Hon vill slåss för barns rätt till fritidshjälpmedel
Cyklar och andra fritidshjälpmedel för barn ligger Helena Höij varmt om hjärtat. Hjälpmedelsinstitutets nya ordförande lovar att driva opinion för att ge barn samma rätt till hjälpmedel på fritiden som i vård och skola.
– Alla barn har rätt till en meningsfull fritid.
Helena Höij har varit riksdagsledamot för Kristdemokraterna i åtta år, men åkte ur riksdagen i senaste valet. Nu har hon två ganska nya jobb – dels som partiets organisationschef, dels som ordförande för Hjälpmedelsinstitutet.
Hur går det med försöksverksamheten inom hjälpmedel ”Fritt Val”?
– Än så länge har försöken inte kommit igång ute på fältet, men fyra landsting har anmält intresse och Hjälpmedelsinstitutet för nu samtal med dem och Sveriges Kommuner och Landsting för att komma överens om vilka landsting och i vilken omfattning försöken ska bedrivas.
När kommer det igång på allvar?
– Projektet börjar i höst men jag vet inte när den första rekvisitionen kan delas ut. Det är många frågor som måste lösas först. Hur får alla berörda relevant information? Hur ska avtalen kring hjälpmedel se ut? Att få svar på den typen av frågor är en del av försöket.
Hur kommer ni att klara behovet av information?
– Information är en av de centrala frågorna och regeringen har skjutit till extra pengar för bland annat ett IT-system för Fritt Val och för information om vad Fritt Val innebär för personer som behöver hjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet har två stora databaser med information om hjälpmedel och vi ska se vilka delar som kan öppnas för allmänheten.
Har du några tankar om hur informationen ska utformas?
– Inte i detalj men information är en nyckelfråga och blir allt viktigare både med eller utan Fritt Val. Man kan se det på två sätt. Antingen att Fritt Val blir ett fiasko om vi inte har jättebra information. Eller – vad bra, med Fritt Val sätter vi press på hela branschen att skapa en bra informationskedja. Själv är jag optimist.
– Det är en allmän trend i samhället att vi konsumenter vill ha mer information för att jämföra produkter och gärna söker efter den informationen på egen hand. Där har Hjälpmedelsinstitutet en roll att fylla. Men om vi ska lyckas med Fritt Val måste informationen också ske lokalt och regionalt.
– Brukarna och deras anhöriga har mer kunskap om hjälpmedel och funktionshinder än förr. Deras engagemang och kunskap ska vi ta till vara.
Hur kommer Fritt Val att gå till i praktiken?
– Om man har rätt till en rullstol så kommer man att få en rekvisition med ett maxbelopp, sedan kan man gå och välja sin rullstol var som helst. Samma valfrihet blir det när det gäller utprovning och anpassning. Däremot är det inte tänkt att regelverket ska ändras eller att det ska bli dyrare för landstingen.
Kan man lägga till pengar själv om rullstolen kostar mer än maxbeloppet?
– Nej, det är inte meningen, utan pengarna ska räcka till det man behöver. Det kommer förmodligen att vara möjligt att lägga till egna pengar för att få fler funktioner men då måste frågor om ansvar, ägarskap etcetera lösas. Det är också viktigt att man inte ska behöva lägga till pengar för att få sina behov tillgodosedda.
Hur kommer service och underhåll att hanteras när man kan köpa hjälpmedlen var som helst?
– Det vet jag inte ännu, utan där får landstingen tänka till och hitta en bra lösning i samarbete med Hjälpmedelsinstitutet.
Vad händer med dagens hjälpmedelscentraler, finns det risk att de utarmas när brukarna kan gå vart de vill?
– Jag utgår från att Hjälpmedelscentralerna kommer att finnas kvar men de får kanske en annan och bredare kompetens i framtiden. Jag hoppas att Fritt Val frigör kraft och hjälper dem att bli bättre som rådgivare.
Fritt Val har betecknats som en revolution inom hjälpmedel. Ser du det också på det sättet?
– Nej, Fritt val är ingen revolution men en väg framåt. Visst kan det bli en stor förändring i framtiden men just nu handlar det bara om en försöksverksamhet i några landsting under 2008 och 2009.
– Vi har haft en utveckling där landstingen har försökt få bättre kontroll över hjälpmedlen och kostnaderna vilket har lett till att utbudet hos hjälpmedelscentralerna har begränsats för brukarna. Samtidigt har tillgången på nya hjälpmedel ökat på marknaden generellt genom teknikutvecklingen.
Du har mött många bekymrade reaktioner på planerna?
– Ja, många landsting är skeptiska och en del brukare är oroliga för att kompetensen hos hjälpmedelscentralerna försvinner och att man måste köpa rullatorn på Clas Ohlson. Vi tänker inte kasta ut barnet med badvattnet men vill ta fasta på den utveckling som redan sker. I andra delar av Europa går man också mot mer individuella system.
Blir det hos Clas Ohlson man kommer att hämta hjälpmedlen i framtiden eller vilka affärer tänker du dig?
– Jag tror att det blir en ökad tillgång på hjälpmedel i många vanliga butiker. Man kommer också att kunna köpa direkt hos tillverkaren eller på internet. Men detta är spekulationer än så länge, hur det blir får visa sig i försöksverksamheten. Branschen har i alla fall visat ett väldigt stort intresse.
