Idrottsrörelsen når inte unga med utvecklingsstörning
Ungdomar med utvecklingsstörning motionerar mycket mindre än övriga ungdomar. Omkring 65 procent av dem är fysiskt inaktiva. Det är dubbelt så många som bland övriga ungdomar, visar en färsk rapport.
Stockholms stad, Jönköping, Haninge och Tyresö har undersökt i vilken grad ungdomar med utvecklingsstörning är med i en idrottsförening och är fysiskt aktiva.
Mindre än 20 procent av ungdomar med utvecklingsstörning är med i en idrottsförening. Detta trots att de fyra kommunerna sedan några år tillbaka har satt in extra åtgärder för att både stimulera ungdomar att gå med i en idrottsförening och få idrottsföreningar att arbeta hårdare för att attrahera ungdomar med utvecklingsstörning.
– Bergfoten i Tyresö är ett av många goda exempel där man stöttat de utvecklingsstörda mellan 16 och 35 år, dels genom hjälpa dem att dra igång en innebandyförening, dels genom att fritidsledare i kommunen är med som tränare och i styrelsearbetet, säger Ulf Blomdahl, forskningsledare på idrottsförvaltningen i Stockholm.
Men trots de extra insatserna är resultaten nedslående.
– De olika kommunerna har haft idrottsrörelsen som viktigaste metod. Men helt oberoende av metoder så blir resultaten så här nedslående, säger Ulf Blomdahl.
Av rapporten framgår att flickor med utvecklingsstörning mindre ofta är med i en idrottsförening än pojkar med utvecklingstörning, samt att flickor med utvecklingsstörning är fysiskt inaktiva i större utsträckning än pojkar med utvecklingsstörning.
Resultaten av undersökningen förvånar inte Ulf Blomdahl, men det är, enligt honom, anmärkningsvärt att Sveriges kommuner under flera decennier haft som mål att personer med funktionsnedsättningar ska bli mer fysiskt aktiva, men att man först nu har undersökt huruvida man lyckats med det.
– Den här forskningsrapporten visar att det behövs mycket omfattande, riktade och varierade insatser för att stimulera ungdomar med utvecklingsstörning till både deltagande i idrottsrörelsen och annan fysisk aktivitet. Man har utgått ifrån att idrottsrörelsen klarar det här uppdraget. Vi ser nu att idrottsrörelsen som enda metod inte räcker, och att inkludering inte kan vara den enda metoden. Det måste även finnas separat verksamhet, med möjlighet till inkludering senare, säger Ulf Blomdahl.