för 26 år sedan föddes med en cp-skada. Idag studerar hon vid högskolan men den framtida arbetsmarknaden är osäker.

Den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättningar är tuff. Och särskilt utsatta är de som får sina funktionsnedsättningar redan som barn.

Till den gruppen hör Helena Svensson som för 26 år sedan föddes med en cp-skada. Idag studerar hon vid högskolan men den framtida arbetsmarknaden är osäker.

Högskolestudier – självklart. Men studieskulder och sedan arbetslöshet? Nja…

Helena Svensson funderade länge innan hon slutligen bestämde sig för att hoppa på studierna vid högskolan i Halmstad.

– Nu är jag jätteglad för att jag valde att studera, säger Helena.

Hon räknar med att det kan bli tufft att etablera sig på arbetsmarknaden, när hon blir klar med studierna nästa år.

– Man märker tyvärr fördomar vid anställningsintervjuer eftersom man behandlas annorlunda än de som inte har rörelsenedsättningar. Jag har sökt en hel del jobb tidigare, men de jobb jag har haft har jag främst fått genom personliga kontakter, säger Helena Svensson.

Klar beteendevetare

Just nu studerar hon sociologi och socialt utvecklingsarbete. Till våren blir hon klar som beteendevetare. Helst vill hon bli socionom men då krävs ytterligare tre och ett halvt års studier och än så länge har hon inte bestämt sig för att ta det steget.

– Jag är inte säker på om jag ska plugga vidare eller söka jobb. Jag vill nog helst arbeta men det är också bra att få så bred kompetens som möjligt att stå på inför framtiden. När jag väl söker jobb hjälper det mig att få ett bra arbete.

Önskedrömmen är att i framtiden kunna arbeta som rådgivare på kunskapscenter som Bosse i Stockholm, Lasse i Göteborg eller liknande verksamheter.

Innan Helena Svensson började studera hade hon aktivitetsersättning.

– När jag var yngre tyckte jag det var ganska ”najs” att få 7 000 kronor utan att göra något, men sedan kände jag att ”shit, jag vill försörja mig, jag vill inte gå på bidrag”.

Helena kände, liksom de flesta andra, tvekan inför att påbörja långa studier, eftersom det drar med sig stora studieskulder. Men hon känner sig samtidigt lyckligt lottad.

– Personligen har jag en grundtrygghet genom egna tillgångar och att jag kan få hjälp av mina föräldrar. Annars hade jag kanske inte vågat släppa aktivitetsersättningen som jag hade ända från 18 års ålder tills jag började plugga när jag var 22 år, säger Helena.

Funderade länge

– Det var ett stort steg att börja på högskolan i Halmstad och jag funderade länge på hur jag skulle göra. Skulle jag dra på mig skulder, kunde jag använda egna pengar eller få hjälp av andra? Jag funderade jättelänge.

– Det var ändå en trygghet att få de 7  000 kronor varje månad jag hade i aktivitetsersättning. Samtidigt ville jag inte vara beroende av bidrag från Försäkrings­kassan. Det var det som gjorde att jag valde att plugga vidare. Nu är jag jätteglad för att jag valde att studera – det betyder mycket för mig och min självkänsla att jag inte har stannat på gymnasienivå. Men att plugga vidare passar inte alla.

Om man inte har egna tillgångar eller föräldrar som kan backa upp blir studievalet ännu svårare.

– Många är rädda för hur ekonomin ska bli om man pluggar. Om man har en ekonomisk trygghet är det lättare att studera flera år än om man inte har det, säger Helena som menar att det behövs bra stöd av olika slag.

– Kanske behöver man en större lägenhet för att man har rörelsenedsättning. Kanske måste man åka färdtjänst istället för buss och det kostar mer.

Möjlighet att prova på

Bra är i alla fall att man kan prova på högskolestudier under en försöksperiod på tre månader. Under tiden kan man behålla aktivitetsersättningen. Den möjligheten använde även Helena.

– Då får man en chans att känna efter om man klarar studietakten och övriga krav, säger Helena.

Men hur blir det om man inte får jobb efter studierna? Helena är medveten om riskerna med att att lägga flera år på studier och sedan ha en studieskuld men, kanske, inget jobb.

Ofta är det inte heller möjligt att få aktivitetsersättning än en gång, efter heltidsstudier.

– Om man klarar att studera på heltid anser Försäkringskassan att man ska kunna jobba på heltid. Därför kan man inte få aktivitetsersättning, om det inte händer något annat som motiverar det.

Vad gör man då?

– Då finns bara socialbidrag och då får man leva på existensminimum. Det borde finnas ett mycket bättre skyddsnät. Folk hamnar lätt mellan stolarna, säger Helena och påpekar att dagens stöd har en olycklig baksida.

– Man tvingas hela tiden bevisa att man har en viss funktionsnedsättning, att man är berättigad till färdtjänst och så vidare. Hela mitt liv har bestått av beslut hos olika instanser. Man måste alltid trycka på problemen och det tränger undan självkänslan och integriteten.

Med nya regler för personlig assistans har det dessutom blivit nödvändigt att mer detaljerat beskriva toalettbesök, hur lång tid det tar att ta en dusch och så vidare.

– Man måste bevisa att man är svag och hela tiden betona allt det som man är dålig på. Om jag läser min assistansansökan så tänker jag ”fan, vad lite jag kan!”, säger Helena Svensson.

Attityder är ofta det största hindret för den som har en funktionsnedsättning. Helena hoppas att ökad kunskap ska underlätta i framtiden, så att hon i framtiden ska slippa överbevisa omgivningen om både sina svagheter och styrkor.

Efter att ha provat på tre månader på högskolan i Halmstad kände hon att hon jättegärna ville fortsätta studierna.

Ändå möttes hon av skepsis från en handläggare som frågade henne om hon  ”verkligen var säker, ligger du inte efter i studierna?”

– Jag fick övertyga honom om att det gick bra och blev arg över attityden. ”Så kan du inte säga” tyckte jag.

– Attityden finns överallt och den är inte rolig, den tar ned självkänslan. Jag kände mig både arg och knäckt. Det är tråkigt att behöva bevisa att man duger.
 


Möttes av skepsis. En handläggare var trevksam till att Helena skulle studera på högskolan.

Trivs på högskolan

På högskolan i Halmstad trivs Helena utmärkt. Den är nyrenoverad och har fräscha och tillgängliga lokaler. Tiden i grundskolan var mer problematisk.

– Man försökte möta mina behov men det kunde vara så omständligt att byta lokal att jag kände mig i vägen. Man försökte hitta lösningar men jag kunde känna mig som en börda bara för att jag ville vara med kamraterna. Då blir det jobbigt att ställa krav, säger Helena Svensson.

Hon menar att många unga med rörelsenedsättningar inte trivs i skolan på grund av bemötandet.

– Vi har vetat länge att det är så men nu har även Statens skolinspektion sagt att många inte kan tillgodogöra sig full skolgång, säger Helena Svensson.

Nyligen valdes hon till ett av två språkrör för Unga Rörelsehindrade. Och i den rollen blir det viktigt för henne att öka kunskapen, förändra attityder och trycka på för en ny diskrimineringslag.
 

Publicerad:
2009-12-10

Av: Valter Bengtsson

Nyckelord:
ekonomi


ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Etac