HFD:s assistansdomar 2025: Är rättigheterna borta för alltid?

Det här är en transkript av videointervjun med Sophie Karlsson, ordförande för IfA, den 26 juni 2025.

Se videointervjun från den 26 juni 2025

 

Hela texten från intervjun

Vad innebär domarna från Högsta förvaltningsdomstolen?

– I februari i år [2025] kom tre domar angående återkrav av assistansersättning. Domarna innebär att det är anordnaren som har i stort sett ett strikt ansvar för att se till att alla uppgifter som lämnas in angående den assistansberättigade och den assistans som utförs, att alla uppgifter är korrekta.

– Det gäller både tidrapportering, att det är rätt assistent som är på plats vid de tider som anges. Det handlar också om ändrade förhållanden, att hålla koll på ändrade förhållanden. Se till så att all information kommer fram till Försäkringskassan.

– Tidigare var det i relationen mellan den enskilde och Försäkringskassan som informationsöverföringen skulle ske. Det vill säga, att det är den assistansberättigade som lämnar information till Försäkringskassan om sina förhållanden i tillvaron. Sin livssituation och sitt assistansbehov som det framförallt handlar om. Vilket assistansbehov man har.

– 2013 så införde man att anordnare också har skyldighet att anmäla ändrade förhållanden. Sådana förhållanden som anordnaren känner till, har det varit frågan om.

– De nya domarna har vidgat anordnarens ansvar och ställer nu krav på anordnaren att anordnaren ska rapportera ändrade förhållanden, och se till att det blir inrapporterat. Och att när det gäller tidrapportering, att den är korrekt, och det spelar ingen roll om anordnaren känner till de uppgifter den är korrekta eller inte, så menar man från domstolens sida att anordnaren har ansvar i alla fall att känna till det här. Så en anordnare kan inte komma och säga att de inte visste eller att de har blivit lurade och så vidare utan det är att de ska ha koll helt enkelt.

Krav på insyn och kontroll, en missuppfattning av vad assistans är?

Högsta förvaltningsdomstolen [HFD] kräver att anordnarna har mycket mer insyn och kontroll i användarnas liv.
– Ja så är det och det tror jag väl delvis kan bero på en missuppfattning om hur assistans utförs och vilken insyn som en anordnare har. Tanken är ju egentligen att assistansen utförs på den assistansberättigades uppdrag och mycket förtroende mellan den assistansberättigade och de personliga assistenterna.

– Det är inte nödvändigtvis så att anordnaren har så jättegod insyn om vad som händer under dagarna och så vidare. Utan där är tanken att en anordnare också ska, både den assistansberättigade och anordnaren, kunna förlita sig på det beslut som finns som ligger till grund för att assistans utförs överhuvudtaget. Och att så länge som det inte blir några uppenbara förändringar eller snarare förbättringar kring den assistansberättigade, utan att assistansbehovet kvarstår på den nivå som det var vid assistansbeslutet så borde man kunna känna trygghet i att då kan assistansen fortsätta utföras.

– Men vi har ju sett exempel på just att när det blir sådana situationer som Försäkringskassan bedömer, kanske som ändrade förhållanden, då blir det också ett återkrav på det om det är så att assistans har utförts under det som Försäkringskassan anser vara felaktig utförd assistans.

Hur påverkas integritet och självbestämmande, och relationen med assistenter?

Hur påverkas den assistansberättigades integritet och självbestämmande?
– Ja, det är ju så att det här riskerar att ha stora effekter på den assistansberättigades integritet och även självbestämmande eftersom man som assistansberättigad kan känna sig väldigt styrd och väldigt kontrollerad av anordnaren men också i förlängningen egentligen av assistenterna.

– Det blir ju egentligen så att det är assistenterna, för egentligen är det så att anordnaren förväntas egentligen känna till allt som assistenterna känner till. Då måste det ske någon form av informationsöverföring, endera mellan assistenterna och assistansanordnaren eller mellan den assistansberättigade och anordnaren.

– Att känna hela tiden att assistenterna blir någon form av kontrollanter, det har jättestora effekter på integriteten. Jag har ju fått hört folk uttrycka stor osäkerhet och kanske också en rädsla för att bli osams med en assistent eller inte våga säga ifrån till en assistent för att då är man rädd att assistenten skulle av någon anledning använda situationer och lämna det vidare och säga att så här får du inte göra eller nu har du inte gjort som du ska och så vidare. Att livet blir väldigt fyrkantigt, man förväntas liksom leva exakt efter beslutet och så är ju inte tanken att det ska vara.

