Hon ger nytt hopp för föräldrar till barn med funktionsnedsättning
Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar prioriteras när Inger Davidson utreder hur det nationella stödet till föräldrar ska förbättras.
– Jag hade själv behövt någon att prata med när det stod klart att min yngsta son var hörselskadad, säger Inger Davidson till Föräldrakraft.
Inger Davidson har egna erfarenheter av hur beroende man kan bli och hur mycket man måste slåss för stöd och hjälp.
Det har hon fått genom sonens hörselskada men också genom andra mer allvarliga funktionsnedsättningar som hon har upplevt i sin närhet.
– Jag har sett hur ofta man måste slåss för att få det stöd man behöver och jag minns hur svårt det var att få enkla saker åtgärdade för min egen son, säger Inger Davidson.
Som utredare av regeringens kommande nationella strategi är uppgiften att hitta lösningar på hur föräldrar ska få stöd i föräldrarollen. Inger Davidson räknar med att ta fram konkreta förslag för att förbättra stödet till just den grupp som har barn med funktionsnedsättningar. I regeringens direktiv talas om behovet av stöd som är anpassat till deras behov.
Hade du själv behövt det?
– Ja, jag borde fått prata med någon som redan visste hur det var. Ofta är det andra föräldrar som är bäst på att hjälpa varandra. Om det finns en grupp föräldrar som har samma typ av problem kan de betyda mycket för varandra. Jag fick väldigt lite stöd på BB och senare när man fick veta hur det var med hörselskadan. Men det hände för många år sedan så det är nog annorlunda idag.
Kommer det att finnas resurser för att genomföra de förbättringar som du kommer att föreslå?
– Ja, det ingår i uppdraget att jag ska göra beräkningar på vilka extra kostnader som förslagen innebär. Det blir nästa steg för regeringen att ta ställning till, men i och med att man har tillsatt den här utredningen så förväntar man sig vissa kostnader.
Vad har du själv för tankar kring hur föräldrastödet kan bli bättre?
– Det är inte meningen att vi ska inrätta ett ”statens föräldraverk” eller komma med något uppifrån, utan jag vill utveckla metoder som springer ur föräldrars egna erfarenheter. Metoderna kanske inte passar alla utan fungerar i just den speciella sits som man befinner sig, till exempel när man har ett barn med funktionsnedsättning. Inte heller dessa föräldrar är en enhetlig grupp utan det kan handla om många olika svårigheter. Så mycket längre än så har jag inte hunnit tänka ännu.
Vad händer nu?
– Det ska tillsättas ett sekretariat med två, tre personer och en referensgrupp med föräldrar. Helst vill vi också hitta barn som referenspersoner eller åtminstone träffa barn och få synpunkter på vilket stöd föräldrar kan behöva. Jag och de andra i sekretariatet ska resa runt och träffa folk. Många som redan arbetar med föräldrastöd har hört av sig och vi kommer att ta fram goda exempel. Men det blir tufft att hinna med utredningen på bara ett halvår, det känns som att det inte blir någon semester.
Inger Davidson
Arbete: Riksdagsledamot för kristdemokraterna och vice ordförande i justitieutskottet
Ålder: 63 år.
Bor: Nacka.
Familj: Man, tre vuxna söner, lika många sonhustrur och två barnbarn.
Fritid: Har nästan ingen men gillar att läsa, pyssla med blommor och ta hand om barnbarnen.
Motto: Ha blicken på dina ideal och fötterna på jorden.
Det har jag lärt mig av mina barn: Mycket, bland annat att ”spänna av” ibland.