Hur ska barn med funktionsnedsättning skyddas mot tvångsvård?

Utredningen ”Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen” (SOU 2023:40) överlämnades till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall den 23 augusti 2023.

LÄS ÄVEN:
130 förslag för att anpassa samhällsvården till varje barns behov

Förslagen i korthet

Så här sammanfattade utredaren Anita Linder förslagen:

Utredningen föreslår att Sverige bör ratificera det fakultativa och tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om ett klagomålsförfarande.
I betänkandet lämnar utredningen också ett antal förslag om åtgärder som syftar till att säkerställa barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Slutligen gör utredningen bedömningen att det finns ett behov av en aktör som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Staten bör med detta syfte bidra till att etablera barnrättsbyråer inom civilsamhällesorganisationer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud. Utredningen föreslår en försöksverksamhet med statsbidrag till barnrättsbyråer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud.
Utredningen anser att alla de förslag som lämnats i betänkandet sammantaget bidrar till förbättrade möjligheter för barn att få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda samt ökade möjligheter till upprättelse vid rättighetskränkningar.

Regeringens webbsändning från presskonferensen:

Utredningen finns på regeringens webbplats. Utredningen har varit ute på remiss, och svaren kan läsas här.

Vad tycker funktionsrättsrörelsen om utredningens förslag?

Funktionsrätt Sverige skriver så här om utredningen:

Det är förtjänstfullt att utredningen tagit del av barns synpunkter och åsikter samt även tydligt åskådliggjort detta genom hela utredningen genom deras egna berättelser. Men ännu viktigare är att man även tagit deras synpunkter och åsikter på allvar, vilket gett avtryck i förslagen som lämnats. Vi uppmanar framtida och pågående utredningar som rör barns rättigheter inom alla samhällsområden, att i praktiken efterleva barnkonventionen och låta barns röster höras och ge dem verklig möjlighet att påverka beslut som rör dem. För Funktionsrätt Sveriges del är det särskilt glädjande att barn med funktionsnedsättning också har deltagit och bidragit i utredningens arbete.

Om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter inom socialtjänst och tvångsvård kommenteras så här av Funktionsrätt Sverige:

Funktionsrätt Sverige tillstyrker samtliga av utredningens förslag under denna rubrik om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter inom socialtjänst och tvångsvård. Vi har dock en del kompletterande synpunkter.
Vi vill särskilt betona vikten av att offentliga biträden som representerar barn med olika funktionsnedsättning har adekvat kompetens; det gäller både generellt och i det specifika fallet. Det borde också vara självklart att de som förbereder underlag för beslut (socialtjänsten) och de som fattar beslut om till exempel tvångsvård (socialnämnden) har god kännedom om barnets individuella förutsättningar, och inhämtar underlag om ett barns eventuella funktionsnedsättningar och vilka konsekvenser dessa får för barnet.
Vår grundläggande utgångspunkt är att de flesta av de barn och unga med funktionsnedsättning som hamnar inom SiS inte hör hemma där. Det handlar i botten ofta om otillräckliga förebyggande insatser från samhället för barnet och familjen. De flesta har en problematisk skolgång, där skolan inte erbjuder det stöd barnet behöver. Bristande tillgänglighet till elevhälsan och psykiatrin är väl kända samt otillräcklig kunskap hos socialtjänsten och en ickefungerande samverkan mellan olika aktörer drabbar barn med funktionsnedsättning. Men det strider mot funktionsrättskonventionens artikel 14 om att ett barn inte får tvångsvårdas enbart på grund av en funktionsnedsättning.
Begreppet ålder och mognad behöver i det här sammanhanget problematiseras när det gäller barn med vissa funktionsnedsättningar. Vårt medlemsförbund FUB skriver i sitt remissvar i korthet följande: att i svensk lagstiftning används genomgående att barns åsikter ska mätas i betydelse i förhållande till ålder och mognad. Men för barn med intellektuell funktionsnedsättning blir detta begrepp missvisande. Speciellt då riktlinjer för bedömning av tillräcklig mognad i en viss fråga saknas, varför detta krav i hög grad kan komma att avgöras av rättstillämparens personliga bedömningsgrunder. FUB menar bland annat att de föreslagna lagändringarna om psykiatrisk tvångsvård, LPT, bör ändras så att det införs en motiveringsskyldighet om barnet inte fått komma till tals i beslut som rör dem. Det medför att skyldigheten att höra barnet utifrån dess förutsättningar tydliggörs än mer än vad som görs i dagens lagstiftning.