– Och även Försäkringskassan själva har ju sagt att de inte beviljar assistanstid just för specifika aktiviteter. Samtidigt så vet vi att det har ju ställts återkrav på personer där det har kanske varit ändring kring vissa situationer som man har varit beviljad tid för. Det är en gråzon och ganska svåra avväganden som ska göras.

Varför har domstolen inte tagit hänsyn till LSS, och användarens självbestämmande?

Men varför har domstolen fattat sådana beslut? Man verkar inte ha läst LSS [lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade]?
– Nej, jag tror att man har liksom inte tänkt utifrån den enskildes perspektiv. Eller så har man gjort det på så sätt att man vill skydda den enskilde. Att lägga stort ansvar på anordnaren och därmed lyfta från den enskilde.

– Men det innebär också att man då sätter begränsningar på den enskildes självbestämmande och egentligen sen blir det en form av överförmynderi. Du kan inte hålla koll på det här själv så det är bättre att vi sätter anordnaren på att hålla koll på det här åt dig. Så får anordnaren ta ansvaret för att se till att meddela när saker och ting ändras.

Är du överraskad över att Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till det här?
– Jag är egentligen inte jätteförvånad för jag tycker att vi har sett de här tendenserna de senaste åren att man vill lägga mer och mer ansvar på anordnaren. Och det kanske delvis hänger ihop med att man har sett oseriösa verksamheter. Så att man därmed vill liksom täppa till möjligheten att utnyttja assistansberättigade och det är klart att man ska stoppa oseriösa verksamhet, kriminell verksamhet.

– Det ska givetvis finnas kontroller. Men man måste hitta en balans där den enskilde kan fortfarande känna trygghet kring sin integritet och att man inte behöver vara en öppen bok. Och att man ska kunna leva sitt liv utan att hela tiden behöva känna sig kontrollerad och ifrågasatt.

Domstolen måste ju ha förstått att det här skulle inkräkta på rättigheterna enligt LSS?
– Det är frågan om de har förstått det. Eller så tycker de att det här är det ni får betala för att ha rätt till assistans och den ersättning som det innebär. Det är ingenting som framgår av domskälen i de här avgörandena. Men det kan ju vara så man har resonerat delvis.

Men man vet alltså inte hur man har resonerat kring rättighetsfrågorna?
– Nej, det enda vi vet är ju utifrån det som står i avgöranden och där handlar det mer om att man tolkar in att det anordnas ansvar att se över och att det stämmer kring tidrapporter men också även andra ändrade förhållanden.

– En av domarna gäller ju en person som under ett dygn per vecka börjar vara i elevhem. Då innebär det att de grundläggande behoven under den tiden ska dras bort från assistansbeslutet och då kommer man fram till att drar man bort den tiden så hamnar den personen under 20 timmar som är kravet för att få assistansersättning från staten. Och då hamnar den här personen under. Det här är ju då ganska komplicerade juridiska avvägningar som ska göras för det handlar ju om hur man har bedömt grundläggande behov och de kan ju bedömas på, ja men det finns ett bedömningsutrymme där egentligen kring alla assistansbehoven. Men att då komma fram till själv på något vis att den enskilde själv eller anordnaren att då behoven blir så ändrade att den här personen då till och med ansågs inte ha rätt assistansersättning överhuvudtaget. Och så ville man ställa återkrav då på ett ganska stort belopp.

– Men det är ganska komplicerat att också tänka, och för den enskilde så tänker jag att den upplever säkert ingen förändring för det är inte assistansbehovet som har förändrats utan det är kanske snarare hur det tillgodoses och att då tänka sig att det tillgodoses ett dygn per vecka av en annan att det finns personal på ett elevhem. Jag tror inte man tänker själv att det kan påverka assistansersättningen så mycket som det gör i det fallet.

