I hetluften – Jonas Helgesson lärde sig leva utan hjälpmedel

Jonas trotsade cp-skadan och gjorde allt som kompisarna. Ibland gick det till överdrift. Men idag är han tacksam. Stödet från omgivningen har gjort honom till en självständig man – som går på sina två ben, trots att läkarna dömde honom till ett liv i rullstol.

Nu debuterar han som författare med den självutlämnande och humoristiska boken om sig själv – ”Grabben i kuvösen bredvid”.
Boken är en självbiografi om hans kamp mot cp-skadan. Som nyfödd råkade han ut för syrebrist och tillbringade sin första tid i livet i kuvösen på sjukhuset, därav det fyndiga namnet på boken. Med värme, humor och inspirationsprittande energi guidar Jonas Helgesson oss genom hans liv. Han bestämde sig för att han skulle göra som alla andra, vägrade de tråkiga hjälpmedlen och lärde sig leva utan hjälp från andra.

”Det verkade ohyggligt ouppnåeligt för mig vid den här tiden – en ren utopi. Jag tänkte nämligen att jag en dag skulle vara så frisk att folk skulle undra om jag överhuvudtaget någonsin hade varit cp-skadad: ’Nä, du måste tala om ditt förra liv…’”
För Jonas har det alltid varit viktigt att tänja på gränserna. Hans föräldrar hade stor del i detta, då de alltid såg honom som Jonas och inte Jonas med cp-skadan. Jonas skulle minsann göra allt som hans syskon gjorde.
Bland annat berättar han i boken om den gången hela familjen åkte till fjällen för att åka skidor. Jonas satt i rullstol, men skulle absolut ut i backen på ett par vanliga slalomskidor – livsfarligt.
”Fokuserad till max försökte jag hålla min kropp i schack, men jag höll på att svimma av rädsla. Att bromsa var dösvårt för mig, och att svänga likaså. Jag gjorde många besök i skogen och blev vän med snön på nära håll. Men till slut, efter många trillningar och volter, kom jag ner – helt levande, faktiskt.”

Varför skrev du boken?
– Det finns egentligen två anledningar. Den första är att jag behövde bearbeta mitt eget liv med hjälp av skrivandet. Den andra anledningen är att jag ville visa att man kan leva ett riktigt bra liv, även om man har ett funktionshinder, säger Jonas Helgesson.
Vilka reaktioner har du fått på boken?
– Bara positiva reaktioner. Alla läser boken, unga som gamla, lågutbildade som akademiker, säger han.

I boken beskriver du ditt liv och din situation med en stor gnutta humor, har du alltid haft en sådan självdistans?
– Jag ser mig själv som en väldigt glad person. Det finns ju så mycket mer än handikappet! Livet är inte tragiskt och man ska akta sig för att bli bitter och avundsjuk på andra. Jag har även testat på stand-up, vilket var riktigt kul! Utmaningar har alltid varit min grej och när man står där på scenen vet man inte hur det ska sluta. Antingen skrattar hela publiken med en eller så misslyckas man. En stand-up kväll kan alltid sluta i kalabalik och jag gillar den ovissheten. Jag blottar mig själv och hjälper människor att bättre förstå hur det är att leva med ett funktionshinder med hjälp av humorn.

Men kan man verkligen skämta om funktionshinder?
– Eftersom det är jag som skämtar om mitt eget funktionshinder tycker jag att jag kan gå hur långt som helst. Jag står inte på scenen och gör narr av personer med andra funktionshinder. Jag använder bara humorn för att få människor att förstå att även om man har ett funktionshinder tar man inte allt så seriöst, vi har lika mycket humor som alla andra, säger Jonas Helgesson.

Du föreläser, stand-upar, driver ett eget företag och har debuterat med en egen bok, hur ser dina framtida utmaningar ut?
– Nu har jag skrivit en bok om mitt eget liv, i framtiden vore det kul att skriva en bok som ger inspiration och motivation till alla andra människor, säger Jonas Helgesson.

Vad är ditt tips till föräldrar, hur ska man stödja sitt barn?
– Jag gjorde som alla andra barn, blev en i gänget och accepterad. Föräldrar måste försöka se ett steg längre och inte titta på vad barnet inte kan. Fokusera på det som ditt barn kan och skulle kunna med rätt övning! Alla barn måste få göra det de tycker är kul, även om det blir lite krångligare. Det är mitt råd till alla föräldrar där ute.