Ing-Marie, 85, begär skadestånd efter felaktigt återkrav
Ing-Marie, 85 år, målades ut som en stor bidragsfuskare när hon fick ett återkrav från Försäkringskassan.
Efter år av kamp har kammarrätten upphävt återkravet på 4,3 miljoner kronor eftersom det saknade grund.
Nu begär Ing-Marie skadestånd för sina kostnader, och för att hon inte fått en rättvis rättegång.
Ett avgörande som är viktigt för många
Det är Centrum för rättvisa som hjälper Ing-Marie Andersson att begära 257 525 kronor i skadestånd från staten, varav 227 525 kronor motsvarar det arbete som hennes jurist lagt ner och 30 000 kronor avser skadestånd för överträdelse av Ing-Maries rätt till en rättvis rättegång.
– Det här är ett principiellt viktigt mål. Det är inte rimligt att Ing-Marie ska behöva betala för Försäkringskassans fel. Om enskilda tvingas betala för att få rätt mot felande myndigheter blir möjligheten att tillvarata sin rätt mot staten en plånboksfråga. Det strider mot rätten till en rättvis rättegång i grundlagen, säger Fredrik Bergman Evans, chef för Centrum för rättvisa.
Läs hela skadeståndskravet här.
Felaktigt återkrav på 4,3 miljoner
Det var i februari 2021 som Ing-Marie Andersson i Ulricehamn fick ett felaktigt återkrav från Försäkringskassan på 4,3 miljoner kronor.
Beloppet skulle betalas inom en månad, annars väntade dröjsmålsränta och indrivning via Kronofogden.
Trots att återkravet riskerade att försätta henne i personlig konkurs fick hon inte ersättning för att ta hjälp av en jurist för att försvara sig.
Försäkringskassans återkrav ledde även till att lokaltidningen utmålade henne som en ”bidragsfuskare”. Nätversionen av Ulricehamns Tidning hade den 22 mars 2021 rubriken:
”Bidragsfuskade i flera år – kvinna i Ulricehamn krävs på mångmiljonbelopp”.
Omprövning resulterade i återkrav
Anledningen till att Försäkringskassan krävde tillbaka 4,3 miljoner var att Försäkringskassan år 2020 hade omprövat Ing-Marie Anderssons hjälpbehov. Vid omprövningen, baserat på samma underlag som tidigare, kom Försäkringskassan fram till att Ing-Marie inte längre hade rätt till personlig assistans, en insats som hon då haft i över 20 år.
År 1974 var Ing-Marie Andersson med om en trafikolycka där hon skadades svårt. Hon blev helt förlamad i ett ben och har sedan dess varit rullstolsburen.
Trots att Ing-Marie Andersson aldrig hade överdrivit sitt hjälpbehov eller lämnat vilseledande uppgifter, valde Försäkringskassan att kräva henne på 4,3 miljoner.
– Jag kunde inte tro att det var sant. Jag hade turen att ha ett barnbarn som är jurist och som åtog sig att försvara mig. Annars hade jag aldrig lyckats visa för domstolarna att Försäkringskassans beslut var uppåt väggarna, säger Ing-Marie Andersson.
Kammarrätten: Inget stöd för återkrav i utredningen
Den 15 januari 2024 rev Kammarrätten i Jönköping (mål nr 2547-22) upp återkravsbeslutet och konstaterade att Försäkringskassan saknat grund för återkravet.
Försäkringskassans beslut om återkrav upphävdes i dess helhet. Enligt kammarrätten gav utredningen inte stöd för att Ing-Marie Andersson skulle ha fått assistansersättning felaktigt eller med ett för högt belopp, till följd av en inte fullgjord anmälningsskyldighet.
Ur Kammarrätten i Jönköpings dom den 15 januari 2024 i mål nr 2547-22:
Den utredning som Försäkringskassan genomförde hösten 2020 ger ett visst stöd för att Ing-Marie Anderssons hjälpbehov då var mindre än vad det hade varit tidigare. Det är dock svårt att, från den utredning som finns i målet, dra några säkra slutsatser om när hjälpbehovet minskade.
Det framgår inte varför Ing-Marie Anderssons flytt till en ny bostad, henne makes bortgång eller hennes minskade politiska engagemang skulle ha påverkat hennes behov av hjälp med grundläggande behov på något väsentligt sätt. Att hon opererade bort sin trakeostomi år 2017 kan visserligen ha lett till att hjälpbehovet minskade i viss utsträckning, men det framgår inte av utredningen hur hennes hjälpbehov i övrigt såg ut vid den tidpunkten.
Det förefaller visserligen rimligt att det minskade hjälpbehov som observerades hösten 2020 kan ha förelegat även en tid dessförinnan, men det räcker inte för att Försäkringskassan med tillräcklig grad av sannolikhet ska anses ha visat att Ing-Marie Anderssons behov under den period som återkravet avser i väsentlig grad var ett annat än när hon senast beviljades personlig assistans år 2006.
Sammanfattningsvis är den utredning som finns i målet inte tillräcklig för att Ing-Marie Andersson, till följd av ej fullgjord anmälningsskyldighet, ska anses ha fått assistansersättning felaktigt eller med för högt belopp under aktuell tidsperiod.
Skadeståndsanspråk till Justitiekanslern
Skadeståndsanspråket lämnades in till Justitiekanslern den 26 november 2024. Om Justitiekanslern inte betalar kravet kommer en stämningsansökan att lämnas in till Stockholms tingsrätt.
Med juridiska ombud tredubblas chanserna
Enligt en rapport från Centrum för rättvisa är enskilda personer som inte har tillgång till ett juridiskt ombud så gott som chanslösa mot myndigheterna i domstol: när myndighetsbeslut överklagas förlorar den enskilde i fler än 9 av 10 fall. För den som har råd att bekosta ett juridiskt ombud tredubblas dock chanserna att få rätt.
”En mycket snedvriden maktbalans”
Emilia Liedbeck, advokat på Altius Advokatbyrå, skriver på LinkedIn att Ing-Maries fall kan få mycket stor betydelse för många.
– Vi har under många år lyft att enskilda ska få rätt till ersättning för sina ombudskostnader när rätten till personlig assistans ifrågasätts. Det är en mycket snedvriden maktbalans där den enskilde, som behöver hjälp från en annan person för att klara många basala moment som toalettbesök, dusch, på- och avklädning, måltider etcetera, ska ha kapacitet att kunna driva en egen juridisk process mot myndigheternas jurister.
– Jag och mina kollegor inom assistansjuridiken får ofta framgång mot myndigheten. Bara den senaste månaden har tre av mina klienter fått rätt mot Försäkringskassan där rätten till assistans dragits in på grund av hänvisning till väsentligt ändrade förhållanden eller påstående om att den enskilde lämnat felaktiga uppgifter om sitt hjälpbehov. Dessa tre individer hade mest troligt utan vår insats stått utan assistans men med ett återkrav som hade landat hos Kronofogden, skriver Emilia Liedbeck.