– För övrigt så anser vi på IFA behov som tillgodoses i andra institutioner som det kallas för när de blir tillgodosedda till exempel i en sjukhusvistelse eller vid elevhem eller annat andra typer av inrättningar om man vill kalla det för det. Så anser vi att man fortfarande ska räkna med de grundläggande behoven. Sen kanske man inte beviljar timmar för det men för att komma över den här 20-timmarsgränsen så tycker vi att de ska räknas med. Så där tycker vi också att det finns en felaktighet som man har gjort. Men som det ser ut idag hur man gör kring behovsbedömningen så är det ju så det räknas. Men hela tiden ska man göra då ganska komplicerade juridiska avvägningar och dessutom så förändras ju de här bedömningarna över tid. Så det är ju jättesvårt egentligen att kunna göra rätt.

Tolkningen av regler för grundläggande behov (till exempel elevhems-målet som lett till 1,7 mkr i återkrav)

I fallet med elevhem, har det också koppling till frågan om integritet och kontroll?
– Det finns ju inte resonerat något om det egentligen, men i och med att det ställdes ett återkrav där och där man sa att anordnaren skulle ha rapporterat in det här och att man gjorde fel då när nu menade anordnaren egentligen att den hade rapporterat in men man kunde inte visa att man hade gjort det. Men Försäkringskassan ställde då återkrav för den tid som assistans hade utförts under den tid som den här personen vistades i elevhem och egentligen inte bara den tiden eftersom man ansåg att det blev fel kring hela beslutet när personen var på elevhem så ville man ju återkräva, jag tror det var 1,7 miljoner för den tiden. Ganska snabbt också som det blev ganska stora summor när det gäller assistansersättning.

– Men här så sa man då att det spelar ingen roll för man tycker ändå att anordnaren gjorde fel hur som helst. Och egentligen så kan man säga att det från början var den enskilde som skulle ha meddelat det här till Försäkringskassan och sagt det att nu börjar jag vara i elevhem under den här perioden. Men nu ligger det på anordnaren att göra det och se till att det blir rätt. Kravet har ju ställts gentemot anordnaren.

Har assistansanordnare krävt mer kontroll nu efter domarna? Hur märks detta? (Resultat från IfA:s enkät bland medlemmar)

Märker ni av att anordnaren nu blir mer kontrollerande?
– Ja, vi får sådana signaler. Dels så ser vi stort intresse från anordnare att resonera om hur ska man hantera det här. Men vi har också gjort en undersökning på IFA där vi frågar våra medlemmar om man har upplevt att det har vidtagits åtgärder efter domen domarna kom. Och i den undersökningen så kan vi se att ja, man har vidtagit åtgärder.

– Vi ser att man har svarat delvis att man har kontaktat eller pratat med assistenter. Man har efterfrågat en assistansberättigade om det har skett någon förändring sen beslutet kom, alltså förändring kring assistansbehoven. Man har begärt in utredningen till assistansbeslutet för att få ta del av den. Men också sådana saker som att man har uppdaterat genomförandeplaner.

– Det är egentligen inget felaktigt i att uppdatera en genomförandeplan för det är sådant som man ska göra som anordnare. Men vi ser att det har skett åtgärder just efter domarna.

– Vi ser att det händer saker och sen har det ju bara gått några månader så vi har antagligen inte sett den fulla effekten av det här ännu. Men vi ser ju definitivt stora risker och vi hör ju också genom de kontakter vi har kopplat till anordnare så hör vi också att det finns mycket funderingar kring det här och rädslor men också kan det ju ha negativa effekter på assistansen på så vis att man till exempel…

Om att själv bli betalningsmottagare för assistansersättningen

– En sak som vi också hade med i vår undersökning det var det här med betalningsmottagare. För det finns ju funderingar om att det här kommer att leda till att man vill att den assistansberättigade ska vara betalningsmottagare. Det är bara till betalningsmottagaren som kraven kan ställas.

– Det som vi märker då på de svar som vi fick in det är att om den här frågan skulle ställas att anordnaren skulle vilja att man blir betalningsmottagare så känner sig många oroliga över det. Och det innebär också att den enskilde då helt får ta ansvar och risk för… Nej, vi rekommenderar inte det. Även om en grundtanke i assistansen var att man skulle vara betalningsmottagare.