Varför kan barn inte få anpassade cyklar som hjälpmedel?
– Ja, det frågar jag mig också. Fritidshjälpmedel ingår oftast inte i landstingens utbud av hjälpmedel och finns inte heller med i försöken med Fritt Val. Men alla barn har ju rätt till en meningsfull fritid enligt FN:s barnkonvention och detta är en fråga som jag gärna driver. Det måste gå att hitta arbetssätt så att barn med funktionshinder ska få hjälpmedel för en stimulerande fritid. Helst vill jag inte använda ordet fritidshjälpmedel, för då blir det stopp. Hur definierar man egentligen barns behov – vad är fritid och vad är vård? Det är helt klart så att hjälpmedel är väldigt viktiga även utanför vård och skola.
– Jag har själv tre ganska små barn och vi har varje år mycket jobb med att välja ut lämpliga cyklar och skridskor. Jag kan tänka mig vilket enormt arbete det måste vara för familjer som har barn med funktionshinder att hitta utrustning som är anpassad.
Lekplatserna är ett område där Helena Höij ser stora möjligheter till förbättringar för barn med funktionshinder.
– Många kommuner verkar inte alls ha på agendan att lekplatser ska vara anpassade för barn med funktionshinder. Om de bara hade mer kunskap om vad som gör lekplatser tillgängliga skulle många problem lösas.
Hur ska du driva opinion för att barn med funktionshinder ska få hjälpmedel för en meningsfull fritid?
– När det gäller lekplatser kan väldigt mycket göras inom dagens regler. Det finns massor av exempel på att man lägger stora resurser på lekplatser utan att ägna en tanke åt barn med funktionshinder. Inom Hjälpmedelsinstitutet har vi gott om information, om tillgängliga lekplatser, som kommunerna kan använda sig av. Om några år hoppas jag att det inte finns en enda kommun med självaktning som inte tänker på att lekplatser måste vara tillgängliga. Sådana lekplatser är oftast inte dyrare.
Hur blir det då med anpassade cyklar och liknande fritidshjälpmedel för barn, kan inte landstingen ändra uppfattning och godkänna sådant som hjälpmedel?
– Jo, det är klart att de kan. Om ett barn behöver en cykel för sin motoriska utveckling tycker jag att barnet ska få det. Det kan vara lika viktigt som andra hjälpmedel. Barn med funktionshinder har precis lika stora behov av att leka och stoja som andra barn. Allt handlar inte om pengar, ofta handlar det mer om kunskap. Det behövs bättre information. Det är svårt för föräldrar att veta vad de kan efterfråga. Landstingen kan inte ändra detta över en natt men jag tror att man kan komma långt med olika kreativa lösningar, till exempel system för utlåning. Då kan man få väldigt mycket mer för bara lite mer pengar.
Kommer du att ta några initiativ?
– Nja, det blir mest i den allmänna debatten, men Hjälpmedelsinstitutet har gjort mycket för att lyfta upp frågan. Hjälpmedelsinstitutet har resurser och nätverk, landstingen har massor av resurser och en enorm kompetens så det finns väldigt bra förutsättningar. Nu gäller det att försöka vara mer kreativ för att få med alla typer av hjälpmedel för barns utveckling.
– Allt kan inte lösas på en gång men vi kan ta några små steg i taget. Jag är nog en ”små stegens politiker”. Om vi inte kan lösa alla problem snabbt så kan vi i alla fall sätt upp mål och se till att hjälpmedel för barns alla aktiviteter står högt på dagordningen. Det precis som med Fritt Val – det blir ingen revolution men för de som vill kan man med små medel göra mycket.
– Landstingen kan börja med att titta på några fritidshjälpmedel för barn. Det handlar mest om att inte säga ”nej” utan istället se på ”vad” och ”hur mycket”. Det finns enorma resurser inom hjälpmedelsverksamheten och man måste hela tiden utvärdera om de används på rätt sätt.
Vad rekommenderar du en förälder som behöver köpa en anpassad cykel för 50 000 kronor till sitt barn och inte får någon hjälp från landstinget?
– Som enskild förälder blir det väldigt svårt att lösa och detta är inte ett ansvar man kan lägga på den enskilde. Samhället ska inte ta över, men föräldrar måste få stöd att fullgöra sina uppgifter och få makt över vardagen. Opinionsmässigt vill jag gärna utnyttja min position för att barn ska få hjälpmedel för allt typer av behov och att skapa friare val.
Vad vill du göra för att minska skillnaderna mellan olika landsting, som skapar orättvisor?
– Tyvärr har vi inga initiativ på det området. Pendeln svänger fortfarande åt mer landstingsanpassade system, mindre nationella. Men samtidigt tror jag att skillnaderna får mindre betydelse med Fritt Val.
Fakta om Helena Höij
Arbete: Organisationschef för Kristdemokraterna. Tidigare riksdagsledamot under åtta år.
Familj: Make och tre barn på sex, åtta och tio år.
Fritid: Jag har turen att få arbeta med min hobby – politiken. Med tre barn är familjen fritiden.
Bor: I villa (under renovering) i Bromma.
Levnadsregel: Jag är tacksam för att vara så priviligierad att jag har makt över min egen vardag.