Henrik Petrén, Fremia: Risk att assistansutredningen blir ett slag i luften

Henrik Petrén på Fremia intervjuades av HejaOlika i Almedalen den 25 juni 2025.

Nedan finns en oredigerad transkript av videointervjun som handlade om nya assistansutredningen, återkrav inom assistans, nya domar från Högsta förvaltningsdomstolen och indexeringen av assistansersättning.

Fremia har ju uttryckt kritik mot den nya utredningen om kriminaliteten om assistans. Men ni har också uttryckt positiva reaktioner på vissa andra initiativ från regeringen. Kan du förklara, vad är det som händer?
– Det första som hände i våras var att det kom ett direktiv till en ny utredning som regeringen har tillsatt som ska titta på åtgärder för att komma till rätta med välfärdsbrottslighet inom personlig assistans. Där är vi skeptiska till en stor del av de här direktiven som vi ser mer handlar om att inskränka möjligheterna att få sin assistans utförd på det sätt man vill än att faktiskt komma åt brottsligheten. Det är vår grundläggande kritik.

– Vi vill naturligtvis att regeringen gör allt i sin makt för att få bort brottsligheten från assistansbranschen. Men man kan inte göra det på bekostnad av alla människor som har behov av personlig assistans. Om initiativen snarare går i den riktningen att föreslå inskränkningar i möjligheten att själv styra sin assistans då tycker vi att det ser fel ut.

– Risken är att det blir ett slag i luften också när det gäller att få bort brottsligheten som riktar sig mot den personliga assistansen. Utan att de som vill begå brott kommer kunna göra det även framöver. Samtidigt som man har gjort livet sämre för alla människor som sköter sin personliga assistans.

Men det har kommit initiativ också som ni tycker är bra?
– Ja. Det kom lite senare under våren ett uppdrag till ett antal myndigheter att jobba med att kartlägga personer i den tidigare rapporten som kom från Försäkringskassan och Polisen. En underrättelserapport som påstod att det finns väldigt många personer med kopplingar till organiserad brottslighet inom den personliga assistansen.

– Det här myndighetsuppdraget går ut på att ett antal myndigheter har fått i uppdrag att kartlägga den här gruppen och se på vilket sätt de är inne i olika välfärdssystem. Det tycker vi är rätt.

– Följ de personer där man misstänker att det finns stor risk att det begås brott. Gör allt vad man kan för att upptäcka det och beivra det. Men gå inte på hela assistanskollektivet med åtgärder som riskerar att bli ett slag i luften.

Har regeringen också initierat vissa åtgärder som att se över det här med vilande tillstånd och lämplighetsprövning bland annat?
– Ja. Det är positivt. Allt man kan göra för att försvåra för oseriösa aktörer att ta sig in i assistansbranschen tycker vi är bra. Uppdraget som IVO har fått att se över vissa delar i tillståndshantering det ser vi fram emot.

Hur snabbt räknar du med resultat där?
– Det är omöjligt att säga. Det är bra att man sätter igång med det. Här får vi se hur snabbt det kan bli resultat. Det är snarare en fråga för myndigheterna att besvara hur lång tid de tror att de behöver på sig innan det blir resultat.

När det gäller återkrav inom assistansersättning vad händer där just nu?
– I februari kom det tre domar från Högsta förvaltningsdomstolen som förändrade rättsläget på ett väldigt avgörande sätt. Det är i det närmaste ett strikt ansvar som läggs på assistansanordnare att ansvara för alla möjliga fel som kan uppstå i utförandet av personlig assistans assistansbeslut.

– Det där är vi väldigt bekymrade över eftersom det dels riskerar att välta en hel del av våra medlemmar som assistansanordnare som får sådana här återkrav riktade mot sig utan att man har kunnat förutse det och kunnat göra någonting åt det.

– Men också att de åtgärder som man nu måste vidta för att försöka i största möjliga utsträckning skydda sig mot att få framtida återkrav kommer förmodligen att innebära att man begär större insyn i den assistansberättigades liv och en större kontroll över det beslut om personlig assistans som egentligen ägs av den assistansberättigade.

– Så det är en ansvarsförflyttning när det gäller beslutet om personlig assistans som flyttas från den assistansberättigade där det bör ligga till en assistansanordnare som förväntas utföra kontrollerande uppgifter och vara en förlängd arm åt myndigheterna och det där tycker vi är beklagligt och vi är oroliga för vilka konsekvenser det kommer att få.

Ja, vad behöver man göra då för att det inte ska få allvarliga negativa konsekvenser?
– En viktig del i det som vi har pekat på från Fremias sida tillsammans med bland annat intressegruppen för assistansberättigade [IfA] är att tydliggöra situationen runt ändrade förhållanden och vem som har ansvar att anmäla ett ändrat förhållande till Försäkringskassan. Där har vi gått igenom olika typer av situationer som kan innebära ändrade förhållanden.

– Går man igenom dem så ser man ganska snabbt att den informationen om vad som är ett ändrat förhållande ägs allt som oftast av den assistansberättigade. Man känner själv bäst sitt eget liv. Då är det också naturligt att ansvaret för att anmäla sådana ändrade förhållanden ligger hos den assistansberättigade och inte hos assistansanordnaren. För när man flyttar över det ansvaret att anordnaren blir i lika hög grad skyldig att anmäla sådana ändrade förhållanden så tar man också bort en del av egenmakten och friheten från den assistansberättigade vilket leder till den här typen av krav på insyn i en enskild assistansberättigad persons liv.