– Men vi rekommenderar inte det på grund av att man blir ganska sårbar när man då blir beroende av att anordnaren gör rätt. För gör då anordnaren fel så står då den enskilde risken för att det ställs återkrav. Och det är svårt för den enskilde att ha kontroll över anordnaren. Likväl som det är svårt för anordnaren att ha kontroll på den enskilde. Men kanske ännu svårare som enskild att ha kontroll på vad ett företag gör. Så vi rekommenderar inte den övergången heller.

Vad bör assistansanvändare tänka på när anordnarna kräver mer insyn?

Vad behöver enskilda assistansberättigade tänka på när nu anordnare vill ha mer kontroll?
– Jag tycker att det är viktigt att man tänker på sin egen integritet och känner att den respekteras och att stå upp för sin egen integritet om man känner att det blir alltför ingående frågor. Man får jättegärna vända sig till IFA för det är bra för oss också att veta hur utvecklingen blir kring den här situationen.

– Och att ha en bra dialog och kommunikation med anordnaren men ändå känna att det finns en balans i det så att man inte som enskild känner sig överexploaterad eller vad jag ska kalla det för. Utan att man faktiskt känner att här finns det en kommunikation och dialog som är i balans ändå och att anordnaren kan behöva ta del av vissa uppgifter för att det ska bli bra kvalitet i assistansen.

– Till exempel som det här kring genomförandeplaner det är inte så konstigt men sen beror det på hur mycket i detalj man går på saker och ting. Var drar man gränsen? Det är ju egentligen nu utifrån varje individ. Men det är klart att när man börjar att gå väldigt långtgående in på grundläggande behov till exempel och sådana saker som ju förvisso är avgörande för om man har rätt till assistans överhuvudtaget.

– Men när man börjar känna att det här går över vad anordnaren behöver veta och det kan ju även vara andra saker som olika låt säga fritidsaktiviteter som man ska ha möjlighet att kunna avgöra själv vad man vill göra och när och så. Tanken är inte att anordnaren ska gå in och kontrollera ditt liv på det sättet. Så det är väl egentligen varje individ som på ett vis får känna var tycker man att gränsen går. Men jag tycker att det är viktigt att man känner att man kan värna sin integritet.

Risker med att värna sin egen integritet?

Finns det risker med att värna sin integritet?
– Den mest långtgående risken kan ju vara att bli uppsagd från sin anordnare. Skulle man värna sin integritet gentemot Försäkringskassan om de till exempel börjar ställa frågor om ändrade förhållanden och om man inte vill svara på frågor om det så kan ju det i förlängningen riskera beslutet kring assistansersättning. Så man hamnar ju i en väldigt svår sits också att man vill värna sin integritet.

– Samtidigt så måste man lämna ifrån sig så mycket information att både myndigheter och anordnare känner att här vet man tillräckligt mycket för att kunna avgöra hur omfattande assistansbehovet är.

Om anordnarna kräver väldigt mycket insyn

Men eftersom anordnarna är så oroliga nu för att få återkrav så att de kommer att kräva in väldigt mycket information.
– Ja, och då tycker vi att det är viktigt att man håller sig till det som är sagt från till exempel Socialstyrelsen kring dokumentation kring det här med genomförandeplaner men också att dokumentera och fokusera på att det handlar om det som ska dokumenteras, det är assistansuppdraget, inte den enskildes liv och leverne. Där har man ju sedan tidigare resonerat om integritet och så kring den enskilde. Att man ska kunna leva på det sätt som man vill göra själv utan att det ska ifrågasättas. Men att för att se till att det blir bra kvalitet kring assistansen så behöver man ju ha en kommunikation och dialog med anordnaren.

– Sen är det ju så att många enskilda kan ju uppleva att man knappt vill dela med sig av saker och ting kring sitt liv och det måste ju vara upp till var och en person själv att göra det. Så det är viktigt att värna sin egen person och känna att man inte behöver vara och inte stå under ständig kontroll av personliga assistenter till exempel.

Kan HFD-domarna ifrågasättas?

Och de här domarna som får de här konsekvenserna, de kan inte ifrågasättas?
– Det kan de ju delvis göras, man kan ju ifrågasätta hur långt man ska tolka dem egentligen. Det kommer ju dock att utvisa sig så småningom genom ärenden och genom eventuellt kommande återkrav, hur de ställs och hur de processerna förs och så.

För att återupprätta rättigheterna enligt LSS, måste lagen ändras?

Och för att återupprätta rättigheterna för personer som har LSS, måste man då ändra lagen?
– Ja, egentligen kan det ju bli så att man måste göra det om det inte skulle bli något annat resonemang men Högsta förvaltningsdomstolen kommer inte gå gå emot sig själva i kommande domar utan då behövs i sådana fall någon form av lagförändring som säger någonting annat eller som tar den assistansberättigades perspektiv och ser till den assistansberättigades rättigheter.

Så det kan inte komma upp andra ärenden i Högsta förvaltningsdomstolen som förändrar?
– Inte på så vis att de blir väldigt lika där omständigheterna skulle vara lika som i de här fallen. Men man skulle kunna tänka sig en annan typ av argumentation just utifrån den enskildes integritet och rättigheter. För lite grann så saknar man ju det nu som sagt och man skulle vilja att anordnaren väger in det, eller att domstolen väger in det. Och också att anordnare står upp för den enskildes integritet så att man argumenterar utifrån det.

Vad betyder Europakonventionen?

– Jag tycker också att man från domstolens sida borde förutom LSS, vi har också Europakonventionen som vi ska följa som i stort sett ligger nästan som grundlag i Sverige. Det är en väldigt viktig överenskommelse som Sverige ska följa. Där finns det artikel 8 till exempel om skydd för privatliv och integritet. Den borde man verkligen beakta. Men som sagt, jag saknar verkligen att det inte finns något sådant resonemang i domarna som har kommit. Så jag tycker man kan försöka komma med situationer där man ser att här kan vi verkligen trycka på den enskildes rättigheter och integritet, då ska man föra in det som argumentation.

Bör politikerna initiera lagändringar nu, för att balansera kontroll och rättigheter?

Är det så att politikerna borde initiera lagändringar?
– Ja, det tycker jag. Och jag tycker att vi har behov av lagändringar på flera plan när det gäller assistansen. Särskilt viktigt blir det nu när man ska försöka hitta den här balansen mellan kontroll och rättighet samtidigt och där allting ska funka tillsammans.

Utredningen om kriminalitet inom assistans

– Den utredning [om kriminalitet inom assistans] som nu är startad, den hoppas vi på att den ska komma med bra förslag på åtgärder. Vi befarar att snarare kan leda till… Att det inte bara innebär begränsningar för den assistansberättigade utan att det faktiskt också blir vettiga kontroller som hittar rätt som fokuserar på rätt saker.

Vad behöver göras just nu?

Men vad behöver göras just nu för att skydda rätten?
– Nu skulle man ju politikerna borde egentligen vara tydliga med att stå upp för den enskildes rättigheter, integritet, jag menar rättigheten som sådan. Alltså personlig assistans. Kanske hela LSS:en egentligen. Att stå upp för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som vilken medborgare som helst och verkligen stå bakom det på riktigt. Och inte bara för syns skull utan att göra det på riktigt. Så att också trycket för det är så att myndigheterna läser ofta av vad politiker säger utan att politiker kanske direkt har sagt det till myndigheterna så ser vi att det blir ju effekter när politiker ändå skickar signaler om att man ska göra på ett visst sätt så har myndigheterna en tendens att följa det. Så därför är det viktigt att politikerna visar tydlig ståndpunkt för den enskildes rättigheter. Sen om man har möjlighet att införa förändringar eller uppdrag genom regeringsuppdrag eller regleringsbrev så kan man göra det också men i förlängningen så kanske vi skulle vilja se större förändringar än så.

Om behovet av att stoppa återkrav

– Men för att tillfälligt eller här och nu göra någonting så är det att snabbt gå ut med att stå upp för den enskildes integritet. Kanske också sätta stopp på återkraven för det är de som skapar den oron, oron för att man ska bli återbetalningsskyldig. Och vi har ju tryckt på det tidigare.

Stärka rättigheterna för de enskilda genom återkravstopp?
– Det skulle ju kunna göra det med största sannolikhet för då kan den enskilde känna sig trygg med det assistansbeslut som man har och att man kan lita på det. Så att sätta ett stopp nu och säga att om man anser att det har varit vissa felaktigheter kring behovsbedömningen. Om man då anser att det varit fel bakåt i tiden stoppa nu och se till att det blir rätt framåt istället. Istället för att börja försöka göra om det som har varit som var bedömt på andra premisser än hur det ser ut idag.