– Så tydliggör vad som är ändrade förhållanden och tydliggör vem som ansvarar för att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan.

Och vem kan förändra det?
– Ja, det är ytterst lagstiftaren som kan förändra det. Det är lagstiftaren som kan förändra det. Förutsättningarna för det här finns inskrivet i socialförsäkringsbalken under vilka omständigheter som man kan ställa ett återkrav. Och nu har Högsta förvaltningsdomstolen i de här tre domarna som kom i februari tydliggjort lite grann hur man tolkar de här bestämmelserna i socialförsäkringsbalken. Så att förändra grunderna, det måste komma från politiken.

Det måste initieras av regeringen?
– Det måste initieras av regeringen och leda fram till en proposition i riksdagen som ändrar de här bestämmelserna i socialförsäkringsbalken som det handlar om.

Har ni någon dialog med regeringen om det?
– Ja, vi försöker ständigt ha dialog med regeringen. Just i den här frågan har jag inte uppfattat hittills att man riktigt förstår eller vill ta till sig den här frågans dignitet. I grunden som vi ser det så handlar det inte först och främst, det handlar verkligen mycket om assistansanordnares möjligheter att kunna bedriva sin verksamhet på ett förutsägbart och rättssäkert sätt.

– Men det handlar om en ännu större fråga och det är just den här förskjutningen av makt inom den personliga assistansen där den enskilda assistansberättigade förlorar rätten att själv styra över sitt assistansbeslut och styra sitt eget liv. Så frågan är jättestor och jag hoppas att fler inom politiken ska förstå vad det egentligen handlar om. Sen om viljan finns att göra förändringar, det är en annan sak men det hoppas jag förstås.

– Men det finns en väldigt stark diskussion just nu om välfärdsbrottslighet i allmänhet och i synnerhet inom den personliga assistansen. Så att återkrav ses nog som en del i att bekämpa den brottslighet som riktar sig mot assistansbranschen. Men det är inte hela sanningen utan man ska komma ihåg att väldigt många av de återkrav som just nu ställs ut kommer sig av att Försäkringskassan gör ändrade bedömningar gentemot vad man tidigare har gjort.

– Det handlar inte om några avsiktliga fel från varken en assistansberättigad eller en anordnare, utan det handlar om nya bedömningar av myndigheten. Det är lite olyckligt om man klumpar ihop den här återkravsfrågan med frågan om brottslighet som riktar sig mot personlig assistans.

Är det så att det är svårt att få politikerna att lyssna på någonting annat än kriminalitet?
– Jag tycker att det är väldigt mycket fokus på kriminalitet just nu och det har vi också sett. De initiativ som har kommit nu i rätt snabb takt från regeringen har handlat om att bekämpa kriminalitet så det är uppenbart att det finns ett stort fokus på det.

– Men jag önskar att man också ser att det finns andra delar i den personliga assistansen som behöver förändras för att den ska fungera bra och för att den ska fortsätta att vara just personlig assistans och ingenting annat. Det måste man kunna hantera samtidigt som man hanterar den brottslighet som riktar sig mot reformen.

Du är ju som representant för Fremia, representerar branschen. Finns det några skillnader mellan branschen och mellan assistansanvändarna?
– Vi har varit väldigt måna om att föra de här samtalen med de assistansberättigades organisationer för att se till att vi har en samsyn kring det. Och just de här frågorna som handlar om var bör ansvaret ligga? Vem äger sitt eget beslut om personlig assistans? Där är vi helt överens som jag uppfattar det.

– Och att vi både från vår sida och från de assistansberättigades organisationer ser att det finns ett stort intresse av att bevaka just det vem äger beslutet. Och att inte flytta över makten så att assistansanordnaren blir subjektet i assistansen som ansvarar för att både utföra och kontrollera att allting går korrekt till. Utan behålla de ideologiska utgångspunkterna att det är den assistansberättigade som är subjektet och själv styr sin assistans och äger sitt eget liv och sitt eget beslut.

En annan högaktuell fråga är ju assistansersättningen och uppräkningen och indexeringen. Vad är det senaste nytt där?
– Senaste nytt är egentligen att vi fick ett besked förra året i samband med höstbudgeten om att regeringen ska införa en indexering från kommande år. Nu närmar vi oss kommande år. Vi har en ny höstbudget att vänta i september och inför det så har vi naturligtvis hållit i vårt arbete inom kampanjen Rimliga villkor bland annat för att se till att den här indexeringen verkligen kommer på plats och att den blir bra.

– Bland annat har vi låtit Annika Wallenskog som är tidigare chefsekonom på SKR ta fram en rapport för vår räkning som visar dels hur utvecklingen har sett ut av assistansersättningen, vad den används till och också ett konkret förslag på hur en indexering skulle kunna genomföras. Här i Almedalen nu så har vi pratat just om den frågan också och haft ett samtal med Annika Wallenskog där hon har presenterat sina slutsatser. Så vi hoppas förstås att regeringen tar till sig vårt bidrag till den här diskussionen. att det blir verklighet.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.