Men det skulle ändå innebära ökad kontroll för?
– Ja, troligtvis, tyvärr.

En förflyttning som begränsar livet för den enskilde

Är det några politiker i ledande position som har reagerat över de här domarna som inskränker de enskildas rättigheter?
– Nej, nej, vi har inte sett några några som har egentligen sagt någonting om det. Och jag är inte säker på att man har förstått eller har fått information om att det här har skett. Tyvärr så är ju det här någonting som sker och det är så ibland i assistansen att saker och ting förflyttar sig ändå med tiden och förflyttar sig på så vis att det begränsar den enskilde mer och mer. För så har ju förändringen tyvärr varit under ganska många år att livsutrymmet begränsas ner mer och mer trots att det är tvärtom som är tanken med assistans.

Stora konsekvenser av domarna

Men domarna i år får väldigt stora konsekvenser?
– Ja utifrån integritetsskydd så får de ju det. Och egentligen så förändrar man ju hela arbetssättet som den personliga assistansen bygger på. Det handlar om att anordnare måste Ja egentligen krävs det av anordnare att börja jobba på ett annat sätt. Man jobbar egentligen inte bara på den enskildes uppdrag utan nu jobbar man på statens uppdrag. Vilket är, det är ju ett skifte som är väldigt anmärkningsvärt.

Men det man skulle kunna göra då akut, det skulle vara att införa ett återkravs-stopp. Men sen behöver lagen också ses över.
– Ja, precis. Så är det.

Kommer politikerna att agera nu?

Hur, vad har du för förhoppningar om att politikerna ska göra så?
– Jag har väl tyvärr ganska låga förhoppningar om att de gör någonting åt det. i dagsläget i alla fall som det ser ut. Den här jakten på kriminella den spiller ju över även på seriös verksamhet. Det blir en hopblandning av många olika saker. Egentligen så skulle man bena ut varje del för sig och ta itu med det. Men i dagsläget så känns det ju inte som att det finns stöd från politikerna för att göra, sätta ner foten, säga stopp här och nu. Och gör om och gör rätt framåt. Men det är det som behövs.

Fortfarande inte ”lätt att göra rätt” hos Försäkringskassan

– Man brukar ju säga att det ska vara lätt att göra rätt. Vi har inte riktigt kommit dithän än med Försäkringskassan. Utan just nu är det väldigt komplicerat och även Försäkringskassan är väldigt själv osäker och säger att de först kan uttala sig efter att ha gjort en individuell bedömning men då innebär ju det också att då ligger det ett beslut redan som i sådana fall måste tas vidare den rättsliga vägen. Så det är komplicerat.

Vad behöver man göra med uppföljningar?

– Och det jag nämnde om det här med att man har skett den här förflyttningen från staten så egentligen är det så att idag så blir det mer eller mindre nästan anordnare som ska börja ifrågasätta när ska en omprövning göras av beslutet och den överföringen den är ju verkligen inte det är bra att man mer eller mindre lägger myndighetsansvar på anordnare. Och det kan ju delvis vara tvåårsomprövningsstoppet som egentligen har fått den effekten nu efter ett antal år. Så det behöver man ju också komma komma fram till, hur ska vi hantera uppföljningar av beslut? Där behöver vi någon form av rätt riktning också och där menar inte vi att man ska sätta igång omprövningar bara utifrån de premisser som är nu. Vi måste ta itu med den problematik som finns och som vi behöver få rätsida på. Man ska inte bara jaga kriminella utan även se vad behöver vi i övrigt göra för att det ska funka. Ja, vi känner ju det att vi ligger på politikerna, jagar politikerna och vi har även dialog med Försäkringskassan och samverkan med dem. Så vi försöker ligga på där vi kan.

Känner ni er ensamma i den kampen?
– Nej, inte riktigt. Vi är flera organisationer också som ser den här problematiken som också jobbar för den. Tillsammans tänker vi att vi kan åstadkomma förändring också kring det här. Men det är svårt när det inte finns den politiska viljan riktigt och det behövs ju politisk vilja från så att det blir en majoritet också för att det verkligen ska ske någon förändring. Det räcker inte med stöd från några politiker utan det måste finnas ett brett stöd.